Onsdag.
Samma väder som på tisdagen i repris! En regnblandad snöby/hagel var trettionde minut hela dagen! Men grundvattnet är bekymmersamt lågt så nederbörden behövs. Skulle man ta sig en promenad längre än bortom synhåll från huset, så gällde det att klä sig för väta. I oljerock och stövlar begav sig Matte ut med Modji och Aili och Husse traskade mer skyddad av trädkronor i skogen med Násti. En ny variant av promenerande i familjen. Modji och Aili fick gå i skogen de också när Matte tog med dem upp till sjön en sväng. Där på klipporna öppnade sig himlen och vitt regn föll tätt över sjön, skogen och den lilla flocken.
På kvällen blev träningsgruppen tvungen att omdirigera sig, då den planerade träningsplatsen visade sig vara otillgänglig. Träningen förlades till källaren under det nerlagda sjukhuset. Sju Lapska tränade denna kväll och de bands som vanligt upp i grupp. Matte ville ha ett upplägg för Aili där hon skulle tvingas separera vittringar som slog i varandra. Fyra figuranter gömdes på för Matte okända ställen, i två rum liggande intill varandra. Husse skulle vara facit.
Aili fick först söka igenom tre utrymmen tomt. Där fanns ingen människa gömd, men där fanns mängder med gammal vittring från ekipaget som sökt innan och från alla som gått runt och kollat området, innan träningen startade. Här tenderade Aili att fastna i ett mycket litet utrymme, fullt med personliga föremål som någon lagrat här. Högt uppe stod en stor hockybag och i den ansåg Aili att det kunde finnas någon! Hon gav skall men fäste inte och helt klart hade hon väldigt mycket vittring som samlats här inne. Utan facit hade nog Matte ansett att här i närheten fanns någon människa gömd.
Matte gick vidare och Aili hängde på. Hon visade god dirigerbarhet när Matte visade vänster in i det mörklagda skyddsrummet. Aili jobbade vidare under tystnad och till slut var det bara två rum kvar att söka av. Här angav Husse var figuranterna var gömda och en skulle befinna sig "bakom en dörr". Allt för att Matte skulle kunna belöna skallmarkeringarna korrekt. Matte frågade om dörren till rummet intill var stängd och uppfattade ett jakande svar. Aili rusade in i det första rummet förbi båda figgarna där inne. En uppflugen mitt i rummet strax under taket, på en mycket hög stege och den andra bakom en tom kabeltrumma intill en vägg. Sedan försvann Aili in i det angränsande rummet - genom den öppna och inte alls stängda dörren! Bara för att vända om och skallmarkera den person som satt i bortre änden av det första rummet. På golvet i ett hörn bakom kabeltrumman. Aili sattes i arbete igen och återvände genom den öppna dörren till rum nummer två där hon skallmarkerade personen som låg längs väggen intill dörröppningen på en trädgårdssoffa.
Sedan blev det fel. Matte hade ju trott att dörren skulle vara stängd. Vilket den inte var. Så när Aili efter två funna figgar började fara omkring kring dörröppningen med nosen högt och skälla. uppfattade Matte det som att Aili jobbade vidare under skallgivning/tomskällande, varför Matte bad Aili vara tyst. Vilket fick Husse att reagera och tysta Matte.... Just som Aili spikade vittringskällan - till hörnet bakom den uppställda dörren. Aili struntade som tur var i sin Matte och jobbade färdigt på vittringen och skallmarkerade mycket fint in i springan mellan dörr och vägg. Varpå hon belönades för sin insats med godis. Därefter fångade hon vittringen från figgen under taket och skallmarkerade fint även här.
Så här kan det bli. Missförstånd kan uppstå. Nu påverkade inte det Aili negativt. Hade hon varit i början av sin utbildning hade det varit annorlunda. Det är ju inte så bra att tysta den hund som gör ett bra jobb och skäller hos en funnen figge. Det är ju precis det man försöker lära den att den skall göra. Här hade Matte en fördel i att Aili visste att hon hade helt rätt och som en självständig hund ignorerade hon Mattes försök att tysta henne. Det har sina sidor att som hund ha en hörselskadad förare. Husse sa ett, Matte hörde två. Typ. Eller så var det tvärtom.... Det är lätt att uppfatta fel och värre blir det med åren. Husse och Matte är jämngamla.
Det händer lite då och då att man missuppfattar varandra på träningar. Figgen gömde sig bakom fel sten eller dörr. Föraren sökte utanför sökområdet. Man hör fel och tänker olika. Det är nog sällan man förstör en hund för alltid när det händer. En bra hund klarar att omständigheterna inte alltid är så gynnsamma. Shit happens!
Modji fick bli "Lånehusses" hund denna kväll och Matte gick ett stydke bakom och imponerades. När Modji funnit Matte längst bort i ett hörn bakom en däcktrave behandlade hon Matte som vilken figge som helst, som efter utdelad belöning fick krångla sig ut bäst hon kunde. Modji hade ett jobb att sköta! Hon stack tillbaka till sin förare för kvällen och jobbade vidare. Även när Husse var funnen lämnades han så snart han delat ut godisbelöningen. Modji var helt och hållet i samarbete med sin Lånehusse och fungerade exakt så som en bra räddningshund skall fungera. Hunden är ett redskap i en förares händer. Blir den egna föraren satt ur spel, måste hunden kunna jobba vidare med någon annan förare. Redskapet hunden får inte blir obrukbart, så länge det är intakt.
Násti fick ett kopplat sök och fyndade sina försvunna människor utan problem och under stor entusiasm. Som vanligt!
Tack allihop för givande träning!