Lördag.
Matte vaknade med ett högerben så stelt som en stock och kom knappt ur sängen. Knät var rejält svullet och gick inte alls att böja. Högeraxeln smärtade och det hade varit svårt att sova. Faller man med ett brak mot högersidan på hård is så sätter det sina spår. Det primära var ändå att höger höftprotes inte hade gått sönder. Ett visst mått av muskelkorsett och det faktum att Matte inte lider av benskörhet bidrog säkert till den trots allt lyckliga utgången av kraschlandningen. Blödningar i ledena orsakade nog stelheten. På armbågen fläktes huden av trots jacka, tjock tröja och tunn tröja. Den innersta tröjan visade att såret blött en hel del men armbågen smärtade inte alls märkligt nog.
Husse tog med hundarna och gick för att hämta tidningen på lördagsmorgonen. Han visste att det var halt. Han visste var och han hade spikskor och gick med myrsteg. Lik förbaskat halkade även han omkull på ungefär samma ställe som Matte gjorde det på fredagen! Han hade en väldigt tjock parkas och fick bra stötdämpning och kände inte av fallet senare under dagen. Hundarnas tassar fick inte fäste utan gled med snön på glansisen under.
För att varna andra som brukar gå längs denna sträcka, informerade Husse om väglaget och den extrema halkrisken för fotgängare i den lokala FB-gruppen. Varpå den ena efter den andra vittnade om att de halkat omkull under fredagen! Även om hundar som halkat och man varnade för att äldre hundar kunde råka illa ut och att man inte alls skulle gå här.
Husse körde snöslungan både hemma och åt de närmaste grannarna, för att få undan snön och synliggöra underlaget. Som här inte bestod av is. Ingen plogade vägen under hela dagen. Bilar passerade och tryckte till snön och hur det var bortöver mot brevlådorna vet inte Matte och Husse, som av säkerhetsskäl inte gav sig ut på promenad åt det hållet. Dock tog Matte frampå eftermiddagen på sig kängor med kraftiga iskedjor och stora triangelformade isbroddar och gick myrsteg i ett hårdkört bilspår, för att rasta hundarna och gänga upp det stela knät. Åt motsatt håll hemifrån. Längs skogskanten där det inte var is när snön föll. Varken knät eller väglaget tillät annat än små myrsteg. Men det gick och hundarna misstyckte inte till den låga farten med möjlighet till mycket nosande längs vägkanten.
Springa fick de göra hemma på tomten! Det blev rätt mycket utevistelse för dem den här dagen utan långpromenad.