Fredag.
Med sorg i hjärtat såg Matte snötäcket smälta ihop och bli kompakt och tungt och solkigt. Regna skulle det göra och visst gjorde det så. Men just över Lapskreviret hamnade bara några spridda stänk. Det visade sig faktiskt bli en dag som var rätt behaglig, när man tivingade sig att se utevistelsen som just vistelse utomhus i frisk luft och dagsljus. Bortseende från att snön nu försvann och därmed möjligheterna till sparkåkande och skidåkande som härlig motionsform för hundarna och Matte. Bortseende från sol och vinterifjällenkänsla där man satt på ett renskinn och fikade mot vedbodväggen i söder. Grått, vått och gradvis tilltagande dimma. Två sorgliga plusgrader.
Matte tog en promenad med hundarna på vägarna i närområdet och tog sig med möda uppför berget och runt kvarteret. Nerför gick det lättare naturligtvis, men det var fruktansvärt moddigt, där det i backarna dagen innan sandats på kompakt tillkört och oplogat underlag. Inte oväntat förvandlas mängder med tillplattad snö till mängder med uppluckrad, halkig och svårframkomlig snö när det blir plusgrader. Spikarna under skosulorna gjorde föga nytta. Två glada Lapska damer fick nu chansen att nosa väldigt mycket på varenda lysande gul kissmarkering på rundan och de var väldigt många!
Särskilt länge stannade de bakom en bil inkörd lite i en infart. Fotspår i snön visade tydligt att här var det en annan markering än vanligt. Två rejäla skoavtryck inramade markeringen. Lite udda så där i vägkanten mot plogvallen längs en ganska trafikerad vägsträcka. En tvåbent indiskret hane, i behov av att markera sin närvaro väldigt tydligt och utspritt, ett litet stycke bortåt vägen från Lapskreviret. Fotspåren ledde sedan in på tomten mot fastigheten. Alltså kunde markeringen gjorts mer diskret om viljan funnits. Viljan finns inte alltid att vara diskret.
Promenaden gick inte så snabbt och för hundarna blev det mer av en doftrunda än en motionsrunda. Matte fick dock rejäl motion där hon gick ett steg fram och gled ett halvt tillbaka i modden. Tunggått var det. Mer motion blev det hemmavid när smältande snö skulle hjälpas ner i stora sjok, där det nu började hänga ner över hängrännorna. Att få ett lass tung blöt snö över sig med fart är inte bra för någon. Husse och Matte jobbade på, var och en på sitt håll med snörensningen från taken. Hundarna tyckte väl att det kunde vara dags att gå in när dimman sakta svepte in hela dalgången, men fick vänta på att dagens jobb med snön var avslutat.
Med sorg i hjärtat följer Matte vissa diskussioner gällande vad en Lapsk Vallhund nöjer sig med som hundliv. Behovet av mer än promenader (om än i skog och mark) förbigås och AVKNAPPEN verkar intressera vissa mer vid köp av en Lapsk, än arbetskapaciteten och energin! Behovet av mental stimulans och vettig sysselsättning passande en renvallande hundras påpekas då och då, men försvinner allt oftare i flödet av försäkringar om hur nöjda hundarna är med att leva sina liv som lugna promenadhundar. Om än på vandringar i skog och mark. Att gå, oavsett underlag och längd ger inte så mycket mental stimulans. Oftast blir det även kopplat gående, då rasen besitter olika stora mått av viltintresse och jaktlust.
Naturligtvis påverkas även rasen Lapsk Vallhund av det senaste årets kraftiga ökning av hundköp. Det är inte alltid positivt för en hundras att bli populär och just Lapsk Vallhund förefaller bli populär för sitt utseende hos många, som gärna vill bli just Lapskägare. En robust sällskapshund är vad man söker och Lapsk Vallhund blir valet, på grund av storlek och utseende. Intresset för hundträning och aktiviteter passande rasen borde vara vad som lockar köpare av Lapsk Vallhund. Vid valpförfrågningar är utseende och storlek vad som lockar. Ursprunget upplevs intressant, men man inser inte att rasen därmed också har egenskaper lämpliga för renvallning i nutid och vad det i praktiken innebär och vilka krav det sätller på en Lapsk Vallhund. Man förefaller missa att egenskaperna som måste finnas hos en renvallande ras är nedärvda och man tränar inte bara bort det som gör en Lapsk till en Lapsk! De ÄR självständiga och de ÄR lättskallade och det ÄR en arbetande hundras. Att som förstagångshundägare köpa en Lapsk och tro att man kan träna bort både självständighet, lätthet att ta till skall och vallningsegenskaper/viltintresse, motor, energi och önskan att jobba är inte särskilt klokt. Man vill ha en Lapsk. Har bestämt sig för en ras som man tycker passar som sällskap när man går i skogen. Men om hunden inte tycker att det räcker?!
Detta att skaffa en Lapsk Vallhund för rasens, hittills, goda arbetskapacitet, motor och energi verkar allt mer sällan vara det primära. Tyvärr. Därmed ökar risken för felköp och omplaceringar. Det vilar ett ansvar på var och en som säljer en valp (alla raser!) att informera tydligt om rasens användningsområde i forntid OCH I NUTID och vad man kan färvänta sig vid ett valpköp.
Förhoppningsvis är förväntan vid ett köp av en Lapsk Vallhund att få en god träningskompis! Uppskattad för all energi och arbetslust!
Inte att få en hund som kan gå i skogen som enda uppskattad förmåga. Först och främst. Det kan alla hundar göra. Alla har dock inte förmågan att genomföra ett träningspass med vallning, spår, sök, agility eller annat lämpligt för rasen.
Är vi redan där? Två varianter av Lapsk. Som i så många andra raser av brukskaraktär.
Gázzi har fått vittring från en figurant gömd ute på transportbandet. 26.4.2008
Klicka för större bild.
