Torsdag.
Matte ville passa på att miljöträna Dima nere bå byn, närmaste samhälle en mil hemifrån, när vädret var fint och isen var borta från vägarna. Brottby är uppbyggt kring de två stora gårdarna Brottby och Karby på var sin sida om E18 Norrtäljevägen samt Husaån och centrum är den nyligen utbyggda Ica-butiken med den intilliggande skolan på Brottbysidan och Bilisten på Karbysidan. Ingen stor metropol alltså. Belägen mitt emellan Stockholm och Norrtälje. Här finns även två matställen inklusive anrika Brottby Café som nu är en pizzeria. En byggnad som var med i en Beckfilm och blev en kändis. Man kan med båt ta sig härifrån på ån och ut i Garnsviken för vidare färd ut i Östersjön via Åkersberga/Österskär. En del av den gamla Långhundraleden. Vikingaleden som leder upp till Uppsala.
Dima kom till Sverige fyra månader gammal i början av februari för ett år sedan. Efter att ha hittats två månader gammal och ensam sittande under en bil och därifrån ha tagits till ett hundhem där han vistades i två månader. Resan till Sverige gick med bil från Volgograd öster om Ukraina och till Nynäshamn. Därefter med bil hem till sin första matte, strax söder om Stockholm. Där fick han bo i en lägenhet med både natur och ett centrum på promenadavstånd. Dima gillade naturen! Dock inte alls oron och alla människor i köpcentrumet. Det fick honom stressad. Dima trivdes inte med att bo i en lägenhet centralt och hans kloka matte såg till att han fick bo så som han föredrog. På landet. Därför kom han till Matte, Husse och Aili.
Ett hundliv som levs endast i naturen och utan kontakt med mycket folka och trafik är svårt att erbjuda. Även om Dima nu bor i en stuga i skogen med en inhägnad tomt, så passerar bilar på nära håll och när han lever med Matte och Husse, så innebär det kontakt med tidigare okända människor i nya miljöer titt som tätt. Allt man inte är van vid kan tyckas skrämmande och Matte ser att mycket av den stress som Dima visat sitter rätt ytligt ändå. En grabbhalva på ett år med spökseende och avsaknad av filter ser och hör allt. Dima har lugn och ro i sitt revir och har landat bra där. Han känner sig hemma nu efter nästan två månader med sociala tant Aili som sällskap och flockledare på hundnivå. Han hängde med på en julmarknad och var mest nyfiken. I det sammanhanget fungerar det nog så att man "ser inte skogen för bara träd" och stänger av med skygglappar till viss del, när det blir lite mycket.
På torsdagen passade det fint att ta med båda hundarna på en längre promenad i Brottby med lantliga omgivningar. Matte parkerade vid Ica och där får man stå i två timmar. Kring butiken spenderades lite tid och Dima vred på skallen som en uggla för att inte missa något! Aili undrade varför Matte bara stod där och tittade på alla som rörde sig runt butiken. Vidare traskade Matte med hundarna kors och tvärs mellan flerfamiljshus, radhus och villor. Det var rätt öde bland bostäderna så här mitt på dagen. Hundarna uppskattade mycket att få nosa längs gångvägar utan trafik. Men trafikerade vägar med tät busstrafik måste man passera och bussarna var Dima rätt skeptisk till inledningsvis. En sund skepsis kan Matte tycka. Fordon skall man akta sig för och varför Dima hittades som lite valp under en bil på en fabrikstomt är det ingen som vet.
Förbi skolan gick Matte med hundarna och vidare ut ur samhället. Solen sken och fåglarna kvittrade och hundarna hade mängder med dofter i nosarna längs grusvägen mot naturreservatet och våtmarken Angarnssjöängen. Här mötte Matte en generationskamrat som stavgick och spontant brast ut i en glädjefylld kommentar om det fina och soliga vädret! Det blev en del snack vid vägkanten i solskenet och Dima visade att han börjat lära sig av tant Aili att nya bekantskaper är trevliga och inget man behöver ängslas över. Dock kvarstår beteendet att köra upp nosen i ändan på folk, lika väl som på hundar....
På tillbakavägen var det livat utanför dagiset, där ett gäng barn upphävde sina röster i starka känsloyttringar när några skulle hämtas. Illvrål skar inte bara i Mattes hörapparater, vid passagen tätt inpå grinden. Både Aili och Dima ville helst gå över på andra sidan av vägen, hellre än att trängas med gallskrikande barn. Så och Matte faktiskt. Men det var inte ett alternativ på grund av trafiken. Miljöträning skulle det ju vara. Miljöträning blev det på olika vis.
Efter två timmar for Matte hemåt med hundarna och stannade på vägen och hämtade beställda burdynor att ha i Husses bil. Tidigare användes grindar och stor biabädd. Dynorna visade sig senare passa perfekt, som isolerande och mjukt underlag vintertid åt Aili och Dima i bilburen.