Söndag.
Wira bruk ligger mitt emellan flockens båda revir, i Roslags Kulla. Som i sin tur ligger längs Södra Kustvägen mellan Norrtälje och Åkersberga. En gammal vallonsmedja från 1600-talet som levt upp som turistmål året runt. Smedjan är ännu i bruk och här produceras både konstsmide och bruksföremål som olika typer av beslag. I Tingshuset är det restaurang öppen på helgerna vintertid och veckan runt sommartid. Wiraspelen på sommaren drar många besökare. På söndagen hölls den första höstmarknaden någonsin! Efter att den årliga julmarknaden under ett antal år visat sig vara mycket populär.
Flocken for dit redan till öppningsdags, då det skulle kunna bli trångt på parkeringen framöver. Tanken var att den höglöpande Aili skulle stanna i bilen, av hänsyn till alla besökare med hundar. Genom att anlända tidigt hittades en plats för bilen skuggad av mycket stora träd och här skulle Aili kunna ha det gott och absolut inte speciellt ensamt. Öppna fönster och öppen baklucka och låst bur. För Dima skulle det bli en träning i att besöka en plats med mycket människor utan Ailis stöd. När han flyttade in ogillade han skarpt folkmassor. Med Ailis hjälp har han vant sig. Nu var det dags att uppleva situationen ensam.
Aili har varit en trygghet för Dima och när han nu ensam för första gången gick neråt bruksgatan, som han gått på flera gånger tidigare, krympte han en aning. Ännu hade inte så många besökare anlänt och det var lite mer som en vanlig helg med vackert väder i byn. Dima stannade upp och tittade sig omkring då och då. Många hundar anlände vartefter och det gillade Dima. Efter ett tag hittade Husse en bänk i solen och där slog han sig ner med nyss inköpt lokalproducerat isterband och Dima. De roade sig med att titta på folkvimlet och strax intill var en hoppbana för käpphästhoppning riggad. Dima slog sig till ro hos Husse och kopplade av. Han såg mycket mer och lärde sig mycket mer om livet på en marknad av att vara stationär lite vid sidan av, än att röra sig mitt i vimlet. Lite distans ger bättre möjlighet att överblicka.
Matte gick en sväng upp och nerför bruksgatan och handlade bröd och dryck från lokala producenter. Roslagens Brygghus har en helt fantastisk havtornssoda! En vacker höstkrans, bunden av vad naturen kan erbjuda så här års, fick också följa med hem. I vimlet dök son och sonhustru upp och det var planerat. När alla var nöjda gick färden hem till dem för fika ett stenkast bort.
Efter trevlig samvaro begav sig flocken hemåt och innan skymningen började falla tog Matte med sig sina båda hundar på en promenad längs lite andra vägar än vanlig i området. Det är bedrövligt att det skall finnas en osäkerhet kring vissa adresser, huruvida hundar kan rusa ut på vägen eller ej. Med Aili i höglöp valde Matte bort den adress där Dima blev attackerad av en liten kompakt bullyliknande hund i sällskap av en Malleyngling i våras. Den lilla sprayburken med Dog Defence spray hade Matte nu glömt hemma. Om den fungerar i en anfallssituation eller inte är oklart. En blockerad hund tappar känseln. Oavsett ville inte Matte riskera att få med sig två lösspringande hanhundar på promenaden.
Hundarna gick och knöt sig var och en på sitt håll och Matte fixade middag med nyinköpt isterband och det var det godaste isterband som ätits i stugan! Tillverkat i grannkommunen.