Onsdag.
En reflektion kring vädret.
När Husses semester började efter midsommar regnade det en hel del och några morgnar låg temperaturen på 3-5 grader. Det var 11-12 grader på dagarna. Det gnälldes både här och där, i media inte minst, över det bedrövliga vädret. Matte noterade på Midsommarafton: 12 grader, mulet. 6 grader på kvällen. Den 22 juni: 8 grader, regnat 20 mm. Blåsigt. Den 30 juni: 3 grader på morgonen. Lite frost. Kylig juni!
Matte nämnde då till någon som gnällde väldigt mycket, att snart slår vädret om och då kommer alla gnälla över att det är för varmt. Så blev det 28 grader och i media gavs råd hur man skulle kunna klara sig utan att må dåligt i den extrema värmen. Det gnälldes över för varma bostäder och bussar och sovproblem. Skulle man få i sig mer salt eller mindre salt? Kloka hjärnor kom i konflikt i media. Men en förfärlig massa svenskar åker söderut halvårsvis eller till Thailand. Där är det väl väldigt varmt väldigt mycket? Dit åker folk helt frivilligt och betalar för det. Samt förefaller kunna hantera värmen. I tidningarna är det numera "Extremkyla" när det är 25 minusgrader. "Extremvärme" när det är 30 grader. Det utfärdas till och med klassificerade varningar från SMHI innebärande olika risker för samhället. Inte bara vid stormar numera, utan även när termometern visar kring 30 grader. Varenda gamling vet att man på äldre dagar är mer värmekänslig och riskerar att må dåligt. Men uppenbarligen inte de som skall ta hand om gamlingarna!
Värmebölljor med över trettio grader var det för tjugo år sedan och då kallades det inte extremvärme. Värmeböljor inträffade lite då och då. Kring trettio minusgrader var det också ibland och man klarade sig bra även då. Till och med när strömmen försvann. Matte har ärvt Mormors väderdagbok och fortsätter notera vädret däri. Samt läser vad Mormor skrivit sedan 1992. Mattes eget väderminne sträcker sig bakåt till mitten på 1960 talet ungefär. Är dagens samhälle så väderfrånvänt och är alla stadsbor så väderovana att bara lite utöver det vanliga upplevs som extremt? Eller är det media som säljer på svarta rubriker om EXTREM RYSSKYLA och liknande? Matte bara undrar. Tänk så enahanda det skulle bli utan olika väder. Tycker Matte, vars liv i hög grad påverkas av rådande väder i ett litet fritidshus ute i skogen.
På väg till träningen vid Vargmötet rådde ett tydligt grådis och vid framkomsten kändes även röklukten. Långt bort från den stora skogsbranden i Sala. En katastrof för dem som drabbats. Men bara lite rök i luften så här långt bort. Ändå stoff för lokala media att diskutera faran med röken på så långt håll. Folk ringer 112 och är oroliga i Stockholms förorter....
Kvällens träning blev i mångt och mycket en uppladdning inför lagtävlingen där Lag Gátchis är anmält med Násti och tre Nástiavkommor. Husse arrangerade en övning för tre av ekipagen. Frustrerande blev det när de möttes av avspärrade områden inne i fordonshallen. I de avspärrade områdena fick varken förare eller hundar gå in och i ett av dem låg en figurant gömd inte långt ifrån en vägg. Knepiga förhållanden med andra ord! Förarna trodde nog att de fick två figuranter, men Matte smet ut bakvägen och gömde sig i den egna bilen. Däremot låg hennes skjorta uppstoppad med papper i en stor kartong i det ena avspärrade området.
För förarna blev det svårt att säkert veta om de skulle lita på hundarnas reaktioner vid det område där en figurant var gömd. De fick inte gå in och följa upp eventuella avståndsmarkeringar utanför avspärrningen. Hundarna fick ingen kontakt med figgen och ingen belöning från figgen. Här gäller det att kunna läsa sin hund ! Våga lita på hundens reaktioner. Får man en klockren markering får man köpa den och själv belöna hunden. Är man osäker kollar man med ytterligare hundar. En nyttig lektion blev det med genomgång efteråt. Ingen hund markerade på Mattes skjorta. Bra!
Násti och Modji fick varsina sök därefter inne i hallen och Aili fick jobba utomhus. Hon fick en figge som gömde sig och en figge som var störningsfigurant. Den första legan blev väldigt svår att ta sig fram till och Aili visade att hon inte ger upp i första taget. Stort driv och mycket motor! Bra jobbat. Hon fick därefter en lätt figge för att hennes självförtroende skulle förbli intakt.
Kvällen avslutades med lite mat i magarna och eftersnack kring vad som kan krävas av ekipagen på lagtävlingen, som anordnas av Räddningshundförarföreningen.
Tack allihop för ännu en givande träningskväll!