Fredag.
En fin förhöstdag! I renbeteslandet går månaden augsti under beteckningen höstsommar - tjaktjagiesse. Då skall renarna äta upp sig inför vintern. September månad söderut kan väl jämföras med augusti i norr tänker Matte.
Det var växlande molnighet och nitton grader och en idealisk dag för trädgårdsarbete. Höstarbete i t rädgården med beskärning, som bör ske unde JAS-månaderna - juli, augusti, september. Varför Matte tog fram trappstegen och olika klippredskap för att få detta gjort innan månaden är slut. Först ut var det lilla äppelträdet, ännu fullt med stora röda äpplen som börjar bli plockfärdiga. Ett litet träd som Husse fick av nöjda och tacksamma kursare för Drygt tjugo år sedan och som flyttats från där det ursprungligen planterades. Husse ville gärna ha med sig det lilla nyplanterade trädet vid flytten till det nya reviret för snart tjugo år sedan och det har fungerat fint. Matte beskär det varje år för behållande av ett litet kompakt äppelträd. som ger mycket frukt som är lättåtkomlig. Ungefär så som äppelträd kan se ut på äppelodlingar. Trädet återfick sin lilla behändiga och praktiska form och alla årsskott, sånär som på ett par som sparas för uppbyggande av en fin krona, föll till marken och samlades på hög.
Dima var initialt väldigt intresserad av vad Matte höll på med där uppe i trädet! Något enstaka färdigmoget äpple damp ner och Dima erbjöds att smaka. Intresset var inte stort. Dima och Aili fick varsina rejäla tuggpinnar att sysslesätta sig med i det vackra vädret och Matte förflyttade stegen till paradisäppelträdet. Planterat för femton år sedan och nu behövde trädets krona gallras ur. Det var lite knepigare, då det dragit iväg på höjden och Matte klättrade högst upp på stegen och krokade arm med en stadig gren och försökte jobba med sekatören högt över huvudet. Dessvärre var det några fula stumpar som Matte inte nådde och till dessa krävdes längre armar och kraftigare verktyg. Hundarna höll sig på säkerhetsavstånd. Vem vill ha en skramlande stege över sig?!
Det sista trädet som måste beskäras var gullregnet. En planta som flyttats från Mattes barndomshem och som beskars mycket kraftigt i fjol. Nu hade trädet svarat med ett skatbo av nya slingriga grenar som måste bort. Här kunde Matte arbeta från marken och slutresultatet blev något som mer ser ut som ett träd i tillväxt än ett skatbo. Husse fick jobb när han kom tillbaka från tippen med en omgång trädgårdsavfall. Genom att klippa ner alla bortrensade grenar och lägga avfallet i stora säckar, blir det lättare att transportera bort det. Husse slog sig ner utanför grinden vid vedboden och klippte grenar.
Dima tyckte att det vore intressant att gå ut och kolla vad Husse gjorde. Men si det fick han inte! En öppen grind passerar man inte som hund i flocken utan tillstånd! Det är ABSOLUT förbjudet. Det hade Dima glömt. Så då tränade Matte just detta med Dima. Stadga. Hur öppen grinden än är och hur många godisbitar Matte än slänger ut genom grinden, nära och inte så nära Dima, så får han inte passera mellan grindstolparna och ut från den inhägnade tomten till carporten och vedboden! Dima tröttnade på träningen. Gick i viloläge innanför grindöppningen och liggande tittade han åt andra hållet. Han tänkte bort sin jobbiga Matte. Sedan gick han därifrån. Grinden stod fortfarande öppen och Husse satt fortfarande och klippte grenar utanför. Nu stängde Matte grinden. Träningspasset var slut.
Innan flocken gjorde kväll och drog sig in i stugan, tog Matte en kort hundpromenad med raska steg över berget och runt kvarteret. Kroppen behövde rätas ut efter alla konstiga ställningar den fått inta, under stegklättrande och beskärning.