Tisdag.
Det var ett tag sedan familjen besökte Torpet. Senaste gången var en vecka innan Násti visade de första symptomen på ohälsa. På tisdagen återvände flocken och minnena sköljde över Matte, när hon plockade upp två godisbitar ur fickan och letade febrilt efter den tredje, när hundarna släpptes ur bilen och sprang in genom grinden. Vanans makt sitter djupt.
Jobb fanns att göra och både Husse och Matte satte igång med sitt. Husse lastade kapade stammar, efter vårens avverkning, i släpet och Matte gick in i stugan och fixade lite. Ingen Násti som kom in och fick en godisbit i köket. Hon hade fått som vana att hänga Matte allt mer i hälarna ju äldre hon blev, särskilt om det kunde förväntas godis. När hon gått sin runda runt staketet, vilket hon gjorde även för exakt en månad sedan, kom hon in i köket och kollade vad Matte höll på med. Nu fick Matte stöka runt i sin ensamhet.
När Matte sedan kollade vad Modji och Aili gjorde så stämde ingenting. Ingen av dem var runt på den stora skogstomten och kollade ut mot hygget och skogen, där det brukar finnas djur av olika slag. Aili hade gått raka vägen in och lagt sig bakom fåtöljen i hörnan. Modji gick runt på lite olika ställen och föreföll leta efter något. Efter Násti? Sedan satte hon sig på gårdstunet och såg hängig ut. Vädret var fint för hundarna, inte för varmt och inte för kallt, det blåste kraftigt. Matte blev lite nojig. Tänk om Modji höll på att bli dålig....
Skärpning. Matte tog tag i batteritrimmern och började jobba. Husse körde gräsklipparen. Modji borde ha gått lös på blåbären i skogsbacken, men inte så. Ett par småhundar ett stycke bort gläfste ihållande och Aili kom ut ur stugan, inget stort intresse fanns från någon av de två Lapska. Husse och Matte fikade och fick sällskap av Modji och Aili som slog sig ner intill. De föreföll loja båda två. Det kändes inte som vanligt.
När Matte var klar med sitt, vilket även innebar gallring av grenar i det lilla och gradvis renoverade äppelträdet, ägnade hon sig åt sina hundar resten av eftermiddagen. Nu skulle det ätas blåbär tillsammans! Detta uppskattades och både Modji och Aili hängde med Matte upp i backen, för att hitta platsen där blåbären var störst! Men icke förty var de lite sega i starten. Modji och Aili brukar äta blåbär med frenesi så snart de får en chans. Det gjorde de inte nu. Matte plockade och bjöd sina hundar, som sedan åt själva från buskarna, men sneglade mot Matte för att få mer ur handen. Till slut tog de för sig som förr och Matte fick även i sig en hel del blåbär för egen del. Bra för synen!
Allt är inte som vanligt - ännu. Det tar tid. Även hundar minns och saknar.
På hemvägen hann Husse och Matte få i sig en bit mat vid det återöppnade fiket/matstället vid Vettershagabron, strax innan stängningsdags. Skönt att slippa laga en sen middag hemma. Med hem följde en hundra år gammal fotogenlampa att hänga över matbordet i punschverandan. På väg till Torpet tittade Husse och Matte in på den loppis längs vägen genom Bergshamra, som specialiserat sig på gamla lampor. Den lampan hängde Matte upp innan familjen gjorde kväll. Fint blev det!