Tisdag.
När Matte slog på mobilen vid 7.30 i går, tisdag morgon, väntade ett knippe meddelanden! Med samma ursprung, sända mycket tidigare. Kooikermatte var inte hemma och hade ung hundvakt, som fått Cockermatte som backup. Nu hade Kooikervalpningen oväntat börjat och Cockermatte hade kallats in. Cockergänget och fåglarna behövde mat. Endast en anka av ursprungliga fyra är kvar. Räven har blivit halvtam och knep en framför Mattes näsa dagtid nyligen. Matte var stressad och väntade telefonsamtal på fasta telefonen (mer än usel mobiltäckning här i skogen!) från ögonveterinären.
Modji släpptes ut på den egna tomten och hon intog genast favoritplatsen på översta trappsteget. Matte glömde vatten till fåglarna. Skynda, skynda.... Pytsade upp värpfoder, fyllde vatten i liten bytta från halvfull stor hink, där hönorna inte nådde ner längre. Uppför den isiga backen och in i det olåsta huset. Bråttom var det på morgonen! Fyra glada Cockrar välkomnade och en katt slank ut. En Cocker fattades. Var i h-e..... Bråttom, bråttom. Hem till telefonen.
Skall inifrån toan. Där stod Cockergrabben, som i Cockerröran på morgonen råkat bli instängd. Matte öppnade dörren. Alla fick mat. Så skulle de separeras och Matte gjorde som hon uppfattat instruktionerna och separerade löptiken. Rusade därifrån och nerför den isiga backen. Hem till telefonpassningen. Men vem hamnade var egentligen i Cockergänget........ Stressen och oron sprutade ur öronen på Matte! Inte för Cockrarna. Sorry Cockermatte..... Det fanns bara Násti och operationen och borttagandet av hennes vackra, men sjuka, öga i Mattes skalle. Inte missa om veterinären ringde under pågående operation, på grund av komplikationer och nödvändigt ok från Matte. Inte missa för att andras hundar också behövde Matte....
Extern hjälp kallades in och Matte kunde släppa ansvaret för Cockergänget. Cockermatte kunde dock inte släppa ansvaret och engagemanget för Kooikerfödseln. Där komplikatoner tillstött och veterinär måste uppsökas.
Matte kunde åter koncentrera sig på sin egen flock och snart ringde så veterinären och ville ha ok för att ta bort ögat. Matte var som tur var på plats hemma.
Ny väntan på besked om hur operationen gått.
Nytt veterinärsamtal på eftermiddagen och glädjande besked. Inga komplikationer. Hela ögat skickas för bedömning. Násti skulle få hämtas klockan 19. Instruktioner.
Eftermiddagen segade sig fram.
Násti lämnades ut och hon var förvånansvärt pigg och glad! Försedd med gigantisk plasttratt. Hissen var ur funktion, ner kom man endast via en smal och svängd, brant trappa. Tratten slog i räcket, något påverkade operationssåret och plötsligt rann det blod, ymningt, ur den ihopsydda ögonhålan på Násti! Blod i hela tratten och strilande ner i trappen. Ganska makabert faktiskt.
Násti blev stressad av blodlukten kring hela skallen där inne i tratten. Helt om i den smala, branta och svängda trappen. Inte lätt. Upp till väntrummet. En gapande kvinna med minidog på armen stod i vägen. Någon ur personalen fick se det blodiga golvet och höjde blicken. In i ett mottagningsrum. Veterinär skulle komma. Upptagen av akutfall. Blödandet upphörde snabbt. Násti blev av med tratten och Matte hittade godisburken på bänken. Godis över golvet - uppletande! Násti blev på prima humör!
Ingen vette kom. Väntan blev längre än den stipulerade halvtimmen. Så småningom kom någon annan och tvättade rent såret, tog bort levrat blod, konstaterade att det var ok att ta med Násti hem. Berättade att hennes hund, yngre än Násti, fått göra samma operation, av samma skäl, några veckor tidigare. Där var tumören godartad, men måste ju bort oavsett. Vad gäller Nástis tumör återstår nu ca 10 dagar av väntan på svaret. Är det elakartat kommer lungor och lever att ultraljudas.
Ny väntan. Mer oro.
Násti var överlycklig när hon fick fara hem och hon fick sitta med Matte i bilen. Modji var lite för intresserad av de nya lukterna i ansiktet på sin mamma, för att de skulle få färdas tillsammans i bakskuffen.
Násti slapp plasttratten resten av kvällen och till natten fick hon en uppblåsbar krage i stället. Hon får inte klia sig i ansiktet.
Onsdag morgon.
Natten har varit i stort sett lugn. Lite oro hos Násti. Veterinären förvarnade. Efter narkosen kan en viss oro märkas på natten. Hon hade fått en smärtstillande spruta på tisdagkvällen och skall få Metacam några dagar framöver. Matte har tvättat såret och lagt ett litet skydd över för att inte Násti skall gnida sidan av huvudet mot saker och skada såret. Hon dök ner med huvudet i snön och försökte klia sig. Smart hund! Men inte så lämpligt i skarsnön. Aptiten är god. Modji är nöjd med att morsan är hemma igen.
Matte behöver vänja sig vid att se en enögd hund i ögonen. Förlåt - ögat....