Fredag och Midsommarafton. En dag med sol från en klarblå himmel och 200. Kunde inte vara bättre! Hundarna fick varsitt grisöra när Husse och Matte åt somrig lunch i trädgårdsmöbeln.
Sedan tog Matte med hundarna på en skogspromenad utan några tecken på närvaro av några vilda djur. Däremot av en (eller två - eko?) drivande hundar! Av skallet av döma var det inga småhundar. Av de enträgna visselsignalerna från en hundpipa var det någon som ville ha tag i sin hund. Med hjälp av de tre Lapska kunde Matte tydligt avgöra riktning vad gällde både skällande och visslande. De tu befann sig mycket långt ifrån varandra i helt olika riktningar och hundskallet var grovt och ihållande och ömsom flyttade sig och var stationärt. Jycken skällde och skällde och från början trodde Matte att det var Argschäfern hemifrån som skällde på förbipasserande hundar från sin högt belägna veranda. Men dels upphörde inte skällandet och dels flyttade det sig. När skällandet pågått i drygt fem minuter hade både skällandet och visslandet, från var sitt håll, kommit allt närmare Matte och Lapskfamiljen. Matte spanade åt två håll och hundarna blev allt mer intresserade. Rätt som det var skällde någon av dem till och fick med sig en till. Matte tystade sina hundar och med ens blev det tvärtyst på den okända hunden. Mitt i skällandet bröts det märkligt plötsligt. Matte drog slutsatsen att Hunden och ägaren återförenats. Men icke. Visslandet fortsatte och fortsatte men hunden förblev tyst. Matte meddelade sin iakttagelse till polisen, i händelse av att någon skulle ringa angående en saknad hund. Matte meddelade även ordföranden i samfälligheten. Många farligheter finns för en ensam hund här i skogen. Varg, lo, älgko som försvarar kalv, vildsvin och bottenlösa surhål som snabbt slukar en hund som plumsar i. Det är inte bara hunden som är farlig för andra djur. Fyra hundar är tagna av varg inom reviret och ytterligare ett par hundar har försvunnit spårlöst i skogen. Trots detta släpps hundar lösa inom området av aningslösa hundägare. Den unga Labbekillens oinhägnade tomt gränsar till skogen i bakkanten och hunden får leva ett liv i frihet. Han har dragit några gånger. Familjen är varnad av flera hundägare angående varg på nära håll, men tycks inte bry sig. Märkligt.
Husse och Matte tog sedan med sig Modji för att fira dagen på fotbollsplanen med tradiotionsenligt firande. Vid ankomsten upptäckte Modji omedelbart fyra tonårsgrabbar sittande i gräset. P. är en gammal bekantskap och hon kastade sig i hans knä! Kompisarna blev lika varmt hälsade på och Modji föreföll helt övertygad om att grabbarna satt där bara för att hälsa på henne! Liksom alla andra hon tog kontakt med vartefter. En stor folkmassa med nya människor är något av det bästa Modji vet. Hennes inställning är att alla är till för henne! Med den inställningen beter hon sig också på ett sådant sätt att alla (nästan) smälter och stannar upp och hälsar på henne. Även hundar i dessa sammanhang, är presumptiva kompisar.
Alla anser inte att en Lapsk skall bete sig så här. Översocial har nämnts. Men det är väldigt praktiskt och väldigt trevligt att ha en hund som Modji i dagens samhälle. Raser skall inte förändras, men en anpassning till ett förändrat samhälle, ett samhälle i utveckling, underlättar livet för hunden själv. Samt för dess ägare.
Modji fick många klappar och charmade alla åldrar. Hon var inte påträngande, men inbjudande och vänlig. Andra hundar fick komma nära utan att hon brydde sig. Kom de riktigt nära inviterade Modji dem till mer kontakt. Modji har aldrig svarat på ett otrevligt bemötande från någon hund. Hon har inte reagerat med rädsla heller. Hon har backat undan och sedan blängt och gått därifrån. "Du var mig en tråkig typ!"
Modji fick lite motion genom att Husse och Matte transporterade sig per cykel till festplatsen/fotbollsplanen. Inga problem trots mycket folk och bilar längs med vägen. Förrän familjen var nästan hemma. Där blockerades vägen av ett större sällskap som ägde vägen med noll koll bakåt. Med en lösspringade hund kors och tvärs och hit och dit. Med kopplet släpande efter sig längs vägen. Jycken fick se Modji och när någon i sällskapet upptäckte att deras fyrbente följeslagare gjort helt om, uppstod en febril aktivitet med att fånga in den totalt ohörsamma hunden. "Tag fast honom! Fånga in honom!" Matte fruktade en cykelvurpa, men någon fick lyckligtvis tag i yttersta änden av det släpande kopplet och halade in hunden. Som igenkändes som den unga Labbehanen nästgårds.
På kvällen var det tjohej i glada vänners lag bortåt vägen, med en stressad och skällande hund. För att få ytterligare fart på firandet sköt man lite också.