När solen började värma efter en kall morgon, tog Matte med hundarna på en långpromenad igen. Det går. Med envishet. Området ligger höstvackert, men nattfrosten börjar sätta sina spår i trädgårdarna. Mattes rosenskäror hann nätt och jämt slå ut, likaså de ljuvligt doftande silveraxen. Vindruvorna är skördade och uppätna. Söta och solmogna. Tomaterna har gett upp och återstående gröna tomater får mogna inne. Potatis för ytterligare några middager väntar på att bli upptagen. Fåglarna festar på nypon och svartaroniabär. En stor talgboll under granen har ständigt hungriga besökare. Fåglarna behöver fett inför vintern.
En fika i solen mot vedbodväggen satt bra och hundarna bredde ut sig i omkring Matte. En stund att njuta av.
På kvällen var det åter hundträning och plats för träningen var Kommunförrådet i Järfälla. Nástisonen Lime (Aiko) var med och tränade för första gången. När han träffade Husse och Matte blev han så glad att han kissade på sig. Husse gömde en figurant och Limes husse fick inte veta var. Lime fick därefter gå en lite långsam koppelpromenad genom hela området. Om hans husse då hade vetat var det fanns en människa gömd, hade han omedvetet styrt och påverkat sin hund. Det hade blivit helt fel. Nu fick Lime strosa omkring och stanna och nosa där han ville. Vinden var svag, men kunde märkas till och från. När Lime och hans husse gått igenom drygt halva sökområdet, lyfte Lime nosen från marken och intensiteten ökade. Vid en stor sandlåda blev Lime väldigt intresserad. Han stannade upp, öronen åkte bak, svansen upp och han nosade intensivt. Han gick in bakom den låga mur lådan stod intill, men insåg snabbt att vittringen avtog och vände direkt tillbaka och gick upp med nosen mot locket! Toppen! Husse lyfte på locket och en mycket förvånad Lime satte sig ner, när en gubbe med godis dök upp ur lådan! En väldigt belåten Lime fick godisbelöning, klapp och kel.
Lime släpptes lös och fick leka hela vägen tillbaka till bilen. Han tog för sig av ytorna och höll ihop sin utspridda flock. En liten kille som visade nyfikenhet och figurantintresse. Inte var han rädd att utforska en ny miljö och en obekant gubbe med godis var en höjdare. Det bådar gott. Vad än han kommer att få jobba med. Husse och Matte blev glada åt lillkillens sätt att agera.
Gázzi fick ett frisök med tre figuranter. Som vanligt ville inte Matte ha figgarna placerade så att Gázzi skulle frestas att klättra för högt. Matte visste inte var figgarna var gömda och blev lite ställd när Gázzi fastnade och skallmarkerade in i ett område med bråte, där ingen låg gömd. Matte gick runt och lät Gázzi jobba vidare under ett halvtak där olika fordon och maskiner var uppställda. Gázzi jobbade fram och tillbaka där inne och rätt som det var såg Matte den lilla röda lampan på Gázzis rygg försvinna rakt upp på en maskin! Det var inte så illa som det såg ut. Hon hade sprungit upp på en sandhög innanför en maskin. Men Matte förstod att figgen måste ligga högt och insåg att det förmodligen var den vittringen som Gázzi tagit utanför byggnaden. Alldeles rätt. Till slut hittade Gázzi vittringskällan. Husse stod uppe på en maskin, precis i framkanten av den långsträckta byggnaden. Vinden förde vittringen upp och ut ur byggnaden. Varm luft stiger uppåt och kvällen var kylslagen.
Násti och Modji fick frisök med två figgar. Násti fick samma lega, eftersom Husse var nyfiken på om det verkligen var hans vittring som slagit ner så långt borta. Násti tog vittringen lika långt bort som hennes mamma hade gjort. Sedan jobbade hon sig närmare och spikade vittringskällan. Även Modji fick denna lega och tog vittringen långt utanför byggnaden, men inte på exakt samma ställe. Modjis skallmarkeringar kom direkt och var ihållande. Matte figgade och hetsade Modji att skälla riktigt länge. Hon skällde i bortåt två minuter. Alla hundarna skötte sig utmärkt och alla var nöjda när kvällen avslutades på Max.