Torsdag.
Husse for iväg till Friskis och Svettis i Åkersberga. Liksom väldigt många andra och i bastun var det fullt med gubbs som ville börja året med goda vanor! En del gumms var också ute och rörde på sig i trakten och en extremt hänsynsfull gumma stannade i rondellen och viftade vänligt åt Husse, som kom från höger och stod och väntade på att det skulle bli fritt fram att köra in i rondellen. Gumman hade lärt sig att högerregeln skulle man respektera! Varför hon stannade sin nya fina röda Golf och släppte in Husse. Som först tvekade en stund då det bildades kö bakom den nitiskt lydiga gumman, som stannat för att släppa in Husse.
Är det där vi hamnar? Vi har glömt allt vi lärde oss efter det vi tog körkort för mer än femtio år sedan. Men det vi lärde oss som unga DET SITTER! Matte kan än i dag rabla hela den vers på hexameter som hon hotades lära sig av en skrämmande latinlärare på 1960-talet. "Tu regere imperio populos, Romane, memento Hae tibi erunt artes, pacique imponere morem, Parcere subjectis et debellare superbos." Ur Aeneiden av Vergilius. Matte kommer inte alls ihåg vad det betyder, men man skulle kunna rabla det om man så "blev väckt mitt i natten". Högerregeln är nog aningen mer användbar. Om man inte söker exempel på versmåttet hexameter.
Matte tog med hundarna ut på promenad och intentionen var att traska runt i området, med början uppför backen och nerför backen "runt kvarteret". Bestående av en grusväg med till viss del permanentbebodda fritidshus och en del skog. Matte vände dock ett stycke upp i backen, då ett artrosslitet knä ville få vara i fred och lugna ner sig, efter vänstervarvandet i lördags. Att gå på plan mark kändes bättre, så då gjorde Matte det. Artosleder skall hållas igång trots smärta förvisso, men med förstånd och på rätt sätt för att hålla sig lugna så länge det går. Det blev en hundpromenad bortåt vägen i stället. Med mycket nosande för hundarna efter helgbesökande nya hundar.
Några hundmöten blev det också och Modji och Aili fick godkänt med ett minus. När två småkillar kom cyklande under rop och skrik i full fart mitt i vägen kände sig båda hundarna hotade och trängda, trots att Matte klivit åt sidan så gott det gick, med djupa diken på båda sidor av vägen. Inte skällde Aili mindre när den ene killen stannade abrupt tätt intill henne, för att vänligt informera om att några hundar skulle dyka upp från samma håll inom kort. De befann sig ännu skymda av en kurva. Matte valde att söka sig in med hundarna i en grannes infart för att inte utsätta dem för ännu ett möte. När de redan låg på en aningen hög nivå ljudmässigt..... Matte fick dem tysta och de var fortsatt tysta när först en tjej kom springande i god fart med en hund i Lapskstorlek och kort därefter kom en "Fralla" i koppel i samma riktning. Samt ett flertal människor som fyllde vägen. De två Lapska blev stumma inför denna follkvandring, som endast brukar uppstå på Midsommarafton, när alla skall till fotbollsplanen vid samma tidpunkt.
Brevlådan tömdes på hemvägen och där låg bara en massa reklam. Men häromdagen låg där ett brev till Matte från Sveriges Riksdag. Det såg mycket seriöst ut och en förvånad Matte öppnade kuvertet och fann en handskriven nyårshälsning av mycket personlig karaktär. Samt en inbjudan till lunch vid passande tillfälle, inklusive ett mobilnummer. Matte jobbade som dagmamma i många år på 1970-1990 talet och inte ett enda dagbarn har någonsin hört av sig. Nu hade det hänt! Någon mindes sin barndom som mycket ljus hos Matte, på landet med alla djur och ville nu förmedla detta. Många sms följde och barndomsminnen delar Matte gärna, över en lunch i Riksdagshuset. Hur har det gått för dem alla? De blev ju som en del av familjen allihop. Någon annan yttrade insiktsfullt som femåring: "Vad bra jag har det som har en mamma som jobbar och tjänar pengar och en mor som är hemma och bakar bullar"! Mattes egna söner har i likhet med sin egen mor alltid använt tilltalet Mor. Vilket för dagbarnen blev som ett egennamn för en kompletterande mamma. Det skall bli väldigt roligt att få träffa en av dem som vuxen. Med prat om barndomsminnen på denna aningen udda plats för sådant prat.