I och med att Antes bröder nu flyttat till sina nya hem, har Antes vardag i barndomshemmet tagit sin början. Hans nya matte kommer om en knapp vecka och blir kvar några dagar.
En stor skillnad har blivit måltiderna. Ingen konkurens! Ante kastar sig inte längre över maten, men äter när han väl kommit igång. En annan stor skillnad är att han nu får vistas i hela huset under långa perioder, inklusive glasverandan. Han umgås mycket nära med sin mamma, mormor och storasyster, samt med katten. Ante är aven ute på tomten med de övriga hundarna och skrotar runt eller leker på gräsmattan. Fortfarande kan han komma mellan brädorna i staketet och rör sig därför med Matte, förd i en lång flagglina. Kontrollerad frihet. När han är trött går han spontant in i köket och knyter sig. I köket sover han med sin mamma på nätterna och de ligger och nojsar och har riktigt mysigt tillsammans.
På tisdagkvällen tränade Husse och Matte på Hakungekrossen och givetvis var Ante med bland alla grushögarna och bråten. Långlina påkopplad. Han skuttade snabbt upp på ett lågt flak och utforskade det. En jättehög med grovt grus segade han sig upp i och åkte därefter kana ner. Många gånger! Jättestora vattenpölar inspirerade till fotbad. Ante var den enda av killarna som stod i vattenbaljan och plaskade i valphagen. Återigen inspirerade de stora ytorna till att ge sig iväg på "egen tass".
När Ante varit ute och upptäckt omgivningarna ett tag fick han vila i transportväskan i baksätet. Men det var lite tveksamt hur bra det var egentligen. Det blev varmt inne väskan, trots att den stod fritt och var stor nog för honom att sträcka ut sig i. Trots kvällstid och nedgående sol. Han har det nog bättre i bakskuffen bland de vuxna hundarna, trots allt. Med öppen baklucka och stängda grindar. I väskan står luften stilla trots nätväggar. Taket är täckt och en långsida står mot ryggstödet. Botten är plastbelagd. Matte får nog tänka om.
De vuxna hundarna fick varsitt frisök i det område som består av containrar och byggskrot. Gázzi var i toppform för sin ålder och för att glädja henne gömde de två figgarna om sig. Varpå Gázzi fick totalt fyra figgar att skälla på! Figgarna placerades i marknivå och hon skulle inte lockas upp i bråtig miljö för säkerhets skull, men hon tog den väg hon kände för själv och det blev över staplade järnbalkar och betongblock. Hon hade spänst i hoppen och det såg bra ut. Gázzi var en mycket lycklig och rutinerad räddningshund i arbete. Vid dryga 13½ års ålder. Farten var dessutom god.
Modji fick två figgar och hon utförde sitt arbete mycket bra med väldigt bra skallmarkeringar. Hon har en mycket kraftig bröstkorg som ger ett väldigt grovt skall i förhållande till hennes storlek! En renvallare skall ha ett bra skall. Alltså spelar utseendet viss roll för funktionen.
Násti var även hon överlycklig över att äntligen få ett rejält frisök! Inga hängande tuttar som kan skrapa i bråtig miljö! Hennes juver har även denna gång gått tillbaka fantastiskt fint och hon är i mycket god form trots allt hennes kropp varit med om de senaste månaderna. Men bröstkorgen har varit rakad och hon är fläckvis helt urfälld. Inte så vacker i pälsen direkt, men kroppen är fin! Vilken arbetslust! Det var härligt att se den energi hon lade ner på att äntligen få jobba! Hundarna är så vackra när de flyger fram över diverse staplade, bråtiga föremål. De vet exakt var de sätter sina fötter, trots hög hastighet. Inga tveksamheter inför konstiga underlag. De sträcker ut sina starka kroppar och har full kontroll i de långa hoppen. Det är en ynnest att jobba ihop med sin hund! Lapska passar bra att jobba ihop med. Om man väljer jobb efter hundens förutsättningar. Sök och spår ligger mycket bra för dem. Även agility.
Ante fick komma ut på en rastinigsrunda, innan avfärden till en sen middag på Mc Donalds. Väl där fick Ante lite miljöträning genom att Matte bar in honom i transportväskan och placerade honom på bänken vid bordet. Han uppförde sig väl och höll tyst. Han fick dock inget att äta!
För första gången sedan knytten föddes, väcktes Husse och Matte av väckarklockan och inte av valpskall på onsdagmorgonen!
Åskskurarna avlöste varandra under dagen, men däremellan kunde hundarna vara ute. Ante reagerade lite på de första rejäla smällarna, men när Matte delade ut godis till hundflocken, lärde han sig ignorera åskan helt vartefter. Bra träning. Ante fick trots allt mycket tid utomhus under dagen totalt sett. Lek och bus med både Gázzi, Násti och Matte. Modji löper och höll sig undan en bråkig brorsa. Ante fick en promenad efter vägen i långlinan och mötte en granne som busade med honom, till hans stora förtjusning! Nyttig socialträning. Han blev så till sig att han kastade sig ner i det oslagna diket. Under gräset, i botten av diket, var det blött. Väldigt blött! En halvsidigt genomblöt Ante kravlade sig upp ur det djupa diket. Bara för att kasta sig ner igen! Igen och igen... Buskul! En robust, självständig och social hund. Känns bra.
När Ante låg och sov passade Matte på att ta en långpromenad i rask takt med de vuxna hundarna. Násti fick bära klövjeväskan för att få tillbaka styrkan. En funktionskontroll väntar henne snart! Så snart karenstiden efter valpningen gått ut.
Matte har klickertränat Ante. Han är inklickad. Godis är alltid torra kulor valpfoder. De är så små att det inte blir så mycket extra kalorier. Dessutom nyttiga. Ante lärde sig snabbt att komma när Matte ropar hans namn. Han tränades även på ögonkontakt. En lättlärd liten kille!
Men nu får Matte vara noga med fodergivorna! Vad som gällde när Ante hade bröder att busa med är inte säkert rätt nu. Lite extra hull fastnar så lätt, men är så svårt att få bort. Träningsgodiset måste dras av från den totala fodergivan per dag. Det bär lätt iväg. Likaså får Ante nu börja smaka annat än valpfoder. Som en flisa ost. Magarna måste försiktigt vänjas vid lite olika födoämnen. Men bara sådant som är milt mot magen och nyttigt för valpmagar. Inget kyddat, inget stekt. Ett tuggben har Ante fått som sysselsättning, utöver de avgnagda märgben han och hans bröder haft tillgång till i valphagen.