Mattes liv består av hundar och trädgård. Instagramkontot är namngivet utifrån detta - dogsandgardenatnan. Ibland dominerar trädgården och ibland hundarna. Som så mycket när man bor i en liten stuga naturnära med skogen inpå knuten, hänger mycket på vädret och årstiderna. Vissa perioder kräver trädgården mer och andra mindre. Med sommarvarma dagar efter en hel del regn har gräset vuxit snabbare i september än kring Midsommar! Husse har klippt med gräsklipparen och Matte har kört sin batteritrimmer påfallande ofta den senaste tiden. I helgen som gick har Matte varit tvungen att ta hela gräsmattan med sin lilla trimmer. Två batterier har avlöst varandra och laddningarna har tagit längre tid, än vad ett batteri har orkat jobba med det genomblöta och rätt långa gräset. Gräs som gräsklipparen bara skulle ha tryckt ner i mossan i botten, om den alls tagit sig fram. Nu var det så långt att risken för att trampa i hundskit var stor. För det mesta går hundarna på toa på ungefär samma platser längs kanterna, men man kan aldrig vara säker. Aili föredrar att gå på toa på promenaderna, men Dima vill markera sitt revir i lugn och ro hemmavid. Nog sjutton låg det också en hög vid sidan av växthuset. Helt otippat. Matte körde trimmer mest hela tiden i helgen och nu är gräsytorna åtgärdade, liksom häcken av toppspiréa i tomtgränsen vid carporten. Efter att ha haft en eldriven häcksax där Matte lyckats kapa sladden ett par gånger under årens lopp, drivs den nya häcksaxen av samma batterier som trimmern, vilket är mycket praktiskt.
Med kapat gräs hinner marken torka upp efter nattens fukt och solen har gjort sitt frampå eftermiddagen. Aili och Dima trivdes inte alls i det långa och ständigt våta gräset de senaste två veckorna. På söndagseftermiddagen ville Aili leka och Dima var inte nödbedd! Full fart blev det över det snaggade gräset! Matte har satt upp några agilityhinder och båda hundarna älskar att få träna lite, när de gått sin promenad med Matte. De är superduktiga på att vänta och vara publik/köa, när Matte tränar dem en i taget. De vet att snart är det deras tur att få leka med Matte. Dima fyller fyra år på onsdag och har mognat påtagligt det senaste året. Han är i mångt och mycket en Lapsk Vallhund. Vilket är intressant för en hittehund från Volgograd. Det område som man fastställt är ursprpungsområdet för de nordiska spetsarna. Inkluderat Lapphundraserna och inte minst Lapsk Vallhund. Mycket långt tillbaka kanske Aili och Dima delar någon gen. Hur som haver så har Dima, en Eastern European Villagedog enligt gentest, vädligt mycket gemensamt med de fyra Lapska Vallhundar som Matte har haft förmånen att få leva med; sedan 1998 när Gázzi flyttade in som en omplacering nio månader gammal.
Rådjurshinden, som nedkom med två småttingar på granntomten i maj, har stannat kvar här. Det känns som ett mirakel att båda hennes barn har överlevt den intensiva trafiken på vägen, som de korsar många gånger dagligen. Aili och Dima har svarat bra på skvallerträningen, där se ett rådjur betyder godis. Hinden verkar lita fulsltändigt på att dessa två hundar inte utgör någon fara för henne och hennes barn. När hon får se hundarna och de henne, vänder hundarna henne ryggen och väntar på godis från Matte. De senaste dagarna har de mötts ett flertal gånger nära vägen framåt kvällen. Häromdagen stod hinden på berget utanför köket mot baksidan och tittade ner på Matte en lång stund. Barnen var säkert uppe på berget bakom henne. De går ner längs andra gaveln och äter nerfallna solrosfrön vid fågelbordet. I gå kväl hade de gjort kväll och lagt sig till ro på grannens tomt, tvärs över kvällen. Kunde Husse rapportera när han gick ut med hundarna på kvällsrastningen vid halv tio.
Rådjuren kanske känner trygghet här i närheten av hundarna? Samt där det är upplyst kring stugan nattetid. Vem vet.
Klicka för större bild.
