Söndag.
Ännu en gråmulen dag, men nollgradigt och ingen blåst. Bara en mild fläkt som höll undan dis och dimma och dagen var riktigt behaglig vädermässigt! Lapskflocken lyckades hålla sig utomhus hela eftermiddagen i fyra hela timmar i sträck.
Matte tog med hundarna på en långpromenad i rask takt, på vägar och i skogen längs sjön. Skobeklädnaden valdes efter väglaget utanför stugan och då fanns det inget val annat än "spikskorna"! Jobbigt förvisso att hela tiden spänna sig och titta stint ner på vägbanan, men nu bara måste Matte iväg på en längre promenad med hundarna. I god fart för förbrännande av julfettet.
Kommen över till "grannbyn" - det angränsande fritidshusområdet, rådde samma ödslighet som hemomkring. Idel tomma stugor, lugnt och skönt på vägen. Bilfritt märkligt nog. Ännu märkligare var att här var det ISFRITT !? Asfalten på den långa genomgående vägen låg svart och halkfri! Däremot beströdd med ett lager grus som fick den att framstå som den grusväg den en gång var! Tjockt med grus och ingen is. Mattes förvåning var stor. Här var Icebugs sannerligen inte rätt skobeklädnad. Hårt och stumt blev det i de slitna lederna i hela gåapparaten. Ingen stötdämpning på något vis och Mattes fötter klapprade fram likt en broddad häst i skritt. Men så snart Matte lämnade vägen efter ett par kilometer och tog vägen genom skogen längs sjön blev det åter behagligt. Här var det barmark men mjukt och gången blev inte så stum och störande.
Sjön var islagd och hundarna signalerade något intressant! Snart dök en ensam skridskoåkare upp ute på isen och Matte blev stående på en klipphäll och njöt av stillheten tillsammans med hundarna. Skridskoåkaren var en ensam i gumma i Mattes egen ålder med skidstavar och ryggsäck och hon passerade med långa skär. Hundarna tittade mycket intresserat. Matte var lite avundsjuk. Det såg onekligen härligt ut, men lite farligt. Isen har inte legat länge och ensam var hon.
Flocken fikade tillsammans när Matte och hundarna kom hem. När Husse avbröt vedklyvningen och ropade en fråga om Matte ville ha fika, kom hundarna direkt! Det har ätits en hel del tunnbröd, vilket genererat en mängd smulor och sådant som ger en vinst lär sig hundarna lätt!
Vid luktletandet har Matte inför doftproven fokuserat på att låta hundarna leta efter en enda doftgömma och bara på golvnivå. Nu var det läge att höja ribban rejält utefter de kunskaper hundarna har vid sökande efter människor. Ailis grundsökträning byggdes även upp som sök där hon skulle identifiera en specifik person och ignorera andra. Aili lyckades mycket bra med den träningen! Hon fick lukta på en plånbok eller en mössa och skulle sedan bara leta efter den personen, av tre gömda människor på olika ställen. Matte experimenterar gärna med lite olika former av uppgifter för hundarna.
Nu valde Matte att gömma två olika behållare med doft i det lilla uterummet och med ett avstånd av bara två meter mellan gömställena. Det ena gömstället var ett par decimeter ovan golvet under locket på en ljuslykta, fäst med magnet. Det andra gömstället var en meter ovan golvet på översta hyllan, gömd intill kanten i den stora vedhyllan. Båda doftbehållarna var osynliga för hundarna. För att krångla till det extra testade Matte att spara på doftdropparna, såtillvida att en avbruten tops placerades på en pytteliten bit hushållspapper när droppen applicerades. Den lilla pappersbiten blev så att säga sekundärbehandlad med doften. Topsen drog åt sig merparten, men delade med sig lite av doften på pappret, som inte blev blött. Bara mycket lätt fuktat på ett par millimeters yta. För att komplicera ytterligare för hundarna användes en liten plåtdosa med tre minihål i locket och med magnet, där klistret från en möbeltass inuti inte gått att avlägsna fullständigt. Störningsdoft av klister och mycket minimalt med doftämnet gömt under överdelen i en ljuslykta, två meter från doften högt placerad i vedlåren. Det gömstället skulle bli väldigt knepigt gissade Matte, rätt nöjd.
Så vad hände? Båda hundarna löste uppgiften på samma sätt. De fångade direkt doften i den lilla plåtdosan med tre minihål och klisterlukt och väldigt lite eucalyptuslukt. Inom en minut var den doftkällan funnen och markerad! Den andra doftbehållaren var en påsklämma med en tops och den låg öppnare och doften spred sig neråt och iväg åt olika håll. Doften fick de så klart snabbt, men att lokalisera vittringskällan blev betydligt knepigare. De jobbade fint på doften och höll innne markeringarna til dess de träffat rätt. När de startades i det lilla sökområdet fick de naturligtvis båda vittrinarna från olika håll. Den som var mest distinkt utifrån placeringen, trots en mindre mängd av doften, var den de valde att markera först. Det som skulle bli svårast blev lättast. Den andra doften fanns på många olika ställen men i mindre mängde och därför tog de den sist. Det som Matte trodde skulle bli lättast belv svårast. Vittringsvägarna är svåra att förutsäga och här i uterummet är det definitivt inte dragfritt. Hundarna fick tänka till ordentligt och koncentrera sig en längre stund. Vilket ju var meningen med hela övningen! Mental stimulans och problemlösning, efter en långpromenad i rask takt.
Båda hundarna föreföll mycket avslappnade och drömde drömmar framför kaminen på kvällen. Det är lättare att trötta ut en hund mentalt än fysiskt. Går man två till tre timmar dagligen får man själv och hunden mycket god kondition. Men trött blir inte hunden.
Klicka för större bild.
