Måndag.
Fram på dagen tittade solen fram och temperaturen hade stigit från noll till sex plusgrader. Lapskflocken beslöt sig för att fara ut till Torpet för att låta hundarna få vistas ute i flera timmar, fritt under eget ansvar i skogsbacken. För Modjis och Ailis del blev det lite för lite frisk luft under söndagen. Däremot blev det trevlig social samvaro! Naturligtvis fanns det uppgifter för Husse och Matte, som kunde hålla dem sysslesatta några timmar. Ett sätt att hålla igång kroppen är trädgårdsarbete på olika nivåer. Husse hade ett avlopp under diskbänken att gänga ihop och Matte hade en hel del krattande att hinna med.
När familjen anlände till stugan gjorde Matte som hon brukar för att få hundarna att välja att gå in på tomten, i stället för att ta någon viltvittring och dra på vildsvinsjakt kanske. Matte delade ut tuggpinnar medan Husse plockade med sig fikakorgen och stängde grinden efter sig. Matte fortsatte upp mot gårdstunet och hundarna blev kvar nere vid grinden. Plötsligt blev Matte varse att det såg ut som om en person låg på marken vid husgaveln i blåbärsriset! Något bylsigt i orange och grönt. Matte tvärstannade, men fortsatte sedan och var, lätt miljöskadad, beredd på att hitta en död person. Vinden låg mot stugan, så hundarna hade inte visat minsta intresse. Nu var det som tur var inte så illa, men hade någon tagit sig in i stugan? Här finns inte mycket av värde att stjäla, men tak över huvudet kan också vara värt en del. Husse hade anslutit och en koll gjordes, men alla fönster och dörrar var lyckligtvis intakta. Hudnarna som nu tuggat färdigt signalerade inte heller att någon främling fanns i reviret.
Bomberjackan i grönt med orange foder var stor och bylsig men tom på människa. Hur hade den hamnat här ute i kanten av en skärgårdsby? Matte började muddra fickorna för en ledtråd om ägarens identitet. Ingenting kunde hittas. En mycket väl dold innerficka dök upp när Matte mer eller mindre gett upp hoppet om att få en förklaring till varför någons jacka låg i Lapskflockens revir. I den fickan fanns en flybiljett och ett namn. Jackan tillhörde en grabb på andra sidan staketet. Den tunga jackan måste ha blåst iväg och det långt och över ett fårnät!? Syrran hans var hemma och bekräftade att jackan ansågs förlorad. Försvunnen för några dagar sedan och obegripligt hur.
Gåtan hade fått sin lösning. Det kändes väldigt skönt att veta att fortfarande var Torpet en idyllisk plats där det stora lugnet råder.
Husse fixade ihop avloppet så att vattnet kan släppas på snart. Matte krattade och krattade efter tidigare avverkning och efter vinterns härjningar i trädkronorna. Kvistar och löv från flera stora björkar måste bort från stugans omedelbara närhet för bevarande av en frisk panel. Husse tog skottkärran och körde bort lass efter lass av torra löv och kvistar.
Till slut sa Mattes rygg och händer stopp och krattan hängdes upp för dagen. Hundarna hade samlats på tunet och signalerade att det var dags för hemfärd och middag. Så då lydde deras människor och bommade igen för denna gången. Men först knipsade Matte av en liten kvist från forsythian som hade svällande gulgröna knoppar på sina brungula kvistar.
Hemmavid kunde Matte konstatera att ännu några krokusar slagit ut under flockens bortovaro!