Den sköterska som blev den "räddande ängeln", fri från stress och full av empati, för två veckor sedan klarade sin nya vardag i Sverige efter en nylig flykt från östra Ukraina, med ett ständigt upprepat mantra: "Jobba! Jobba! Jobba!" Hon hade lämnat sin äldsta hund hos sina föräldrar i centrala Ukraina, då påfrestningarna med en flykt skulle bli för svåra för en äldre hund. Bara de unga hundarna fick följa med. Jobbet och djuren fick henne att orka och orken räckte även till Modji! Hon fick mycket kärlek, så även vi. Modjis namn på samiska är "leende" och nu fick hon heta ömsom Smile på engelska och ömsom Posmishka på ukrainska. Kärt barn har många namn. "Moj-Moj" var tidigare väl etablerat vid umgänge med Modji.
Lördagen ägnade Matte åt "hålligång" för att ta tag i en ny vardag. Med Aili - utan Modji. För den som vid en förlust av ett älskat husdjur lämnas helt ensam, är situationen obeskrivligt annorlunda. Matte och Husse har Aili. Aili som, efter några månader i skuggan av sin mor förtjänar all uppmärksamhet och all kärlek utan att behöva dela den med någon. Aili har självvalt varit diskeret och haft en låg profil sedan Modji insjuknade i april. Empatiska Aili som lagt sig tätt intill sin mor mellan varven och som kommit fram och nosat av Modjis ansikte och frågat hur det stått till när febertopparna slog till nyligen.
Förmiddagen ägnades åt att "beskära" en Billybokhylla på dryga två meter. Gick det att korta ner den med sjutton centimeter. så skulle den kunna bevaras och ställas tillbaka under den nyinstallerade luftvärmepumpen. Matte tog fram sin japansåg och sågade, efter extremt noggrant mätande och lite borttagande av skruvar. Så långt gick det oväntat smidigt. Båda gavlarna var nu kapade. Sedan markerades de nya skruvhålen för ovandelen också extremt noga. Matte satte en tejp och markerade på den, innan Husse fick gå loss med borrmaskinen. Så småningom var hyllan åter monterad och tillbaka på sin plats. Ingen ny hylla behöver köpas.
Nu behövde Matte röra på sig och Aili, som hållit sig på lite avstånd när den höga hyllan vältes omkull för beskärning på vardagsrumsgolvet, var alert när kopplet kom fram. Matte röjde bland prylar och hade hittat den fina sele som Modji använt en period i sin ungdom. Den har Aili nu fått testa, när hon lärt sig gå fint utan att dra i kopplet i vuxen ålder. Det är en fin promenadsele utan någon antidragfunktion eller andra finesser. Bekväm för hunden i en lugn vardagsmiljö. Det är stor skillnad på att gå med ett koppel i handen och en hund i "snöret" - men ack så ödsligt nu.
Det blev en rask promenad i området, efter en inledande sträcka med rastning. Matte var i farten, vilket innebar att hon i hastigheten vid lämnandet av stugan glömde byta skor. Varför denna powerwalk i full fart skedde med "foppatofflor" på fötterna. I stället för väldämpade promenadskor, betydligt mer lämpade för grusbeströdd asfalt som underlag. Icke förty sänkte Matte sitt personliga rekord på sträckan, som inkluderar en sugande uppförsbacke. Konditionen var inte så usel som förväntat. Efter flera månaders minskad fysik aktivitet (förutom trädgårdarbete) på grund av omständigheterna inkluderande en muskelbristning i ett knäveck. Aili hade lite åsikter om farten som med Modji i sällskap tillät väsentligt många fler stopp för nosande och pinkande! Samt ett Modjianpassat tempo som var långt ifrån powerwalk med det långa benet före. Matte ville gå sig fysiskt trött. En bättre trötthet än den mentala i nuläget. Aili tycker, som så många andra hundar, att full fart framåt i koppel längs en väg full med dofter är en tråkig promenad.
Tack vare en rejäl blodgenomströmning i hela kroppen - inkluderande knoppen, blev kvällens apporteringsträning med Aili mer lyckad än gårdagens. Flocken kunde sedan göra kväll i en stuga med lagom sovtemperatur, tack vare den nya pumpen som kylt ner, innan ett jättekorsdrag i slutändan gjorde susen.