När Husse och Matte vaknade på torsdagen var det bara 5 grader och det blåste en isande och kraftig vind, mulet. Klädseln anpassades därefter med både långkalsingar och överdragsbyxor, undertröja, tjock ylletröja, vindtät jacka, halsduk, mössa och vindtäta handskar. Dagen skulle tillbringas på sjön, med en tur ytterligare en bit närmare Nordpolen.
Pyramiden är en rysk gruvby, som från början såg ut som Longyearbyen, med små trähus. På 1970-talet satte Lenin sin prägel på samhället för framtiden, genom att bygga stora komplex i tegel, samt anpassa samhället till att familjer skulle bo här året runt. 1998 övergavs samhället och det är nu befolkat endast sommartid av några få personer. Matte har varit nyfiken på Svalbard och de ryska enklaverna sedan trettio år. Nu skulle Matte åka hit!
M/S Longöya är en gammal bår från början av 1950-talet och mycket trevlig. Nu fylldes hon med passagerare från många olika länder och vår guide Stein visade sig vara en virutuos på att snabbt och målande, med hela kroppen, berätta på norska och engelska. Stein kom till Svalbard som sexåring och han kan sin historia!
Till Pyramiden tar det tre timmar med båt. Längs vägen passerar man ett antal små trästugor, som varit bostad åt olika fångstmän under tiderna. Även något misslyckat gruvprojekt kan spåras i naturen. Husse och Matte valde att tillbringa resan på fördäck, för maximal närvaro och naturupplevelse. Liksom ytterligare ett antal passagerare. Många tillbringade dock hela resan i kajutan.
En stuga kunde ses bortöver stranden, men här fanns plötsligt folk ute i vildmarken. De befann sig i ett område synnerligen rikt på fossil och skulle nu hämtas tillbaka till civilisationen. Den stora rib-båten sattes ut och for in till stranden. Longöysund fortsatte och så småningom var den stora gummibåten ikapp. Ett gäng klättrade ombord och deras utrustning, inkluderande gevär, lastades ombord. Färden gick vidare. Matte medförde karta och kollade positionen. Ganska så rätt trots liten skala och dimma. Där framme skymtade Tempelfjället och i närheten glaciären Nordensköldbreen. Bree / glaciär. Där skulle ett uppehåll göras för en bit mat.
Glaciären gnistrade i blågrönt och det beror på att isen just släppt berget och är full med mineraler, som i sin tur färgar vattnet turkos. En obeskrivlig upplevelse. Här flöt isklumpar omkring och vatten forsade ut under isen och över berget ner i vattnet. Grillen var förberedd och maten på gång. Men först en whisky on the rocks! Med en båtshake hackades mindre isblock loss ur de stora som flöt kring båten. En korg skickades ner med rep och efter idoga försök var en del glaciäris bärgad. Den hackades i mindre bitar och lades i plastmuggarna. En rejäl skvätt whisky fylldes på och både Husse och Matte tackade ja! Därpå serverades grillat valkött i tunna skivor och lax. En turistanpassad upplevelse, men icke desto mindre en upplevelse! Gott var det. men kanske kunde valen ha varit lite mer genomstekt och lite mindre rå...
På andra sidan fjorden låg så Pyramiden. På långt håll kunde man skymta dessa stora bostadskomplex, typiska för sovjetiskt sjuttiotal. Man såg även fabriksbyggnader. När båten anlöpte hamnen, blev det än mer absurt. Där stod en blänkande fin Toyota med officiell dekal på ryska och en stor turistbuss! Alla fick ett inplastat kort vid landstigningen och det skulle återlämnas till en rysk kontrollant vid ombordstigningen. Passagerarna skulle nu i 1½ timme befinna sig i Ryssland! En rysk enklav i Norge. Från början hörde inte Svalbard till något speciellt land, men kom att bli Norskt. Enligt: "Någon måste ju ta ansvar för området". Som består av arktisk tundra och där flera nationer var inblandade och gjorde kolfynd, samt startade gruvbrytning.
