Det må vara solsken varje dag, men icke förty ligger en stor och mörk skugga över världen. Matte känner personligen en oro för den instabilitet och det limbo som en ansökan om medlemsskap i Nato skulle innebära just nu. I den nu rådande situationen. En fråga som är lämpligare att ta sig an när världsläget är lugnare. Som om någon skulle bry sig om vad Matte tycker. Men en ansökan just nu känns skrämmande. En tid av tomrum innan allt är avgjort och klart och en tid för handling av den som har onda avsikter. Som vill utnyttja tiden innan ett medlemsskap är klart.
Lapskflocken tillblringade även på måndagen många timmar utomhus i snö och solsken. Matte tog en kortare promenad med hundarna på ännu isiga vägar och hackade sedan is i ett försök att göra gåendet kring huset enklare och riskfriare för samtliga flockmedlemmar. Det som töar varje dag från snöhögar efter mycket skottning och rasar från taket smälter och återfryser nattetid. Glansis är det varenda morgon och Matte kämpar med att få undan kompakta isiga snöhögar. Matte kämpar även med att hacka bort den tunnaste isen i kanterna av istäcket på gången mellan ytterdörr och grind. Ett evigt skyfflande och hackande för flockens säkerhet. Gruset på gången syns nu i en smal remsa, vilket känns positivt. Området kring Lapskreviret förefaller vara tämligen ensamt i trakten om att ha dessa tjockt isbelagda vägar och ett ännu tjockt och genomfryst snötäcke. En biltur på en kvart härifrån innebär en resa från tjockt med snö till barmark. Högt beläget och höga träd som skuggar marken håller snön och isen kvar.
Tisdagen såg i pricip likadan ut. Dock med en timslång promenad med hundarna. En promenad på ett underlag som känns i kroppen efteråt. Man spänner sig varenda steg på det mycket ojämna underlaget, med djupa bilspår nerskurna i isen. Hade snön skrapats bort i tid hade det varit barmark på vägarna nu. Ett givet samtalsämne vid möten längs vägarna. Det är även knepigt för bilar att ta sig ur de nerfrästa hjulspåren bitvis. Att mötas blir omöjlligt.
Flocken njöt av govädret! Matte tog en timslång siesta efter promenaden. Sittande i solen och insmord med hög solskyddsfaktor, när snön reflekterade. Husse vilade ryggen efter att ha skrapat ner överhänget av snö från taket. Modji och Aili såg ut att njuta även de. Bäcken porlade och hundarna fick varsitt hundtugg att sysselsätta sig med. Vårkänsla! Vilket innebar ännu mer hjälp på traven för Matte, när solen fått göra sitt under några timmar. Takdropp och snösmältning. Fram med skyffel och spade igen. Nu är altanen snöfri men takdropp och nerrasad snö saboterar. På en decimeterbred remsa kan man nu gå halkfritt halvvägs från grinden mot huset. En centimeter om dagen minskar isen i bredd och höjd. Sakta, sakta kommer marken fram. Matte gillar fysiskt arbete och ser detta som styrketräning, men aningen enahanda vad gäller rörelsemönster.
Modji tackade så mycket, när hon äntligen kunde lägga sig i solen på den torra bron över bäcken! Ingen is var kvar nu. En av favoritplatserna. Där har hon full koll över husets framsida, vägen och bäcken.