Måndag.
Tack för positiva reaktioner på Husses och Mattes inlägg på FB - Lapsk Vallhund! Nu om rasmontern i söndags och tidigare efter träningar och annat, som Modji och Aili får vara med om.
För den som känner igen sättet att skriva från denna blogg så är det en korrekt iakttagelse. Man har olika lätt att formulera sig i skrift och stava rätt. Matte är Husses privatsekreterare. Husse hänger över axeln på Matte när alla inlägg skrivs. Husse säger vad han vill ha sagt, vad han vill få med. Vad han vill berätta. Sedan formulerar Matte och Husse godkänner. Innan något läggs ut på FB! Matte fotar och Husse godkänner alla bilder innan de läggs ut på FB. Matte gör bara det jobb hon en gång gjorde som chefssekreterare. Nu är hon Husses sekreterare.
Två dagar i rad har Matte läst artiklar i Dagens Nyheter som hon tycker var intressanta.
Helgintervjun i söndagstidningen (15 december) gjordes med Jonna Bornemark. Professor i filosofi och lärare vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Hon medverkar regelbundet i radioprogrammet "Filosofiska rummet" och skriver också för Dagens Nyheter. Hon är för närvrande aktiv inom flera forskningsprojekt, om bland annat relationen mellan människa och djur.
Saxat ur artikeln (presentation) "Djur visar vad de vill. Problemet är att vi är så vana att tillrättavisa dem när de inte gör som vi vill. Det är förresten djuren också".
I går måndag 16 december, skrev Kerstin Malm (FD i etologi, författare och föreläsare) en replik på den första artikeln: "Hunden blir lätt ett objekt. Att umgås med djur kräver stor känslomässig mognad".
Hon skriver om hur hon omvärderat sitt sätt att se på hur hundar används inom vården:
"När jag läser om hundar i socialt arbete kommer jag ibland att tänka på Arlie Hochschilds "The managed heart" från 1983. Den handla rom vad som händer med den individ som ska leverera uppmärksamhet, omsorg och känslor som får hunden att känna sig väl till mods och betydelsefull. I det ligger ett krav på att hålla inne alla icke önskvärda känsloyttringar så som ogillande, ilska eller obehag och att inte hävda sina egna gränser. Att arbeta så när vissa känslor blir arbetsredskapet medan integriteten sätts på undantag, leder lätt till utmattning och depression."
När Matte läst tidningen och städat lite tog hon en skön hundpromenad i skogen vid den lilla skogssjön. Sjön har nu ett vattenstånd som ändrat strandlinjen ganska radikalt bitvis, där tidigare tydliga badklippor nu knappt syns! Vattnet flödar ut i bäcken som går över Lapskflockens revir, precis framför huset. Där vattenståndet nu är rekordhögt och i nivå med gräsmattan, bron och bryggan. Huset ligger säkert ett gott stycke ovanför och känslan är lite som att ha fått en sjötomt! Vilt och skummande forsar vattnet precis utanför ytterdörren! Grundvattennivån lär ha återtagit normala nivåer från att ha legat förfärande lågt det senaste året.
Detta var ingen motionspromenad. Det var en måbrapromenad i samklang med hundarnas behov, efter att ha tillbringat många timmar i rasmontern och inomhus. Nu fick de välja rätt fritt hur mycket de ville nosa längs den av hundägare vältraskade stigen runt sjön. Matte stod gärna och väntade lite och njöt av skog och vatten. Lugnet och dofterna. Tillsammans med sina hundar. Att njuta av nuet, att fånga stunden med två hundar i skogen vid vattnet, får inte glömmas bort! Vi jagar genom livet och är ett steg före i tanken. Det är stunderna vi stannade upp och var helt närvarande med våra djur som finns kvar i minnet! Man får skapa minnen och jobba på kommihåget. Så länge man har något.
Matte minns med värme vissa ridturer där nuet var så starkt närvarande och Matte tänkte: "Minns stunden och känslan! Var närvarande här och nu!" Vilket fungerade. Än minns Matte som vore det i går, när hon red barbacka i galopp över stubbåkern i fullmånens sken. Tillsammans med sina två Husky/Scäfer blandisar springande lösa bredvid. Känslan sitter där ännu. Bra att ha när bra känslor behövs. Minnet i sig är bra, att även minnas känslan förhöjer minnets värde.
Hemma på tomten var det fint med det forsande vattnet och Matte dröjde sig kvar utomhus med hundarna. Rågeten var störd och ville gärna ner och äta spillfrö under fågelbordet utanför grinden mot baksidan. Aili var taggad! Med rågeten grymtande uppe på berget och hundarna bakom grinden tio meter nedanför fick Matte ett ypperligt tillfälle att träna "inte röra rådjur"! När rågeten flyttade sig mot grannhuset följde Aili med längs staketet under tystnad och kom när Matte bjöd på godis. Skvallerträning. Så hoppade rågeten över den nu mycket bredare bäcken och Aili gjorde detsamma strax intill, med staketet emellan. Det plaskade rejält när Aili felbedömt den ny bredden. Hon stod i hörnet mot vägen och tittade långt efter "kompisen". Även en renvallande hund måste veta när den skall och inte skall få renarna i rörelse! När renarna äter får hundarna inte störa dem! Självständiga förvisso! Men i samarbete med sin förare.
På kvällen ringde en granne som varit inne och läst på en vargobservationssida på nätet. Visste Matte något om tre vargar som varit synliga på söndagkvällen rakt utanför stugan på vägen och på granntomten tvärs över vägen? Det gjorde inte Matte. Däremot hade Husse och hundarna sett tre rådjur när de gick kvällskissningsrundan. Hade de varit där om tre vargar närvarade samtidigt? Man ser så olika ibland. Men inte är det osannolikt på något sätt,om det åter bildas ett vargrevir i den omgivande skogen.