Söndagen tillbringades helt och hållet utomhus, hemma vid stugan i skogen. Våren är en hektisk tid för den som har en trädgård, en stuga eller två. Stugorna är små, men trädgårdarna genererar en hel del arbete så här års. Roligt arbete för det mesta.
Husse for iväg till tippen redan klockan nio. Násti fick följa med och fick känna sig utvald. Husse for en sväng förbi jobbet och hämtade engångspallar för att stapla ved på och på tomten mitt emot var en Leonberger ute i trädgården. Den och Násti studerade varandra medan Husse lastade släpet. Hundar är som ungar och behöver egentid och känslans av att vara utvald ibland. Har man fler än en hund får man inte glömma det. Inga stora saker behövs, men den där "bara du och jagkänslan" måste få upplevas ibland och det gäller så klart åt två håll. Husse och Násti hälsades varmt välkomna när de kom tillbaka och Násti blev grundligt genomnosad av dottern och dotterdottern. Var har du varit? Vad har du gjort? Matte, Modji och Aili var fullt sysselsatta ute när Husse och Násti återvände och Násti sträckte på sig och försökte bana sig väg fram till Matte, som försökte dra skruv ur de gamla trallbrädorna.
Husse klöv sedan ved och Matte fick ändra taktik och slog av de motsträviga gamla trallskruvarna. Tjugofem brädor och fyra till sex skruvar i varje bräda. Med hammare slogs de/vickades till de bröts av. Utstickande stumpar slogs in. Aili var med och kollade och som vid sågandet stoppade hon fram nosen väldigt nära ibland. Men klarade sig från att få sig en råsop. Ojehinken var inte lika intressant när Matte började olja in brädorna.
Hundarna tyckte nog att det blåste lite väl mycket tidvis och drog sig tillbaka på glasverandan för nordan som bet rejält. Mulet var det och det gällde att jobba på för att hålla sig varm under förmiddagen. Med eftermiddagen kom solen och värmen! Klädbyte. Vinden ökade och riktiga kastbyar tog tag i lösa föremål och sopade iväg dem lite hur som helst. Aili hade sökt skugga vid trädgårdsmöbeln framför huset. Just där Matte stod och oljade in brädor och ställde dem lutade mot bordet vartefter. En kraftig kastvind tog tag i fyra brädor och kastade dem i backen likt ett plockepinn. Exakt där Aili låg och sov. Aili flög upp och tog skydd på verandan. Násti och Modji låg i närheten och såg en skrämd Aili utan att förstå varför. Kom till Matte och frågade. Stor otur och väldigt onödigt. Aili blev inte skadad fysiskt, men skrämd. Vem skulle inte bli det om den ljuva sömnen nära någon man litar på bryts, genom att man får ett gäng brädor kastade mot sig.
Matte gjorde paus för en trappfika och hundarna fick varsin tuggpinne. Aili lät sig väl smaka och händelsen med brädorna var historia.
Husse och Matte jobbade vidare och "Grävkillen" dök upp för att diskutera veckans arbete på tomten. Varefter Husse fick flytta ytterligare betongplattor och Matte grävde upp ett stort antal Läkebetonikor för att rädda dem undan skopan. Stora jordklumpar fick följa med och en del av dem planterades på nya ställen omgående.
Som vanligt rann tiden iväg och inte förrän klockan sju var alla utejobb klara. Husse tog med hundarna på en skogspromenad och Matte gick in för att göra middag. När Husse återkom med hundarna fick de sin mat och det visade sig att Aili var otursförföljd denna söndag. När alla skålar skulle slickas rena efter avslutad måltid var stora brickan inte riktigt på plats efter lunchen ute. Köket är litet och tre hundar buffade runt matskålarna. Brickan rasade över Aili och drog med sig ytterligare en bricka och Aili blev för andra gången denna dag överfallen av stora föemål som ramlade över just henne. Aili tog skydd under matbordet och Matte blev ensam kvar i köket. Men hundarna var snart tillbaka och i stearinljusens sken åt Husse och Matte en sen middag. Då dök grävarkillen upp igen för att tidigarelägga starten på måndagmorgonen.
Efter nio timmars utearbete somnade Matte gott i fåtöljen framför teven, med Násti i knät. Husse sov nog han också.