Fredag.
Grattis till Gátchis A-kull! Nástis tredje och sista kull.
På fredagen var det tolv år sedan Gátchis Átjájuoksakull föddes. Matte har inte haft fler kullar än att hon minns varje förlossning. När Násti fick Bröderna Brun gick det lugnt och lätt till hemma i sovrummet. De fyra bruna killarna fick en uppväxt där de, så snart de var stora nog, fick tillbringa hela dagarna utomhus. Då såg tomten annorlunda ut och precis där Mattes sovrum nu är tillbyggt fanns plats nog, under de två stora granarna, för att bygga en valphage som fick solskydd och skydd från stora fåglar. Valparna fick komma ut på morgonen och togs in först till kvällen. Valphagen låg lite högt, så de hade fin utsikt över vägen framför huset med allt vad det innebar. Då var det många som gick till badet i skogssjön uppåt vägen och passerade Lapskreviret. Många cyklade och många glada och tjoande barn fick valparna se och höra. Sedan dess har vägen asfalterats, farten har höjts från trettio till femtio och cyklisterna har försvunnit från vägarna. Även grupperna med familjer, dragande skrindor med matsäck för en dag vid sjön.
Gátchis Átjájuoksa Aiko/Lime har ingått i träningsgruppen i hela sitt liv och tränar ännu regelbundet tillsammans med sin systerdotter Aili och Ailis son Sumo. En duktig sökhund, som deltagit i den årliga lagtävlingen för sök- och räddningshundar i Lag Gátchis ett flertal gånger. Senast 2021. En bild på Lime finns på hemsidans förstasida.
Klicka för större bilder.
Nedan: Lime på träning 14.9.2022. 
En lite annorlunda dag på tomten, med utplantering av gurk- och tomatplantor i växthuset. Vägen låg öde även denna dag. Någon enstaka person var ute och sprang och någon enstaka hundägare passerade. Någo enstaka bil likaså. Det känns ovant - men rätt lugnt och skönt. Att en galning missbrukar sin bil för att skrämma omgivningen har spritt sig i takt med att vansinnesfärderna med bilen kommit att ske allt längre bort. Det sprids i olika FB-grupper att det finns en person som man skall akta sig för. För att kunna anmäla någon för att köra farligt fort måste man kunna mäta farten med en fartkamera. Vem går med en fartkamera när man är ute och promenerar?! Alltså ligger vägarna öde. I väntan på att bilen kraschar och görs obrukbar i en singelolycka. Eller föraren blir omhändertagen. Hyr man sin bostad kan man bli uppsagd. Något måste hända.
Icke förty så vinner Mattes ilska över att någon annan skall styra över andra och skrämma sina grannar över rädslan. I kvällningen gick Matte sin runda med hundarna som vanligt och även denna kväll på öde vägar. Tänkande att går man så hör man bilen närma sig. Sitter man i en bil så gör man det inte. Vägarna är kurviga och smala och ett bilmöte i normal hastighet kräver att båda bilförarna håller ut mot dikeskanten. I nuläget vet man att i nästa kurva kan bilfärden ta slut för gott.
När Matte passerade adressen där den missbrukade bilen hör hemma, så var den på plats. Klar att startas snabbt för att dra iväg från sin plats tätt utanför ytterdörren. Alltså kunde Matte släppa ut hundarnas koppel lite mer, nu när halva sträckan var avklarad. Uppför backen nära inpå kunde hundarna få strosa och nosa och Matte njöt av koltrastens sång. Sista raksträckan hem bjuder på god sikt och en annalklande bil skulle kunna ses på håll. Men dikena är djupt skurna och inte enkla att hoppa ner i.
Det blev en fin kvällspromenad och vid hemkomsten fick Aili och Dima fart under fötterna och jagade varandra över den nyklippta gräsmattan!