Lördag.
Ännu en het dag med 27 grader som mest under eftermiddagen. En grad mindre än dagen innan. Lite mer blåsigt dock vartefter dagen led.
Lapskflocken steg upp tidigt, utnyttjande de svalare, relativt sett, timmarna på förmiddagen. En ny varmvattenberederare var inköpt och nu kom den tekniskt mer kunnige grannen över för att hjälpa till, så att allt blev korrekt inkopplat. Det var inte givet att en behållare rymmande tjugo liter mer, skulle fungera med tidigare installation rakt av. Matte och hundarna höll sig undan och vistades utomhus. Modji och Aili fick en andra frukost i form av frysta märgben och de uppsökte skugga som det så här dags fanns gott om på husets framsida. Matte tog sig an alla de pelargoner som inköpts samtidigt med varmvattenberederaren, för tio kronor styck. De skulle ner i blomlådor på lillstugan och vedboden. Fem lådor totalt och fyra i varje. Så Matte hade lite att göra.
När Aili var klar med sitt märgben och hade lämnat sin skönt skuggade plats intill huset, begav hon sig ner till bäcken. Att hon snokspanade var rätt tydligt. Men nu betedde hon sig aningen annorlunda. I stället för att röra sig i kanten av och i bäcken, placerade hon sig strategiskt vid mynningen av det stora plåtrör som leder vattnet från granntomten in under snickarboden sammanbyggd med vedboden och grusgången fram till huset. Matte fick se Aili sitta där mitt i solskenet, stel som en staty. Likt sin mormor Násti på sorkjakt på räv-/kattmanér. Blick sitilla och med fokuserad blick. Aili stirrade ner i bäckfåran just där vattnet passerar över några släta stenar. Matte insåg vad Aili pysslade med och blandade sig i. "INTE RÖRA SNOKEN!" Sagt med emfas och Aili ombads sluta med vad hon höll på med. Men Matte slutade inte med vad hon höll på med. Stod kvar i skuggan under den stora eken, vänd mot huset och planterade vidare i lådorna.
Så fick Matte höra ett lite udda ljud från Aili. En gnällskall och viss upphetsning kunde spåras i ljudet. Matte vände sig om, för att få se en snok flyga genom luften, när Aili kastade den högt upp, stående på gräsmattan framför lekstugan! Många meter från bäckfåran. Aili var i gasen, helt i sin egen värld och blev rätt överraskad när Matte kom rusande övr gräsmattan. Totalt glömsk vad gäller att inte springa med ny höftprotes. Det gick tydligen jättebra. För snoken gick det mindre bra. Vid Mattes: "MEN AILI! VAD GÖR DU?!?! FYYYY SKÄMS!!!" Drog sig en lite överraskad och avslagen Aili undan. Matte studerade snoken närmare och den hade hamnat på rygg och verkade inte må så bra. Matte fick tag i en blompinne vid rosen intill och lyckades vända snoken, som kippade efter luft. En mindra skada fanns på sidan, men Aili hade nog huggit efter huvudet, för där var det lite blodigt. Det var en mycket ung snok och troligtvis den som mutat in samma revir som Lapskflocken. Matte klev nästan på den nyligen. Fläckarna över ögonen var stora och tydliga och flöt nästan ihop på det mycket lilla huvudet. Lång och slank som Mattes pekfinger - högst.
Kanske kunde den räddas, bara den fick lite lugn och ro och fukt i skuggan tänkte Matte. Som fick in pinnen på mitten under snoken och bar iväg den över till granntomten, utom räckhåll för någon Lapsk Vallhund. Där placerades den på vått underlag i skuggan och i kanten av vattenfåran. Matte såg till att huvudet kom upp lite och att den låg bra, stannade och tittade på avstånd. Det var hjärtskärande att se hur den låg där och öppnade och stängde munnen och Matte övervägde ett barmhärtighetsmord, men visste ju inte i vilket tillstånd snoken befann sig egentligen. Så den fick ligga där och vila ett tag.
Under tiden återvände Matte till Lapskflocken där Modji fortfarande låg kvar på gräsmattan, med det som var kvar av märgen i hennes benbit. Totalt oberörd av vad henens dotter ställt till med. "Blanda inte in mig!" Aili var lätt osäker på hur hon skulle tackla Matte vid återkomsten. Hon behövde inte fundera så mycket, för Matte hade för tillfället ingen lust att umgås med Aili och skickade in henne i stugan och stängde dörren. Aili hade straffat ut sig ur flockgemenskapen. Vilket hon nog inte brydde sig nämvart om. Då favoritplatsen ändå är under matbordet i vardagsrummet. Ensam eller inte. Husse och grannen var klara med varmvattenberederaren och stugan var tom. Aili tog nog gärna en time-out efter märgbensätande och snokjakt. Hon var rätt anfådd och hade nog ändå tänkt dra sig tillbaka för lite vila på någon svalare plats.
Ailis föregångare i reviret, Gázzi, Násti och Modji har alla varit intresserade av och följt och studerat snokarna i bäcken. INGEN har tidigare tagit någon snok. Modji har verkligen verkat gilla dem och olyckligtvis har två gått sönder när hon försökt få fart på dem, genom att krafsa på mätta och solande snokar på gräset intill bäcken. Hon har sett genuint ledsen ut när de inte rört sig längre och när Matte burit iväg med dem. Modji har fått nosa på snokarna och snoktränats i att man får "INTE RÖRA SNOKEN!" Matte har konstant tränat hundarna i att inte röra snokarna. Vilket har fukat på alla utom på Aili. Om det är dräktigheten som gör att hon går på jakt och vill komplettera menyn kanske?
Efter en stund återvände Matte till snoken, som då flyttat huvudet lite och munnen låg lite mer neråt. Ännu lite senare var den död och låg där med öppen mun. Matte borde alltså ha förkortat lidandet. Men det var ju svårt att veta då. En sorglig syn och Matte kände sig skyldig.