Onsdag och träningsdag.
Matte och hundarna blåste nästan bort hemma på tomten. Detta evinnerliga blåsande! I skogen var det lugnare och skönare och där tillbringade Matte lite tid tillsammans med hundarna. Som på vissa sträckor betar sig fram av det saftiga gräset bland de gamla granarna. Alla tre hundarna får vara lösa, trots mycket vilt runt omkring. Násti och hennes mamma Gázzi kunde förssvinna iväg som uppslukade av jorden. De var bara borta och drog iväg på vilt av olika slag. Gázzi hamnade hos Matte av flera orsaker, hon behövde ett jobb vilket hon visade som mycket ung. Hon var bland annat iväg på rymmen med mor sin. Med Modji och Aili har Matte dragit åt tumskruvarna och klickat in korrekt avstånd och uppförande och de signalerar tydligt när de har viltdoft i näsan och ger Matte en chans med godisbelöning för kvarstannande. Hittills... Násti har vuxit ifrån rymmarfasonerna. Mycket viltdoft fanns även denna dag och Aili stod med sträckt hals och vibrerande nos vid ett flertal tillfällen. I stället för att dra iväg vid myren ville hon sätta fart på sin mor och mormor. Aili är en intesisv hund och till slut fick Matte lov att ingripa, då hennes mamma är för snäll och tålmodig och hellre sökte skydd hos Matte än tog en konflikt med sin sjövilda dotter. Som just börjat löpa för andra gången.
Aili testar gränser, tjugo månader gammal. En underbar, intesiv hund med mycket motor och stor arbetslust, som absolut hade kunnat upplevas som "för mycket hund" i en familj som inte haft hund tidigare och som bara velat ha en robust hund att kunna gå i skogen med. Hundovana småbarn hade kunnat bli rädda när Aili vill leka och får springfnatt i åttor runt rabatterna. Lapska Vallhundar passar inte i alla familjer! Nyligen fick Matte en förfrågan om hon kunde hitta en lämplig hund till just en sådan familj. Inte närmare bekant. Man gillade utseendet! Barnen hade blivit förälskade i en Lapsk som var ute på koppelpromenad.... Alltså skulle man skaffa en Lapsk Vallhund. Första hunden, småbarn. inget intresse av att jobba med hunden. Man ville ha en Lapsk bara för att den man mött i koppel såg så fin ut och var snäll..... Det hänger på varje enskild krängare av knytt (oavsett ras) att förhindra felköp så långt det går, för att förhindra framtida bekymmer och omplaceringar. Ansvaret är stort när man säljer levande varelser. Inte bara kontra köparen. Inte är det lätt. Felbedömningar gör vi alla.
På kvällen tränade familjen i en bergtäkt där vissa arbeten pågick, så området fick delas av lite. Fem Lapska tränade denna kväll. Vinden var god och hundarna fick börja med en vindstig. Men inte som vanligt. Hundarna skulle jobba upplyfta på förarens axlar. Det kan finnas anledningar till att hunden inte får/kan ta sig fram på marken, men måste jobba ändå. De skall kunna söka från bil, båt, skottkärra, upplyfta i famnen eller på axlarna. Här hänger mycket på att föraren kan läsa sin hund. Ingen av hundarna hade problem med detta, även om situationen var mycket ovan för dem. Det var länge sedan sist.
Modji fick för sig att hon skulle sitta upp på Mattes axlar i stället för att ligga över nacken, med fram och bakfötter fasthållna i flaskgrepp av Matte. Modji skulle ha båda bakbenen under sig i sittande ställning och det blev ju inte så himla bra. Det slutade med att Matte fick benäget bistånd med att tvinga ner Modji i liggande ställning. Där Modji vann angående bakbenens placering och Matte vann i det att Modji kröp ihop i liggande uppepå axeln med rumpan. Modji ansåg sig inte behöva hållas fast uppenbarligen. Med frambenen i flaskgrepp och ett bakben och svansen i ett fast grepp påbörjade Matte söket/vindstigen med Modji. Som jobbade bra som vanligt och tydligt signalerade funnen figge. Varpå hon släpptes ner och släpptes lös för frisök. Vittringen for utefter en gigantisk och mycket brant krosshög, varför Modji tog sig upp på toppen helt oväntat och sedan ner igen, helt följande vittringstunneln fram till figgen. Snyggt jobbat!
Alla hundarna fick sedan varsitt frisök med tre figgar utspridda bland grushögar och stora stenblock. Bortsett från Aili som skulle hitta mössägaren och strunta i övriga personer utplacerade. Men som tidigare på dagen sprutade energin ur öronen på en springglad Aili som till en början körde sitt eget race.... Efter viss uppstagning gjorde hon jobbet och fick avsluta med lite fritt följ/rallyträning för bättre kontakt och hörsamhet.
Tack alla för en väldigt bra träning, denna försommarkväll utan iskall vind och fuktkyla!