GLAD MIDSOMMAR ALLA!
Oavsett väder.
Så här ser det inte ut här i dag! Det blåser med stormbyar och det regnar och vi värmer stugan med en brasa i kaminen. Rätt mysigt det också.
Torsdag kväll.
Utanför ICA mötte Lapskflocken upp långväga besökare! Mánnusonen Mauri, Nástis sonson och Ailis kusin hade kommit med sin familj från Nederländerna för att besöka Sverige, Mánnu och ytterligare en del av släkten. Varför Husse och Matte tyckte att detta var ett gyllene tillfälle att få träffa grabben på drygt 1½ år på en träning i miljö.
Färden gick till den kross där träningsgruppen tränade på onsdagkvällen och vädret såg inte alltför lovande ut med lätt duggregn. Efter en hel del allmänt snack om rasen och tonårsgrabben och räddningssök var det dags att låta Mánnusonen visa vad han gick för.
Husse riggade lyftselen och killen såg lätt förundrad ut när man begärde av honom att han skulle stå still och kläs på en lyftsele, där varje ben skulle stoppas genom ett därför avsett hål. Men Husse visade hur det skulle gå till och utan att han kanske hunnit förstå så mycket så stod han där med selen korrekt påsatt. En hanterbar grabb som fann sig snabbt och gillade läget! Så var det dags att hissa upp honom en liten bit från marken och där hängde han snällt och lät sig fotas. När han åter kommit ner på marken och klätts av selen hade han en uppgift som väntade. Husse hade tagit sig upp en stor hög med grovt grus i vind för Mauri, som genast förstod vad som förväntades av honom. Han tog vinden och drog iväg upp på högen och fyndade Husse. Mycket snyggt jobbat och han var inte det minsta påverkad av att ha fått "åka hiss".
Därefter fick han ett sök där Husse skulle hittas någonstans i sökmrådet och ingen visste var han gömt sig. Det lyckades den här oerfarna och unga killen alldeles utmärkt med! Han visade både ett stort figurantintresse och att han inte var påverkad av vare sig miljön eller det tilltagande regnet. Han sökte aktivt vittring och han jobbade bra på vittringen för att hitta vittringskällan och den för honom okända figuranten tog han gärna kontakt med och lät sig belönas! Proceduren upprepades och resultatet blev med beröm godkänt, när han fyndade Husse i en stor "låda" av många pallkragar staplade på varandra.
Både Husse och Matte uppskattar väldigt mycket att få följa och på nära håll studera avkommorna till de hundar som fötts här hemma! De goda arbetsanslagen lever vidare som tur är. Även den positiva inställningen till människor. Även Mauri är gärna en knävärmare.
Som sagt, regnet var i tilltagande. Modji lånades ut till Mauris husse och matte för varsina sök i området. Utan att de visste var figuranten var gömd. Modji jobbade fint med sin lånehusse och fyndade Husse i en stor låda, där vittringen steg upp och spred sig runt om. Modji var lättläst och söket var snart avklarat.
Men så ville lånehusse gärna gömma sig för att låta Modji få en lånematte att jobba med. Sagt och gjort. Han fick instruktion att gömma sig någonstans inom det område som bestod av byggskrot. Modji sattes i arbete och jobbade sig fint igenom området utan att fynda. Regnet öste ner. Modji började söka sig utanför området och ville upp på en jättestor grushög intill. Men det var ju utanför området, varför hon hejdades och ombads jobba vidare bland betongblock och järnbalkar. Modji slutade jobba och nosade runt lite ointresserat. Hon uppmanades åter att jobba och valde då att skälla på gammal vittring. "Är du nöjd nu?!" Så klart inte och Modji fick ännu en uppmaning att JOBBA. Så då gjorde Modji det och begav sig åter utanför sökområdet för att åter kallas tillbaka. Nu jobbade Modji med stängda ögon. Regnet vräkte ner och situationen var ju inte optimal. Både Husse och Matte ansåg att Modji lagt av med sitt arbete och då samtliga,var dyngsura inpå bara kroppen, trots kläder som skulle klara regn, beslöts att den icke funna figuranten skulle kallas fram. Inget svar. Borta. Han fanns inte i området!? Hade verkligen Modji så kapitalt bommat sin figurant? Hade hon verkligen bara struntat i att jobba på grund av det intensiva regnandet? Det kändes ju väldigt märkligt.
Lånematte försökte ringa lånehusse. Inget svar. Skarpt läge? Nu söktes han även utanför sökmrådet genom rop och si! Då dök han upp! Modji hade haft helt rätt! Flera gånger! En missuppfattning om exakt var sökmrådet tog slut ledde till att figuranten gömt sig bakom några stora högar och den vittringen hade Modji fått på ett tidigt stadium. Men "där kunde han ju inte vara".
Lita på hunden. När Modji hindrades flera gånger så lade hon ner sitt sök. Ingen lyssnade ju på henne ändå, så då fick det väl vara då! Då kunde väl tvåbeningarna få leta bäst de kunde i regnet som forsade ner.
Ett allmänt gapskratt blev det när sanningen uppdagades. Modji gjorde helt rätt när hon ville upp på grushögen "utanför området". Men blev tillbakakallad. I det sökområde hon tilldelats fanns ingen människa gömd, men hon pressades att fortsätta söka och då svarade hon med att skälla på vittring från kvällen innan i en bod. Ingen blev nöjdare för det och då sket Modji högaktningsfullt i att jobba vidare. Till vilken nytta då när området var tomt. Vilket hon så tydligt visat....
Så här kan det bli och det var inget som på något vis kommer att betyda något för Modji framöver. Synd var bara att det blev så fruktansvärt vått! Kläderna satt klistrade på kroppen och Modji hade stor nytta av sin tjocka och motståndskraftiga päls. Hon skakade på sig och var aldrig våt inpå skinnet.
Trots busvädret blev det ytterligare en hel del hundsnack och förhoppningsvis blir det fler besök i framtiden. Mauri upplevdes som en sympatisk och lovande hund och räddningssök passar honom fint ihop med sina ägare. Lycka till och välkomna tillbaka!
Klicka för större bild.
