Onsdag.
Träningsgruppen var på kvällen tillbaka i den byggnad som nyligen blivit tillgänglig som träningsmråde. Där en del av gruppen tränade sistlidna onsdag och resten tränade under lördagen. Ute var det blåsigt och snöslaskigt, vilket inte bekymrade träningsgänget, som kunde binda upp hundarna inomhus i elermenten i ett rum. Underhålsvärme på tio grader kändes idealisk för träning. Hundarna fick tjocka jackor eller fällar att ligga på. Två Lapsktikar, tre Lapskhanar och en Labbekille. Många hanar och rätt nära varandra, men med lite tankeverksamhet placerades hanarna på ett bra sätt i förhållande till varandra och de två tikarna (Modji och Aili), som låg tillsammans på Mattes jacka. Gruppen av hundar fann sig väl tillrätta och föreföll avslappnade och bekväma med situationen.
Först ut var det par som stått för tillgång till lokalen och även övningen under lördagen. Nu skulle de "få igen" på ett positivt sätt. Bli bjudna på en övning själva!
Kirou försågs med kamera på ryggen och hans Matte skulle arbeta tillsammans med honom. Hans husse fick en karta över byggnaden och en skärm för att eventuellt kunna följa kamerans signaler. De två förarna försågs med varsin kom-radio. På kartan var tre föremål utmärkta med kryss för i vilket rum de låg och siffror 1, 2, 3. Dessa föremål skulle hittas i turordning med nummer ett först och med hjälp av karta och komradio skulle Kirouhusse bakom stängd dörr där alla hundar var uppbundna /"karantän" dirigera Kiroumatte till rätt utrymmen. Huset är ett souterrainhus där man kommer in genom ytterdörren i det övre planet. Föremålen i de olika utrymmena bestod av en mindre "kamptrasa" och två kasserade handskar. För Kirou var uppgiften att hitta föremålen när han förts till rätt rum. De var undanstoppade och inte synliga förrän man kom mycket nära. En samarbetsövning mellan två människor och en människa och en hund. Föremål nummer ett och tre låg i källarvåningen och föremål nummer två i det övre planet.
Dirigeringen var helt perfekt och Kirou med matte fick de bästa förutsättningar! Kirou fyndade snabbt och säkert och på 10-15 minuter var uppgiften löst! Olika uppgifter och övningar med hundarna kan förefalla ogenomtänkta och slumpartade, men oftast finns en tanke bakom, även om det så "bara" är passivitetsträning eller störningsträning. Det mesta man gör med en hund är träning av någonting på något sätt, även om man inte tänker på det som just "TRÄNING".
Resten av kvällen ägnades åt olika kortare sökuppgifter för samtliga hundar. Mer eller mindre kluriga! Det man tror skall vara svårt visar sig vara enkelt och tvärt om. Man vet ju aldrig hur luftströmmar går och vittringar färdas! Det kan även bli olika mellan de lika ekipagen. Aili och Kirou fångade vittringen från figgen instängd på toan i rummet utanför och upp mot taket! In i intilliggande rum till och med. Medan Modji och Mick spikade vittringen direkt vid toadörren och de fick uppenbarligen vittringen där innifrån på ett helt annat sätt.
När Matte skrev "bekväm" i rubriken avsåg hon endast det uppvärmda och torra träningsmrådet för kvällen! Limehusse som visat elitgymnastiska anlag och kravlat sig upp på en avsats över källartrappen skulle nog inte kalla just det gömstället särskilt bekvämt. Matte valde att försöka luras lite och gick ut genom källardörren och gömde sig. en dörr ingen tänkt på att öppna tidigare. En minimal springa lämnades för att dörren inte skulle gå i lås och Matte bli kvar i kylan utanför för gott. För att hålla dörren i detta läge, petade Matte in en oanvänd hundskitpåse som blockerade låset. Matt stod nära dörrspringan men syntes inte inifrån. Så värst lurad blev ingen hund och Matte slapp stå där ute och bli alltför nerkyld. Dock blev en av kopisarna lätt skrämd när hunden markerade mot en person utanför byggnaden. Att det var figgen, den person som hunden skulle hitta, glömdes bort då ingen tidigare gömt sig där. Så Matte var rätt nöjd med sitt gömställe, även om det inte var så bekvämt.
Fyra hanhundar och två tikar låg uppbundna i grupp hela kvällen, med gott humör och under samförstånd. Helt tysta och avslappnade. Fem av hundarna var Lapska Vallhundar.
Att vara avlad för att kunan ta till skall lätt och att skälla i tid och otid är två helt olika saker. Ingen hund som är avlad för att arbeta med skall bör tillåtas att glappa när som helst. Det bör vara målsättningen som skall tränas in från valpstadiet. Sedan lyckas man mer eller mindre bra med detta, men har man en målbild ökar chansen att lyckas till en del i alla fall.
Tack alla för ytterligar en oväxlande träningskväll tillsammans!
Matte undrar hur många andra träningsgrupper som klappar i händerna när varje hund utfört något bra/lyckats? När dessa hundar fyndat en saknad person eller ett föremål får de social belöning och godis av figurenten, samtidigt som hela gruppen jublar och klappar i händerna! Stämningen står högt i taket och alla är glada! Vilken hund skulle inte begripa att den just gjort något JÄTTEBRA då?! Världsbäst! Det skall vara roligt att träna hund för både hundar och förare!
