Lördag.
Dima behövde få större ytor och annat att tänka på, än hundar som passerade hans revir tätt utanför staketet. Husse skulle till Friskis och Svettis och Matte tog med hundarna till Torpet, för att ge dem båda och sig själv lite lugn och ro. Hemma var trafiken tät på vägen utanför och det var aldrig tyst. Ja, det var inte så att någon hund skällde hela tiden, men trafiken bestod icke alena av bilar. Moppar, motorcyklar och fyrhjuliga terrängfordon fick räknas in. Nya hundekipage dök också upp och detta missade Dima absolut inte! Speciellt en man med en stor långhårig Schäfer, fick Dima okontaktbar för Mattes inkallningsförsök. Flera hus har bytt ägare nyligen och nya grannar flyttar in. Efter en hektisk vecka sökte Matte något annat.
Matte packade in trimmer, busksax och sekatör i bilen, förutom sina hundar och drog österut. Längs vägen handlade Matte lite att äta i Bergshamra, där en fårbesättning tyvärr fått besök av en ensam varg nyligen. För flera år sedan etablerades ett vargrevir i trakten och två kullar hann födas, innan tikens sändare tystnade och varken sändaren eller dess bärare hittades. Bråk uppstod mellan motståndare till varg i området och andra, inklusive fårägare, som såg till naturens mångfald och ansåg att varg är ett naturligt inslag. Däck skars sönder och fårägaren ansågs vara en svikare som inte hatade varg. Tiken gick upp i rök, hanen vandrade västerut och blev ihjälkörd liksom en tikvalp. När ett vargrevir etablerades senast började det med en fårattack jus här i Bergshamra. Framtiden får utvisa hur det blir. För egen del stördes inte Matte och Husse av att dela stigarna i skogen tvärs över vägen med vargfamiljen under några år. Spåren i snön talade sitt tydliga språk och de tassavtrycken var stora! En annan varg stod på vägen och tittade på när ett gäng lapphundar lekte på den egna tomten. Den vargen finns på bild överst på denna hemsida.
Dima och Aili släpptes lösa på tomten vid ankomsten till sitt andra revir och iväg for Dima i full fart upp mot baksidan, berget och skogen. Han sprang hit och dit och han kollade ALLT! När grannfamiljen dök upp på andra sidan staketet höll sig Dima där och studerade noga vad de höll på med. Barnens röster gjorde honom nyfiken. Han ville nog vara med och leka! Aili gick runt och kollade reviret en stund även hon, men anslöt snart till Matte, som parkerat sig på den lilla altanen vid lillstugan med lite att läsa som inte hunnits med under veckan. I två timmar var Dima konstant i rörelse. Han utforskade varenda kvadratcentimeter på den tvåtusen kvadratmeter stora skogstomten. Han spanade mot skogen och det gamla hygget i öster. Det branta och svårtillgängliga berget med gles tallskog i norr, barnfamiljen i väster och byns övriga hus och den lilla vägsnutten som slutar vid grannhuset i söder. Det kom märkliga ljud från byn i form av en galande tupp! Något Dima var tvungen att stanna upp och lyssna på. Något nytt! Det var helt underbart att se honom så lycklig! Matte är tacksam över att ha denna reträttmöjlighet så nära hemma. Här är det lugnt och skönt i Lillbyn, i utkanten av den gamla skärgårdsbyn Vettershaga.
Klicka för större bilder.
Matte tog tag i sina redskap efter en stunds läsande och nervarvning och när trimmerns batteri var slutkört var det dags för sekatören och den långskaftade busksaxen att få tjänstgöra. Det lilla äppelträdet beskars kraftigt och återfick sitt fina och välvårdade utseende. En trappstege var till stor hjälp. Högen med avklippta vattenskott växte under trädet. Tillväxten hade varit kraftig denna sommar! Matte jobbade sig svettig, men kände sig väldigt nöjd när hon beskådade det lilla kraftiga trädet framför stugan. Bara en sak skavde - Matte kunde inte få något kaffe. Matte var utelåst. Både ytterdörren på framsidan och köksdörren på husets baksida hade svällt och Matte kunde inte öppna någon av dem. Armstyrkan räckte dessvärre inte till för de kraftiga ryck som krävdes för att få upp de svällda dörrarna. Lillstugedörren var öppningsbar och här inne låg Aili gärna på en trasmatta i skuggan, med uppställd dörr, i närheten av Matte som satt utanför. Nu var det nog inte Matte som drog så mycket; snare då det wienerbröd som släppte flagor som singlade ner kring hennes fötter.
Efter att ha fått vara i relativ frihet under fem timmar, utan några krav och önskemål från Matte, ombads Dima att följa med ner till grinden, bilen och hem. Det var något han behövde fundera på en stund. För ovanlighetens skull behövde även Aili lite betänketid! När Matte började stuva in sina trädgårdsredskap hade Aili funderat färdigt och anslöt, varpå Dima bestämde sig för att följa sin flock. Klockan i deras magar torde rimligtvis signalera middagsdax.
När hundarna släpptes ut på hemmatomten passerade en hundägare på vägen. Något varken Dima eller Aili reflekterade över. De rusade till ytterdörren! De ville ha mat, så då fick de det. Sedan gick de i viloläge fram till kvällsrundan med Husse.