Onsdag.
Träningsgruppen höll till på samma plats som i förra veckan, då här ges mycket bra möjligheter till långa skick i vind eller medvind, med stora öppna ytor mellan de gigantiska sten-, grus- och sandhögarna. Vinden denna kväll var god och solen sken och det var helt allmänt bra träningsförhållanden. Tränade gjorde Två Lapska tikar, Aili i löp sedan en vecka och två Lapska hanar, samt en Jaktlabbegrabb.
När man tränar i ett sådan här område blir det så att alla figuranter ligger öppet placerade när hunden väl kommer nära, men på håll syns inte figuranterna för hunden. Som alltid söker luftburen vittring. Många tror att hundarna söker med ögonen, men skulle så vara fallet skulle de inte ha en chans i mörker och det fungerar inte heller i övrigt, då hundarna skall söka igenom stora områden effektivt med goda sökmönster och en dold figurant skulle ta längre tid att hitta om hundarna sökte på synintryck kombinerat med vittring. Fokus skall vara på luktsinnet. Lär man hundarna att söka på enbart luftburen vittring från början, minskar risken att de söker med ögonen. Lär man in sök genom att gå vindstigar lär sig hundarna redan som unga och från början att använda sin nos effektivt. Samt att tolka de vittringar de får i näsan.
Modji och Aili fick likadana sökuppgifter, där de hade fyra figuranter utlagda väl spridda i det vidsträckta och "kullriga" grusområdet. Bestående av en stor utplanad hög med stenskravel med åtskilliga toppar i området. Vilket gav mängder med möjligheter att gömma människor i alla de stora sänkor/stora gropar som bildades mellan alla topparna. Se bilder på området i inlägget från i förrgår den 29.5 "Utlovade foton!"
För att nyttja hunden maximalt som arbetsredskap skickas den ut på ett stort frisök, där varje fyndad figurant får föra hunden tillbaka till föraren, som antingen står i utkanten av sökmrådet eller mitt i och låter hunden söka fritt efter egna sökmönster i området. För att förhindra att hunden far omkring och skallmarkerar lite här och där och sedan anser sig klar innan föraren hunnit ut i det stora och svårframkomliga området, får figuranten mata in hunden till föraren, utdelande belöning under "transporten". För hunden blir det som om den för den saknade människan tillbaka till sin förare. Ett vallhundbeteende. Berikning för en vallhundras. Lättast åstadkoms en kontinuerlig belöning under transport med belöning ur tub. Ett oavbrutet flöde binder upp hunden på figuranten.
Föraren tar över, berömmer sin hund för väl utfört arbete och avslutar med ett tydligt "färdig". Hunden startas på nytt och tillåts vittra i vinden en liten stund innan den åter släpps ut på sök. I ett sådan här sökområde kan figuranterna ligga och studera sökhunden arbetande ganska nära på vittring utan att bli upptäckta, då hunden jobbar med sin nos, inte sina ögon. Vilket kan kännas märkligt för den ovane fiuranten. "Han nästan snubblade på mig utan att hitta mig?! Nej, vittringen blåste troligtvis iväg i motsatt riktning och hundar ser inte färger så som vi gör. Ligger man helt stilla så blir man inte upptäckt även om hunden är helt nära - om vinden blåser iväg vittringen bort från hunden.
Modji och Aili skötte sig fint och fyndade sina fyra figuranter vartefter. Husse och Matte valde samma taktik och placerade sig mitt i sökområdet. Modji imponerade genom att gå raka vägen i vittringsstruten till en av figuranterna, även om det innebar att hon efter att ha tagit sig upp för en mycket brant slänt med rasande stenar, måste forcera den sista biten genom att ta sig uppför en ca en meter lodrät vägg av grus. Modji hävde sig och klättrade uppför denna branta kant till figuranten. Ett mycket starkt figurantintresse och mycket motor drev henne! Ailis först funna figurant tog med henne ner på plana marken, i tron att Matte stod där och väntade. Varpå Aili fick koppla på nosen och söka rätt på sin förare, innan hon jobbade vidare och sökte efter nästa figurant. Snyggt jobbat av Aili som tog kontakt med Matte och avrapporterade för vidare instruktioner! Självständigt jobbat med mycket driv och motor av alla hundarna i dessa vidsträckta stenskravelmassor. Stort figurantintresse har de alla. Grus är det inte då det är sprängstenbitar på fem centimeter i genomsnitt.
Eftersnack blev det som vanligt med lite mat. Tack för en givande träning!
Kommentar till bilderna från gårdagens träning:
Lime (Gátchis Átjájuoksa Aiko) kom från vindriktningen till vänster, han sökte i medvind och passerade sandhögen, innan han fick vittringen från figuranten som låg där uppe. Figuranten var öppen och synlig nerifrån. Vittringen från kroppen, som var varmare än omgivningen, steg uppåt och föll sedan ner och följde åsen där Lime kommer upp, för att falla ner till marken där Lime fångade den. Han tog sig sedan neråt längs vittringsstruten och stötte på vittringskällan. Därpå skallmarkerade han ihållande så att hans husse skulle veta var han och den funna människan befann sig. Limehusse närmar sig och hans skugga syns mot kanten på sandhögen till höger på nedersta bilden.
Klicka för större bilder.
