Måndag och första maj.
Ailis kullsyster Gátchis Bargi Saivi skötte sig med den äran tillsammans med sin matte i helgen! En fantastisk förstaplacering med 99 poäng fixade de i Rallylydnad Fortsättning! Snyggt jobbat!
Klicka för större bild.
Symboliskt den första dagen i maj blev det varmt och soligt! Efter en period med mycket typiskt aprilväder var det mer än välkommet! Åtminstone av tvåbeningarna. Hundarna tyckte nog att det var lite väl varmt, ovana som de var och med en stor del av vinterpälsarna i behåll.
Lapskflocken packade fikakorgen och åkte ut till Torpet. Här var det dags att sätta på vattnet, vilket efter installation av ny pump och nya eldragningar i höstas, nu skulle vara superenkelt! Bara att slå igång/trycka på knappen! Inget micklande med att först hälla på vatten med mera. Men så blev det inte. Husse fixade och donade och inte kom det något vatten. Matte ägnade sig åt sitt och släpade granris från den bakre delen av tomten till den främre delen av tomten. Vända efter vända traskade Matte uppför slänten och nerför slänten, släpande och bärande stora knippen med grenar. Hundarna ägnades sig åt sitt även de och Husse gick ut och in i stugan för att kolla om det händelsevis kom något vatten efter det senaste ingreppet eller försöket att få igång den nya pumpen.
Hundarnas sysselsättningar var lite diffusa, då Matte inte brydde sig så mycket. Tomten är väl inhägnad och här finns inget farligt för hundarna, varför de i stort sett får sköta sig själva vid vistelserna på denna tomt, som är en skogsbacke till största delen. Násti har hemmavid lagt lyasökandet på hyllan, men nu triggades detta beteende igång igen, med alla möjligheter att gräva och försöka krypa under. Men plåtarna som förhindrade lyabyggande och eventuellt kvarblivande under lillstugan fanns kvar. Násti bestämde sig därför för att gräva sig en lya under en tät gran. Vilket blev lite väl arbetsamt för en fjortonårig "blivande mamma", när solen stod högt på himlen och temperaturen steg till sexton grader i skuggan. Násti gav rätt snart upp sitt grävande, men hade en oro i kroppen och vandrade runt ett tag, innan hon kom ihåg att under TV-bänken i stugan var det faktiskt en rätt bra plats att krypa in och föda barn på. Där i korsdraget blev hon sedan kvar resten av eftermiddagen.
Modji skymtade till ibland och Aili var som uppslukad av jorden, men när grannen som av Husse rådfrågats om hjälp med den trilskande vattenpumpen närmade sig grinden, dök vakthundarna upp från olika håll, alerta till tusen! Vakthundarna blev vallhundar när grannen kom in på tomten och vallade honom sedan upp till stugan. Två Lapska bredvid varandre innanför en grind, våldsamt skällande, hade nog stoppat någon som inte var välkommen. Inte helt fel. Husse och Matte ser inte vaktinstinken hos rasen som något negativt.
Så småningom var vattenproblemet löst som tur var och törsten kunde släckas vid en stunds vila för lite mat. Även då dök Lapskgänget upp från olika håll. Månne var det ordet "mat" som yttrades när Husse och Matte funderade högt rörande fortsatta aktiviteter. Tre Lapska liksom bara stod där, långt innan någon mat plockats fram! Hörselns kvalitet kan variera från tid till annan.
När det släpats undan ris och stockar hela eftermiddagen och blåbärsblommorna frilagts så att de kunde slå ut i solen för riklig blåbärsskörd i augusti, var det dags att bomma igen stugan för dagen. Då var hörseln inte fullt så god hos hundarna längre. Här trivs de utmärkt, med större inhägnade ytor än hemma och större möjligheter att "leva hundliv" utan inblandning. Násti satt ensam kvar på gårdstunet mellan stugorna och iakttog resten av familjen dra sig ner mot grinden och bilen utanför. "Åk ni!" föreföll budskapet vara. Matte fick ta fram den lilla godispåsen i fickan och vifta med för att övertyga Násti om att även hon skulle med hem.
När middagen senare var serverad tyckte nog alla de tre hundarna att det inte var helt fel att ha följt med hem trots allt.