För exakt tre år sedan hade Matte en valpkull att ta hand om. Den 24 juni var det 24 grader och Aili födde fyra fina valpar under en utdragen förlossning som tog orken ur Aili i värmen och slutade med ett kejsarsnitt. När valparna var tre veckor blev Aili sjuk och måste separeras från sina valpar. Aili fick en infektion i livmoder och tarmar med hög feber och rasade i vikt. Det var en kamp. Det var värmebölja och valparna svalkades med kylmatta och vatten och tillbringade hela dagarna utomhus, där det åtminstone fläktade lite, i den skugga som skapades i valphagen strax utanför ytterdörren. Matte lovade Aili att aldrig mer utsättas för att bli dräktig. Då Matte aldrig baserat sin ekonomi på att föda upp och kränga valpar som en födkrok, har alternativet att köpa in en tik för avel varit en ickefråga. Uppfödningens huvudsyfte har varit att få fram bra egna bra hundar att jobba med. Vilket har lyckats och Matte är mycket nöjd.
Man måste även inse sina begränsningar när åren tickar på. Det är ett jätteansvar att föda upp en kull valpar och med åren är god hälsa och ork allt mer en gåva och allt mindre något man kan ta för givet. När man parar en tik måste man hålla sig på benen och ha orken i minst fyra månader framöver - oavsett vad som händer. Med åren ökar riskerna för oväntade "förhinder" därvidlag och orken är de facto inte densamma som några år tidigare. Det oväntade kan komma snabbt. En muskel/sena i ett knäveck kan brista, en åldrande hund kan bli sjuk. När Matte ser situationen i nuläget med ett ont ben, en värmepåverkad Modji och en kattägare plötsligt inlagd på sjukhus med fullt kattansvar för Matte, är hon nöjd med beslutet att aldrig mer ta ansvar för uppfödandet av en kull valpar. Att aldrig mer utsätta sin tik för riskerna med valpfödande under en värmebölja. Med en ansvarig människa som kanske brister när det gäller som mest. Matte känner sig lite sliten och är djupt tacksam för att ha rott Ailis valpkull i land och för att hon stod på benen och för att Modji höll sig frisk. Samt för att Matte inte fick allt ansvar för två katter dessutom. Då för tre år sedan. När det också var väldigt varmt. Tre års ålderstillägg känns i kroppen och Matte är trött på dagar med trettio grader i skuggan dagtid och nästan lika varmt i stugan nattetid.
Att vara uppfödare med höga krav på sig själv kräver en hel del och det gäller att sluta i tid. Innan andra reagerar på att orken börjar tryta med sämre kvalitet på hunderiet. För Mattes del har en valpkull inneburit åtskilliga timmar på golvet med valparna, för att lära känna dem från dag ett. Med åldern blir det allt längre ner till golvet och är man väl där blir man lätt kvar ett tag, då det blir allt kärvare att ta sig upp igen.
Onsdag.
Träning var det som vanligt på kvällen och tränade gjorde två Lapska tikar - Modji och Aili, två Lapska hanhundar - Lime och Sumo och en Springertjej. Modji med halvbror, dotter och dotterson och de är alla fyra mycket bra på det de gör! Modji fick inleda kvällens träning med ett begränsat koppelsök, för att inte ge sig iväg ut på ett alltför yvigt och krävande frisök i onödan. Då hon påverkas mer av värmen än förr och kvällen var ovanligt varm. Fyra personer hade gömt sig väl utspridda i området och Modji hittade tre av dem med lätthet, men vittringen från den fjärde spelade spratt och gav Modji lite huvudbry. Hon fick en hel del hjärngympa, vilket var bra. Mental stimulans och problemlösning är superviktigt även för äldre hjärnor.
Modjis brorsa Lime visade framfötterna rejält! Vilken fart! Vilken smidighet! Den elvaåriga killen flög fram i området och fram och tillbaka över ett betonghinder intill en gömd figurant.
Klicka för större bilder.
Där hamnade vittringen på båda sidor och det var svårt att bestämma sig för exakt var vittringen var bäst och en skallmarkering var på plats.
Det var en fröjd att se Lime den här kvällen! Aili skötte sig mycket bra även hon med säkra markeringar oavsett underlag.
Hennes son Sumo är en treåring med stor erfarenhet av olika typer av nosarbete och honom dribblar man inte bort i första taget. Snabbt fyndade han och kom till skallmarkering.
En bra träningskväll avslutades med en gemensam måltid utomhus. Det är verkligen roligt att åter kunna sitta ner tillsammans för lite eftersnack, efter ett långt uppehåll under pandemin.