Passagerarna släpptes av uppe i den öde staden, vid ett stort sovjetmonument och minnesmärke över den sista kolvagnen som transporterade kol ur gruvan. Här stod Dimitrij, en ung rysk kille, i tjusig överrock enligt senaste mode, elegant halsduk och snygg ullmössa, samt gevär på ryggen. Han skulle vara vår guide. Den norske turledaren var mycket tydlig i att alla måste hålla ihop och han skulle gå bakom gruppen. Även han med bössa på ryggen. Ingen isbjörn hade setts i närheten på ett tag, men man vet aldrig
Vandringen gick upp förbi fähuset. En låg putsad byggnad, märkt 1972, där 200 grisar bott för leverans av färskt kött. Man hade även några kor för mjölkleverans till barnen och till och med några hästar för nöjesritter. Allt mer häpnande blev det, vartefter gruppen vandrade vidare. Ett av hyreskomplexen var avsett för ensamma män och kallades "London", ett för ensamma kvinnor och det kallades för "Paris". Kontakterna däremellan var många. Ett stort komplex var avsett för familjer. Det var nu förvandlat till fågelberg och i varja fönsternisch rymdes tre måsbon! De ruvande fåglarna ramlade nästan ur sina bon, som var byggda på nästan inget underlag alls. Samtliga hus bestod av fem våningsplan och som alla hus här uppe stod de på pålar. Permafrosten gör det omöjligt att gräva och gjuta plintar
Här i Pyramiden finns en simhall, urtjusigt och svulstigt inredd, en sporthall, skola, dagis och kulturhus. I kulturhuset står pianot kvar, cymbaler och en balalajka står övergivna i ett hörn. Känslan är obeskrivligt märklig. Detta på en plats nästan vid Nordpolen! Staden var helt övergiven under 7 år och då tömdes biblioteket av invånarna i Barentsburg.
HÄR MÅSTE MATTE GÖRA PAUS I SKILDRINGEN AV BESÖKET I PYRAMIDEN. Ny båttur väntar. Senare i dag skall Matte skriva om barbesöket i den övergivna staden.
ÅTER TILL PYRAMIDEN!
Pyramiden heter så för att samhället ligger vid ett pyramidformat berg. Den första bosättningen namngavs av svenskarna. Nu tillhör området ryssarna och folk från Ukraina håller på att restaurera husen. Varför alla trappräcken utvändigt målats i gult och klarblått. Lite spediellt när husen i övrigt målats i vackert rött. Här och där finns härliga vackra snickerie,r på de trähus som finns kvar från innan sjuttiotalet.
Hotellet är nästan färdigrenoverat. Alltså den halva av det stora komplexet som inte är måsbostäder. Här häckar Polarmåsar i mängder! Hit visades gruppen av Dimitrij. Utanför stod två stora träblommor och förgyllde den arktiska tundran runtomkring. I fonden gnistrade glaciären på andra sidan fjorden och vid sidan av dörren stod det "POST" med vanliga bokstäver. En märklig kombination av intryck. Än märkligare skulle det bli. Huset var ett tegelkomplex i fem våningar, lika bostadshusen och halva huset fungerade som "fågelberg". Komna innanför dörren möttes gruppen av en stor och tjusig salong och alla blev tysta och stannade upp. Så hördes en kvinnoröst från vänster. Sägande något på ryska. Alla tittade dit. Varefter flertalet gjorde som Matte, fortsatte vidare in i ett mindre rum med souvenirer. Hade man sett rätt??? Kvinnan stod i en mycket flott bar, försedd med allt som hör till en bar. Utbudet föreföll rikligt. Hotellet var ännu inte i drift och kvinnan stod där i finaste kläderna och krängde drinkar.... I en öde stad på tundran inte långt från Nordpolen. En fullständigt surrealistisk upplevelse! Husse vände åter när han insåg att det han sett faktiskt existerade. En man i överrock hängde i baren. Husse gladdes åt att inte vara förvirrad och höll sig till en chokladbit. Förvirringen var stor nog utan sprit! Matte hittade allt möjligt i souvenirbutiken. Gamla sovjetprylar är tydligen populära. Kanske finns en förmögenhet hemma, sedan Mattes besök i Sovjet? Även Matte var restriktiv och handlade bara en liten handgjord pryl i glödritat trä.
Så blev det brådis tillbaka till båten. De två guiderna hade här lite olika intressen. En som ville få folk att handla så mycket som möjligt och en som ville få iväg sin grupp med båten i tid. Två män med olika åsikter i en bar. Försedda med varsitt gevär. Lite Vilda Västern kunde anas i luften! Men herrarna var belevade och Dimitrij fick ge sig för den som pekade med hela handen.
Båten avlöpte på minuten, alla landstigningskort återlämnades. På hemvägen tänkte Matte på den tjej som häromdagen berättade att hon levt ilegalt i Pyramiden i nästan ett halvår. Hon träffade någon som jobbade där och ville inte lämna denna märkliga plats. Även om Matte inte direkt hade planer att ta in på hotellet, så kändes nog besöket alldeles för kort!