Torsdag och semester. Dagarna måste tagas till vara på något sätt. Så att inte hela semestern passerar i en radda vardagar.
Husse och Matte avsatte dagen till en ganska oplanerad tur norröver. Inte så långt norröver. Norrtälje - Rådmansö räckte gott. Hundarna skulle med. Även de behöver nosa längs nya vägar.
Första stoppet gjordes efter knappt tio minuter! På väg ner mot civilisationen från skogen, passeras en golfbana med servering. En Countryclub, som de utlandsboende vännerna kallade det. Där severas, enligt ett blad i brevlådan, på torsdagar en BBQ-buffé. Detta måste testas! Hundarna exkluderas dock. De tillfrågades inte ens....
Mycket mätta och mycket belåtna återvände Husse och Matte till bilen och styrde mot Norrtälje. Några ärenden måste uträttas och planen var att parkera vid hamnen och med hundarna vandra upp på stan. Men nya butiker hade öppnat längs den södra infarten och där kunde familjen få vad som behövdes. Parkeringsplatser är det ont om i stan i juli och nu behövde en sådan inte sökas. Bekvämt. Ingen promenix i stan alltså.
Ut på Rådmansö och till Kapellskär går en stor och vältrafikerad väg. Med höga hastigheter. En transportsträcka. Inget för en roadmovie. Matte styrde i stället ut på den gamla landsvägen. Inte många bilar var det där. Förbi gamla välskötta Björnö gård, men ståtlig och välvårdad allé. Rätt som det var dök en stor skola upp. Liksom liggande alldeles ensam ute i skogen. Härlig miljö för barn! Gömda i grönskan längs vägen fanns gamla fina skärgårdsställen. Småbruk. Sådant man ine ser i 90 knyck på väg till en Finlandsbåt.
Under E18 löpte den gamla landsvägen vidare i snirklar mot Södersvik. Men ett kort stycke måste trots allt E18 nyttjas för framkomst. Ett stycke av den gamla vägen var förenad med den nya. En gammal bit avstängd med bom. I Södersvik svängde Matte vänster mot Maren. Här har Husse aldrig varit. Men hört Matte berätta. Familjen hade en stuga i fritidshusområdet (avstyckat från en gård) under många år. Här var det sig förvånansvärt likt så som för 30 år sedan. Husen dock mer gömda bakom grönska. Morfars skylt som välkomnade till området var kvar och var fint renoverad. Till och med hans hemsnickrade brevlåda hängde kvar i gott skick på brevlådestället. Minnen från förr och en snart försvunnen generation. De som föddes för 100 år sedan.
Bilen lämnades där den gamla traktorvägen, nu stängd med bom, förenade Marens gård med Rådmanby, där en lanthandel fanns. Matte minns promenader med små barn och skrinda och inköp av färskvaror och lördagsgodis. Då: Vägen gick mellan hagar med kvigor som skuttade längs staketet. Mattes hundar var hatobjekt! Nu: vägen gick mellan stora och orörda gräsytor med seglivade stängselstolpar av ek, som utropstecken från en svunnen tid. Taggtråden ordentligt borttagen. En av ytorna höll just på att slås och förhoppningsvis hålls markerna öppna även i fortsättningen. Havre stod grön och fin på en åker. Dagen var även hundarnas och promenaden till för dem. Alltså fick de nosa i stort sett så mycket de ville. Vissa små begränsningar fanns, när de ville över djupa diken eller ner i djupa diken och kopplet inte räckte till.... Komna fram till Rådmanby beskådades de små fina gamla husen med mycket välskötta trädgårdar, som ligger i utkanten av byn. Så som de alltid har gjort. En urgammal skärgårdmiljö.
Helt om gjordes och vandringen tillbaka längs den andra vägkanten var lika intressant för hundarna. Att vandra längs en urgammal traktorväg mellan gamla byar och känna att inget har ändrats, ger Matte en god känsla. Vissa värden vill man att kommande generationer skall få uppleva. Allt måste inte vara nytt och man måste inte vara uppkopplad jämt. Man måste inte vara åtkomlig jämt. Som på gamla tider både går det och är kanske nödvändigt, att ibland vandra sina egna vägar utan att någon enda människa i världen vet var man är och ingen kan få tag i en. Det gör Matte då och då. Mobiltelefoner går att stänga av. Faktiskt. Man också lämna dem hemma för att klara sig helt på egen hand. Det gick ju förr. Här vandrade Husse och Matte längs den väg, där folket på Marens gård och Myrbacken vandrat till affärn i byn för hundra år sedan och fram till 1980-talet. Inte ett enda nytt hus har tillkommit längs den vägen. Men korna är borta. Affären är också borta. Huset är kvar.
På hemvägen gjordes ett stopp för fika i den lokal som tidigare var en ICA-butik i Södersvik. Där är nu ett bageri med ekologisk inriktning. Hem körde Matte längs E18 och dagen blev en förflyttning mellan århundradena. Ine bara två utan tre.