Tisdag.
Lapskflocken hade en del ärenden att uträtta nere på byn och i kommuncentrum och for iväg när morgonbestyren var avklarade. Matte har börjat rensa eller "döstäda" i liten skala och då känns det bra att kunna lämna fullt användbara, men inte längre behövliga saker till loppisen. Skänkta prylar som säljs ger pengar direkt till Världens Barn. Rekord sattes i år - igen, med 170.000 kronor. För varje år tillkommer nya givare av föremål. Nu fick en ärvd liten keramikbägare från Uppsala Ekeby, numrerad, lämna familjen. Den bör kunna ge lite pengar. Jättefin! Men den bör få en bättre och mer framträdande plats än vad Matte kan erbjuda i den lilla stugan.
Medan tvättmaskinen och Husse jobbade tog Matte med hundarna på en välbehövlig timslång promenad i skogen, längs skogssjöns strand. Tio minuter bort brukar det stora lugnet råda när man går över bergknallar, klippor och hällar. Så inte nu. Fågelvägen är det inte långt tvärs över till en ny projektering intill Norrtäljevägen vid Roslagsstoppet och här hackade en maskin sönder berget. Vilket hördes vida omkring. Ljudet var inte konstant som tur var, utan kom och gick. Hundarna fick gå okopplade här, då skogen är gles med höga tallar i blåbärsriset närmast sjön. Sikten är god både på stigen och runt om och både Modji och Aili känner till reglerna. Man måste hålla sig inom synhåll, vilket de gärna gör när Matte har bästa belöningen av alla i fickan. Skinkpastej i tub slår det mesta och är vad som används hos figuranterna vid sökträningen och när hundarna får gå lösa. De sköter sig fint och vet att vara hörsamma, för att få förtroendet att slippa både koppel och halsband. I denna skogsremsa mellan områdets vägar och hus och sjön är det ingen som jagar och här är det relativt sparsamt med skogens djur. En eftermiddag mitt i veckan, strax före middagsdags, brukar det även vara rätt tomt på promenerande hundägare här.
Att Modji och Aili njöt var väldigt tydligt! Så och Matte. Under helgens lagtävling blev det väldigt mycket billiggande, inklusive lång resa till Västkusten och hem. Modji promenerades av Husse, som utnämnts till "karantänsvakt och materialare" detta år. Det första då han inte deltog som tävlande på många år. När laget var iväg på olika uppgifter höll sig Husse vid bilarna och Modji var med och fick mingla lite med övriga lag som kom och gick. För Ailis del blev det en hel del jobb i form av sök och däremellan bilvila. De kunde båda behöva få vara "fria" hundar för att röra sig fritt efter egna önskemål i ett begränsat stycke natur, så här efter alla timmar de styrts av Mattes och Husses önskemål och behov. Ledighet efter jobbet!
Man får inte glömma att ge hundarna möjligheter att kunna fatta egna beslut och styra sin tid efter egna önskemål och bara vara hundar. En lagom balans mellan frihet och sysselsättning är viktigt. Arbetslös är inte kul att vara. Inte heller utsatt för krav och styrning och andras önskningar dagarna i ända. Matte försöker ge flockens båda Lapskdamer lagom doser av jobb och uppstyrd tillvaro och frihet att vara hund, med möjlighet till egna beslut. Att som hund få gå lös i skogen innebär ändå viss uppstyrning med vissa krav och frihet under ansvar. Även om ingen hänger bakefter i snöret.
Aili gick först på stigen ut mot de flata hällarna. Plötsligt vek hon av från stigen över berget och ner mot en stor sten omgiven av blåbärsris. Matte följde Aili och fick se något som inte stämde riktigt med den omgivande naturen. Vita stenar på rad lyste upp som en rad pärlor mellan omgivande grangrenar. Aili hade blivit stående och Matte gick närmare. Aili hade hittat ett stort troll! En fantastisk skapelse av naturen i naturen av någon okänd. Matte måste fota! Modji anslöt och de båda Lapskdamerna bjöd Matte på fina foton när de varsamt undersökte det plötsligt uppdykande trollet! Som Matte inte såg vid den senaste promenaden här för en tid sedan. Inte hundarna heller. En mycket fin stenkreation som hundarna kollade noga och tycke uppstod! "Hoventrollet" var ett snällt troll. Som Matte namngav efter sjöns namn Hoven.
Klicka för större bilder.
