Lördag.
Familjen for till torpet för att tillbringa dagen där. Husse fortsatte att måla och Matte att såga. Det stora skjul som inhyser både förråd/snickarbod, torrdass och vedbod är gammalt, men bör hålla några år till. Färgen var ljust grå med dragning åt det blå och dörrarna blekblå. Färgen gammal och sliten och träytorna oskyddade. Nu har Husse gett sig på att rödfärga skjulet med klassisk Falu slamfärg och det blev så fint! Ett gott träskydd ger färgen dessutom. Än lyser dörrar och fönsterfoder blå, men skall bli svarta respektive vita. Torpets lilla låtsasfjös eller fäx som det kallas på olika håll i landet. Sammandrag av fähus. Men familjens fän går fritt ute och får komma in i bostadshuset när de så vill. Modji har upptäckt den stora biabädden i vardagsrummet. Korsdrag genom huset och svalt och behagligt. Násti var "försvunnen" länge, men det visade sig att hon låg nere vid grinden och hade full koll på vad grannen pysslade med.
Matte jobbade med en mycket bra grensåg och fällde med den tre träd. Två mycket smala, men mycket höga rönnar och en gran. Dessutom putsade Matte granarna intill staketet för att slippa tungt överhäng när snön kommer. Fårnät säckar ihop under dylika tyngder. Några granar skulle toppas för att inte skena i höjden och i stället bilda häck som insynsskydd. Men hur Matte än klättrade, klängde och sträckte på sig, så nådde hon inte upp. Det visade sig att det även var på gränsen för Husses förmåga, men det gick! Trappstegen stod stadigt och han ramlade inte ner och han fick av topparna med busksaxen.
Innan hemfärden till katten på kvällen, tog familjen en promenad. Som vanligt längs traktorvägen och ner på den allt mer slybevuxna bandyplanen. Vinden var mycket kraftig och Matte fick för sig att låta hundarna få lösa en uppgift. En lite knepig uppgift i den för ändamålet lämpliga vinden.
Efter att ha vandrat runt planen och låtit hundarna få springa lite som de ville och nosa försågs Husse med lite hundgodis och ombads gömma sig i dungen på mitten av planen. Hundarna fick gömma sig = "blunda" bakom en buske med Matte och ur vind, så att de inte kunde följa Husses göranden och låtanden. De såg dock Husse gå iväg i en annan riktning än mot gömstället en kort stund. Ur vind. När han säkert var på plats tog Matte med hundarna på en promenad med "tummen i ögat". Inget fritt följ, men snyggt och fint nära Matte. Lösa. Inte helt lätt när de visste vad som väntade, men de skötte sig mycket bra och höll sig nära Matte som gick iväg mot den andra sidan av planen och totalt ur vind från Husses gömställe. Borta i skogskanten frågade Matte sina hundar om de visste vart Husse tagit vägen. Tvärstopp och koll på Matte. "Får vi dra nu?" Hundarna fick ett enkelt klartecken och sedan följde en lysande uppvisning av vad som händer när man skickar två hundar på ett ostrukturerat sökarbete tillsammans! Totalt fel arbetstemperatur. De var ju uppdragna till tusen och gick på tårna! Hjärnhalvorna hade ingen kontakt. Absolut inte den mista samlande startrutin som signalerade koncentration och arbete. Fullständigt planlöst rusade två hundar iväg som släppta ur en startbox. Noll koll på vinden. De exploderade i en tjurrusning helt på måfå och i mycket stark konkurens! De triggade varandra till idel felbedömningar.
Matte stod kvar och vägledde inte det minsta med sitt kroppsspråk. Hundarna skulle lösa uppgiften själva. Även om det tog tid. Med svagare vind skulle det gå snabbare. Nu blåste Husses vittring fullständigt bort ur området mot infarten och villorna. Det ingick i planeringen. Elak Matte. Násti var supergasad och skällde intensivt och fick med sig Modji. Två vilt skällande hundar for hit och dit och det gick alldeles för fort och alldeles för slarvigt och upphetsat för att de skulle hitta vinden och vittringen. Tävling! Att träna med konkurens är effektivt i vissa lägen. Inte alltid! En ensam hund hade löst uppgiften snabbare. Trots den dåliga starten. Men detta var ju bara menat som en kul grej för hundarna. Man måste skoja till det för dem ibland!
Efter en stund kom Násti på något smart tyckte hon. Hon rusade bort till den gamla baracken som är intakt intill planen och ställde sig att skälla mot dörren. "Nu vet jag! Han har gått in och gömt sig!" En gammal hund går på rutin! Men nej. Dörrarna är låsta och gräs och sly växer inpå väggarna. Här har ingen gått in på länge. Násti löste ett problem, tyckte hon, på ren och skär rutin. Men med för hög arbetstemperatur och näsan var inte inkopplad. Modji var inte dummare än att hon hakade på och kollade vad morsan gjorde. Men lät sig inte luras och drog därifrån. Då sprang Násti bort till Matte och bad om nya instruktioner. Modji anslöt. Nu hade de rusat som yra höns en god stund och den höga farten i värmen började få dem att lugna ner sig. Inga instruktioner gavs och Matte var noga med att inte vrida huvudet eller kroppen åt ett håll som skulle underlätta för hundarna. Tvärtom! Modji kom på att hon missat att söka bakom byggnaden och drog iväg igen. Násti hängde på. Men med lägre fart uppfattade hon aningen av en vittring i ett vindkast och vände i en annan riktning. Där hundarna inte varit över huvud taget. Husse var hittad! Snygg skallmarkering. Ingen Modji. Hon ville jobba klart bakom huset först och litade inte helt på sin mor, efter blindmarkeringen vid dörren. Men till slut kom även Modji och insåg att tävlingen var förlorad och att skälla var bortkastat.
Trots allt löste hundarna uppgiften helt på egen hand. Men det var ostrukturerat. Det var virrigt. Det var slarvigt och det tog tid. Med en lämplig arbetstemperatur och med goda startrutiner och en och en, ingen konkurens, hade hundarna fått en betydligt bättre chans att göra ett bra jobb. Om det var detta som var avsikten med "söket". Nu var det inte det. Detta var bara "hopp och lek" och kurragömma. Lek och bus behöver även hundar få uppleva!
Välmotionerade och i bra arbetstemperatur travade hundarna längs traktorvägen tillbaka till stugan och bilen, för hemfärd och middag.