Söndag och Nyårsafton!
Gott Nytt År och God fortsättning!
Husse behövde en grej på Jula och Matte behövde en kompletterande födelsedagspresent, varför Lapskflocken drog söderöver till Arninge. Där var det förvånansvärt lugnt trots alla REA-skyltar. Varför det som skulle uträttas snart var gjort och Lapskflocken vände åter till skogen. Det visade sig att flera fritidsboende hundägande grannar uppsökt sina stugor just denna dag. Vanan från tidigare är att raketskjutande endast äger rum en kort stund efter midnatt. Men man kan ju aldrig veta. För några år sedan hade en nyskild pappa hyrt ett hus mycket nära den lilla stugan i skogen och på Nyårsafton fick han besök av sina två söner. Den natten glömmer i varje fall inte Husse och Matte. Raketer var det väl inte så många med j-r vad det smällde! Rena bombanfallet under lång tid och huset på plintar på berggrund hoppade jämfota! Det var inte kul vare sig för två- eller fyrbenta.
Under dagen var man ute och hundpromenerade och även Husse tog en sväng i skogen med Modji och Aili, medan Matte förberedde middagen. Trerätters med tända ljus och regnet smattrande mot taket i glasrummet. En liten rund etanolkamin av bordsmodell förhöjde mysfaktorn, med sina högt flammande lågor! Hundarna fick smaka av middagen genom att lite av såsen blandades i deras skålar. Uppskattat! Deras portioner dekorerades av de äppelskal som återstod efter matlagningen. De äter allt och tål allt och allt som hamnar som lite extra i skålarna uppskattas mycket!
Kvällen förflöt lugnt i sällskap av teven och en intressant bok däremellan. Tyst och lugnt var det ute i skogen. Mycket lämpligt drog firandet på Skansen igång närmare tolvslaget, med distraherande hög musik för alla tevetittande familjer med hundar. När fyrverkerierna brakade loss över Stockholm började det smälla även kring Lapskflocken. Modji lyfte på huvudet, där hon låg på ryamattan. Aili gjorde detsamma. Så kom en redig smäll som kändes i huset och Aili reste sig. Matte tog kommandot och bad Aili lägga sig igen där hon legat intill fåtöljerna framför teven. Vilket Aili gjorde.
Sedan gjorde Aili något väldigt smart! Hon valde att placera det som smällde kring den egna stugan inne i teven! Tillsammans med fyrverkerierna som smällde från Skansensändningen! Aili låg framför teven och blåstirrade på allt som sprakade och lät där! Helt lugnt studerade hon det som var bekant, nämligen en teve med diverse olika ljud olika dagar, Något bekant och ofarligt, där det både kan förekomma skällande, morrande hundar och skottlossning i olika filmer. Husse stängde av teven och den övriga familjen gick och knöt sig. Det smällde ännu lite över skogen hemomkring och Aili låg kvar framför den avstängda teven och tittade intensivt på den svarta skärmen i den nersläckta stugan. Efter en stund gick även hon och knöt sig i sin bädd. Något störande smällande var det inte, utan det pågick bara i en kvart ungefär. Aili hanterade överraskningen balanserat och bra tyckte både Husse och Matte. Modji bekräftade ofarligheten i oväsendet. När det enda som smäller i skogen under året i övrigt är något enstaka skott under jakttider, är det ju inte konstigt om hundarna noterar att deras revir utsätts för korseld mer eller mindre. Aili var mycket klok som placerade smällarna där de var hanterbara - i teven som brukar kunna låta lite mycket och lite märkligt ibland.
Att hundar reagerar på ovanliga saker är helt naturligt. Alla vallhundar är känsliga för vad som sker runt omkring dem och vore de inte det skulle de bli både sparkade och stångade. Det är hur de hanterar det ovana och hur de avreagerar som är det väsentliga.