Tisdag.
Det är vinter lite varstans även i södra Sverige nu. Riktig vinter. Vilket innebär kyla och snö och för sportlovslediga barn i Stockholmstrakten innebär det glädje och utevistelse! För förare av stora bilar och bussar innebär det ett j-a elände, då de inte har däck anpassade för väglaget. För privatbilisterna innebär det hinder i trafiken när stora och tunga fordon blir stående i minsta motlut!
Enligt vägverket kan man inte få undan snön och tilkörd snö blir packad och ishal och man kan inte salta då det är för kallt för effekt. Moddigt är det överallt. De stora vägarna runt Stockholm är kraftigt olycksdrabbade och trafiken flyter inte. Kollektivtrafiken är inställd eller dras med kraftiga förseningar. Bilister ombeds stanna hemma i rådande väglag då man inte kan garantera framkomlighet. Men så har det inte alltid varit. Om orsaken är den kraftigt ökade trafiken och fler tunga transporter på vägarna, färre järnvägssträckor, kan inte Matte sia om. En gammal tant som vintern 1966-67 lärde sig köra bil på snöiga vägar runt om i Stockholm. Då fanns inga dubbdäck och inga halkbanor att öva på. Men det gick bra ändå och körkortet var Mattes den 19 april 1967. Med sommardäck på den av fadern lånade bilen, skjutsade Matte kompisarna runt på Valborgsmässoafton i snöoväder och hade kul och allt gick bra och bilen och alla i den klarade natten utan minsta repa.
Men det var inte på långa vägar samma situation på vägarna då! Men å andra sidan skulle alla rymmas på betydligt färre vägar och smalare vägar då. Vägnätet kring Stockholm är inte att känna igen nu femioett år senare. Att ta bussen känns som en bättre idé än bilen många gånger. Mindre stressigt om man vill komma rätt.
Kraftiga snöbyar drog denna dag in söder om stan och ställde till det. Över Lapskflockens revir norr om stan, uppstod en oväntad lucka i molnen och släppte fram solen hela dagen! Den mycket kraftiga vinden ihop med tio minusgrader hela dagen kändes bister när man inte befann sig i lä. Hundarna ryggade i vindbyarna och den totalt urfällda Aili såg rätt olycklig ut där hon kutade rygg och slokade med öronen.
Efter en slitsam dag med mycket skottande under måndagen, hade Matte ett behov av att räta ut ryggen och promenera! Hundarna kunde inte heller "bara vara ute" en sådan här dag, utan behövde röra på sig även de. Varför Matte tog med dem på en långpromenad under en timmes pulsande i snön.
En mycket omväxlande promenad på vägarna till en början, där sträckan ömsom var kraftigt vindutsatt och ömsom låg helt i lä. Där värmde solen gott! Upp till sjön traskade Matte och hundarna och här slog vinden emot från andra sidan, med full kraft från den Sibiriska tundran i nordost! Till och från kom Matte och hundarna lite i lä, men nere vid sandstranden fick Matte bevittna ett märkligt skådespel! Snön som fallit dagen innan sveptes högt upp i luften av hårda vindkast från andra sidan sjön och hela sjön drabbades ännu en gång av snöfall av samma snö som redan fallit en gång! En form av perpetuum mobile där samma snö sveptes upp i luften och sedan föll ner. Om och om igen! Medan den högt stående solen belyste skådespelet från en klarblå himmel! Aili såg bara olycklig ut i blåsten och Modji väntade stoiskt ut den mitt i alltihop njutande Matte. Är man välklädd så är man, men det var ju inte de två Lapska. Framför allt inte Aili. Modji bär ännu lite skyddande underull, även om mycket fallit av.
Matte vek av från sjön och bort från blåshålet och hamnade i fullstänidigt lä bland tomma, solbelysta timmerstugor inbäddade i snö. Ingen var hemma så här en vardag mitt på dagen och känslan blev lite som i en stugby i fjällen. Kav lugnt bara ett par hundra meter upp från stranden och här var det ljuvligt skönt i den värmande solen! Ailis krumma rygg rätades ut och båda hundarna tog sig åter tid att nosa runt på alla fläckar i snön, längs den populära "hundrutten".
När Matte och hundarna kom hem var Husse på ingång. Han hade knackat rent hjulhusen på sin bil och var frusen. Matte hade fått upp värmen och valde att stanna ute med hundarna. Fika i lä vid vedbodväggen satt fint. Det tyckte även Modji och Aili där de tuggade på sina hårda "fikapinnar". Men solen skymdes gradvis av en går hinna och långsamt tog snöandet åter fart.
En helt underbar vinterdag tillsammans med hundarna i snö och sol gjorde gott, trots den isande och hårda vinden.
