Söndag.
Dagen randades med en fullmåne som lät det snöklädda landskapet bada i ljus. Hela den lilla stugan var upplyst av den månbelysta snön runt om. Den är inte större än att står man i hallen ser man ut i fyra väderstreck samtidigt. Ljuset var blått och kallt och termometern visade +15,20 i sovrummet och -14,60 utomhus. Matte smög upp och tände i kaminen, samt fixade en mugg hett kaffe och snart var vardagsrummet uppvärmt och värmen spred sig i stugan. När Husse vaknade var det skönt att stugan börjat bli varm. Hundarna värmde sig framför braskaminen, men morgontidningen skulle hämtas och hundarna rastas och Matte välkomnade övriga flocken tillbaka med hundfrukost och fika för Husse. Morgonrutin i den lilla stugan i skogen.
Förmiddagen tillbringades med att elda för att få upp värmen och småpyssel inomhus, i väntan på att solen skulle nå en värmande höjd på himlen och "rätt sida av vägen", liktydigt med Lapskreviret.
Vid lunchdags var det -110 ute och Matte spände hundarna framför sparken och gav sig iväg ut på den runda som visat sig vara bra för ändamålet. Att låta Modji och Aili få springa lite och gärna även dra lite, samt även ge Matte en hel del motion i form av sparkande. Hemifrån går det långsamt utför och nerströms bäcken knappt halva sträckan, för att löpa på plan mark ett stycke innan vägen i en slinga åter går hemmåt och nu i motlut. Bitvis sparkar Matte rätt mycket, bitvis samarbetar Matte och hundarna mer och längs en sträcka kan hundarna ensamma dra sparken med Matte stagande upp allt, gående med raska steg vid sidan av.
Aili har finslipat konsten att nosa av vägkanten rätt effektivt i farten. Hon bara måste kolla läget.... Därför får hon springa till vänster in mot vägkanten för att inte trassla in Modji. Enligt reglerna skall Matte köra på höger sida, då ekipaget räknas som fordon, men anser det för riskabelt och då farten är låg betraktar sig Matte som klok som håller sig på vänster sida av den smala vägen i området. Där alla kör mitt på vägen alltid. Där även fotgängare går mitt på vägen av förklarliga skäl, då vägen bitvis blivit väldigt välvd och på sidorna rejält sluttande. En omöjlig situation när farterna ökar år för år och vägen knappt tillåter möten bilar emellan vintertid med plogvallar. 30-skyltarna ignoreras rakt av.
Ett kort stycke hemifrån kom Matte till en T-korsning och uppmärksammande en bil som kom ur kurvan strax bakom. Körande på vänster sida mot diket i vänsterkurvan. Matte styrde hundarna åt sidan mot den anslutande vägen och stoppade hundarna. Hann dock inte fram för att ställa sig utanför hundarna mot vägen när bilisten valde att passera mycket tätt inpå Matte och hundarna. Bilen strök längs sparken, men rätt långsamt.
Plötsligt hade Matte tre hundar framför sparken!? En liten svart och lurvig sak, mindre än de två Lapska bara var där och varifrån den kommit hade Matte ingen aning om. Inga människor i sikte?! Modji som gick ytterst trängdes plötsligt mot den passerande bilen av hunden mellan henne och Aili. Den for runt och ville hälsa!!! Modji knuffades mot bilens vänstra framhjul och med bråkdelen av en sekund hade Modji undvikit att hamna precis framför den stora SUVENS stora hjul. Föraren var närvarande och lyckades tvärnita trots det goda sparkföret på vägen. Matte hann inte ens bli rädd. Modji såg nog aldrig bilen när hon kastade sig undan den påflugna inkräktaren i det lilla spannet. Matte hörde någon ropa långt borta och över backkrönet på den anslutande vägen femtio meter bort, dök två personer med ytterligare en hund upp. Den lilla svarta och lurviga saken insåg sitt misstag och trasslade sig ur Lapskgemenskapen och återvände till den flock den lämnat.
Nästa gång den rusar iväg så där kanske den lockande hunden befinner sig på andra sidan vägen och bilen kommer emellan. Hur bara kan man gå med okopplad hund längs trafikerade vägar när man inte har bättre koll på hunden?! Man går och pratar och hunden är femtio meter före - eller efter och skiter i infarter, kontaktar andra hundar och lever sitt eget liv med en ointresserad och ouppmärksam ägare. Det sker ständigt på vägarna i området och nu var det inte den ouppmärksamma och oansvariga hundägarens hund som höll på att bli ihjälkörd. Det var Modji som stod helt stilla och lydigt, väl åt sidan där vägen breddade sig, som höll på att gå åt. Hade hon knuffats ut i vägbanan bråkdelen av en sekund tidigare hade hon hamnat framför hjulet. Bilisten skulle ha hållit sig på höger sida av vägen i kurvan. Hunden skulle ha varit kopplad. Hundinnehavet har här som överallt ökat markant och antalet ovana hundägare därmed.
Nu var inte den självständiga hunden kopplad och bilen kördes längs den vänstra kanten i kurvan och det höll på att gå åt skogen för Modjis del.
Nu gjorde det inte det.
Matte körde vidare och allt var frid och fröjd och dagen gick med många timmar ute i sol och snö på tomten. Hundarna mådde bra och Matte förträngde.
Inte förrän lampan släcktes på kvällen insåg Matte hur snubblande nära det varit att hon bara fått ge en hund sitt godnattkex.
Fullmånen lyste upp den lilla stugan i skogen där Matte fick svårt att somna.
