Fredag.
Matte skyndade på under förmiddagen. Knytten fick vara ute och härja i sällskap av vuxna hundar och Matte på glasverandan. Full fart fram och tillbaka och ibland använde knytten varandra som hopphinder. Någon låg i vägen när ett syskon kom rusande. Snygga hopp gör de små! Med flyt och utan att sakta in. De fick sedan komma in och lugna ner sig, varpå de somnade i köket. Matte tog då med Násti och Modji på en skogspromenad i det typiska novembervädret. Grått och vått och superhalt på stigen, med våta löv och blöta rötter. Men Matte gillar hösten. Även riktigt ruggiga dagar. En speciell känsla är det i skogen, när allt är tyst och stilla. Härliga dofter av jord och multnande löv. Det är ju även så gott att komma in efteråt! Värma sig och torka upp vid en brasa. En röd stuga i skogen har en mysfaktor inbyggd. Oavsett väder. Men mysfaktorn är större när det är ruggigt ute.
Knytten vaknade och fick lunch. Härjade lite till i köket och rev sönder kisstidningarna. Matte städade. Knytten somnade. Mattes träningskompis kom och utbrast: "Ooo så lugna de är!" Lätt överraskad efter Mattes beskrivningar av hur det är när alla fyra slåss med varandra och har kapplöpning fram och tillbaka samt brottas under matbordet och stolarna. Lunchen intogs under stort lugn och av knytten märktes ingenting. Den planerade hanteringsträningen av en främmande person uteblev.
Lördag.
Matte hade anhållit hos Husse i god tid om att få valpledigt några timmar. Det hade beviljats. Först skulle dock knytten ha frukost, köket städas, golvet svabbas och lite annat fixas. Sedan gav sig Matte av på en shoppingrunda till Arninge, med målet att handla lite till knytten och till de arma fåglarna ute, som behöver mat. Temperaturen kryper ner och marken fryser till. För första gången sedan knytten föddes, kunde Matte ge sig iväg och vara hemifrån några timmar.
När förmiddagshärjandet lagt sig och alla fyra somnat, kunde Husse ta med Modji och Násti och promenera "Älgebyrundan". Länge sedan sist för hundarna. Husse och Matte väntade lunchbesök även denna dag och hann hem i tid. Knytten sov fortfarande. Först tittade Cockermatte över och tyckte att det mest liknade en skara Schäfervalpar, som levde rövare på verandan! Strax efter kom Epics matte på besök medförande skaffning till alla. Hon kunde grattas mer personligt till hennes och Epics godkända silverprov i spår hos Svenska Hundklubben. En klubb som grundades i början av 1900-talet och som inte så många känner till. Nu är planen att Epic skall pröva för guld i vår. Ett prov som endast två hundar klarat tidigare. Det vore ju väldigt roligt om Epic kunde bli den tredje!
Spår ligger väl till för de Lapska. Men det hänger i slutändan på föraren! Slarvar man med förberedelserna kan man inte förvänta sig att hunden gör ett bra jobb. Det är lite förmätet att i det läget anklaga hunden för att vare sig vilja eller kunna spåra. Epic får precis de förberedelser som krävs för ett gott slutresultat. Bra jobbat båda! Det gäller att ha kunskap för att rätt kunna ta ett bra material till vara. Många bra Lapska får aldrig visa att de är bra.