På tisdagförmiddagen tog Matte och hundarna en någorlunda lång promenad genom området. I rådande väglag tar den vanliga sträckan längre tid än vanligt, så Matte genade med hundarna. Sopsäcken i vägkanten var ytterligare tömd av djur som dragit runt tomma sillburkar och tomma (förhoppningsvis) medicinförpackningar. Bland annat. Killarna som bott i huset har försvunnit och kvar ligger tunna sopsäckar fyllda med hushållssopor. Tomma konservburkar kan fastna över huvudet på hungriga och hemslösa katter. Matte hade hoppats att någon i huset skulle forsla bort allt detta inklusive den skrotfyllda bilen. Soporna får väl Matte samla ihop själv antagligen. Av omsorg om djuren.
På hemvägen upptäckte Matte att den gran som Matte i somras utsåg som julgran var försvunnen! Den växte nästan i bäckfåran och skulle behöva sågas ner så småningom för att inte hindra vattenflödet. Någon annan tänkte i samma banor och denna någon var snabbare än Matte! Som tänkt låta granen stå på rot så länge som möjligt. Den växte dessutom mer eller mindre in i en annan gran och gallring var inte helt fel. Nu står där en ganska fin gran ensam och lite högre upp på brinken. Där står den bra och Mattes samvete förbjuder Matte att såga ner den. En ganska risig gran har mer och mer trasslat in sig från utsidan i grannens staket mot skogen och nu fick hon hjälp av Matte med att få bort den.... Skogsvård.
På kvällen var det åter träning i Näsbydalskolans kulvertar och källarutrymmen. Båda Nástisönerna Epic och Lime var med även på denna träning. De kände väl igen sig nu och bands upp på samma ställen i trapphuset som förra veckan. Där slog de sig snabbt till ro och väntade på sin tur.
Kvällens träning för småkillarna var mer en träning för deras förare. De skulle läsa sina hundar! Husse gömde sig längst in i källaren under en järnlucka i golvet. Dörren till källaren var stängd och förarna fick inte veta någonting innan. En och en släpptes de in i kulverten och ombads släppa hunden lös och inte lägga sig i. Kulverten är lång och går i fyrkant runt en inbyggd bergknalle. Båda småpojkarna gjorde på samma sätt: De stack iväg på egen hand framför sin förare och utforskade området. Springglada och nyfikna! När förarna närmade sig slutet kom de ikapp sina hundar som visade intresse för den stängda dörren. Där fanns vittring och där ville de in. Båda kollade i de olika rummen och intensiteten ökade och kroppsspråket blev annorlunda vartefter de närmade sig de innersta rummen. De noterade snabbt att det kom vittring från luckan, men för dem var det ju väldigt konstigt att det kom vittring nerifrån! Så snart de satte nosen mot luckkanten uppmanades Husse att belöna. Han såg ju inget därnerifrån. Båda killarna gjorde på samma sätt och nu har de lärt sig att rätt som det är kan det komma människovittring upp ur golvet! Båda killarna visade med hela kroppen när de kom in i vittringsfältet. De fällde öronen bakåt och svansen började gå. De sänkte ryggen och siluetten blev mindre, signalerande: "jag är snäll och jag hotar ingen!" Precis som sin mormor, mamma och halvsyster. Lättlästa hundar.
Modji fick två figuranter i källarutrymmet och hon fick söka tomt i kulverten. Modji jobbade snabbt och effektivt och stannade vid dörren till källarrummen och skällde. Där ville hon in! Hon hittade omedelbart en figurant på en bågnande hylla i en garderob och därefter fann hon ytterligare en figge under järnluckan på golvet. Nu hade Modji med sig erfarenheten från förra veckan och kom omedelbart till markering. Hon skällde säkert och ihållande upp figgen ur hålet i golvet.
Husse fick ett sök för Násti där han inte visste något om upplägget. En figurant låg på en ventilationstrumma mycket tätt under taket i det första källarrummet, ett fläktrum. En annan figurant låg strax intill, uppkrupen på en fläkttrumma tätt mellan tak och vägg. I kulverten,precis utanför dörren in till detta rum, satt Matte på en stol i ett hörn. Täckt av två stora, dammiga, dekorationsträd som välts över Matte. Skogssök! Násti fick först söka av kulverten och stannade sedan intill Matte och väntade på att bli insläppt i fläktrummet. Hon fick ingen vittring från Matte. Husse ombads släppa in Násti för sök men fick inte själv gå in. Násti markerade snabbt den första figgen under taket. Husse fick berömma med rösten och Násti skickades om. Då fyndade Násti figgen vid väggen och markerade. Först därefter fick Husse komma in och figgarna fick berömma Násti.
Inte heller när Násti lämnade rummet fick hon vittring av Matte, en meter vid sidan av henne. Inte heller såg Husse att Matte satt intill honom. De jobbade vidare i kulverten och då Matte saknades vände Husse tillbaka. När Násti kom från detta håll och gick närmare väggen fick hon vittringen från Matte ganska snart och skällde sedan ut Matte ordentligt. Fläktar inomhus för runt vittringen lite hur som helst och gör sökarbetet knepigt för hundarna och oförutsägbart för förarna.
Gázzi fick ett sök med fyra figgar. Matte visste inte var de var gömda. Gázzi löper och fyller 14 om ett par veckor och gör som hon vill. I kulverten använde hon inte näsan för sök. Dock för annat nosande och hon skvätte på en väldig massa ställen i den dammiga sanden som täcker marken. Hon pinkade högt på utstickande stenar och bitar av berget. Med högt lyft bakben... Här gällde det att visa småpojkarna och andra som pinkat där tidigare!
I källarrummen hittade Gázzi tappat godis och koncentrerade sig på det i stället för människosök. Men till slut föll hon in i sitt normala sökbeteende och avslutade sitt jobb med någorlunda heder i behåll. Gázzi gick i barndom och körde med Matte. Så som Gázzi plägade göra när hon var en ungdom och flyttade hem till Matte.
Denna träningskväll pågick en personalfest i våningen ovanför. Det var spring i trapphuset och smällar i dörrar. Fem Lapska Vallhundar (varav två halvåriga killar och två löptikar) samt två Springerkillar var uppbundna under festlokalen. Ingen av dem satt och skällde.
När Matte lämnade skolan med ett knippe Lapska, stötte Matte samman med en mycket nöjd rektor! Hon var så glad över att hundarna kunde komma och träna då och då under skolan! De störde inte alls och var så tysta och duktiga. Skallmarkeringarna i sökområdet hördes inte en våning upp.
Ergo: Lapska skäller inte hela tiden!