Vardag igen. På tisdagen sken solen åter och inspirerade Matte till en långpromenad med hundarna.
Kommen ut på vägen dök Cockermatte upp. Även hon på väg ut på promenad med sitt hundgäng, bestående av fem hundar. Måtte det nu gå bättre med den tik som förhoppningsvis har knytt på tillväxt. Här resorberades en kull samtidigt som Modji visade sig vara dräktig. En bit neråt vägen dök Kooikermatte upp med ett par av sina hundar. Hemma finns två nyblivna Kooikermammor. Men inte heller här blev resultatet av parningarna det förväntade. Två stora mammamagar innehöll fyra levande valpar och en levande valp. Som alla nu växer så det knakar. Många var de tikar som gick tomma denna vår. Flera Lapska på olika håll i landet. Kommer hösten att blli mer gynsamm? Matte håller tummarna.
Matte följde inte flocken hela vägen, utan höll sig till sin vanliga runda. Ett telefonsamtal väntade angående ett kompletterande sök i Stockholm på onsdagen. Promenaden blev lång nog ändå. Ett möte med en "granne" bort i området som Matte inte talat med på mycket länge väckte tankar. "Vilken förskräcklig vinter vi haft i år!!!" Det tyckte nu inte Matte, utan svarade med "Men i dag skiner solen och det blåser inte och fåglarna kvittrar". Det var fel svar..... Nämnda granne måste då förtydliga hur hemsk vintern varit. Så lång! Så kall! Så mycket snö! Så hemsk! Samtalet var så negativt och framför allt fick inget vara bra, så Matte vandrade vidare. Bak ryggen hördes: "Måtte nu snön försvinna!" Mattes tankar var hos den mamma som i söndags berättat om sin son, som mitt i natten tog på sig jackan och gick ut. Nedstämd. För att inte komma tillbaka.
Honom skall Matte och hundarna leta efter på onsdagen.