Egentligen var gårdagens glädjande statistik inte så himla ny som det kunde förefalla. Det har sett likadant ut i flera år faktiskt! Men detta är så bra och kan behöva gnuggas in! Lapsk Vallhund på andra plats. Före många bruksraser. Varför slösa bort dessa fantastiska arbetsegenskaper för tuffa förhållanden hos en ras genom att sälja hundarna som lämpliga för promenader "i skog och mark" eller som renodlade gårdshundar. En retorisk fråga. En så liten ras kan inte delas upp i olika typer. Den sortens Lapska som visar att de duger till självständigt arbete i samarbete med sin förare borde vara den enda varianten och alla avelsdjur borde ha visat någon form av vilja och kapacitet för denna typ av samarbete med sin förare, innan de får bli föräldrar. Arbetsprov av något slag kanske måste till för att rasens goda arbetsförmåga inte skall gå förlorad på sikt.
På onsdagen fick hundarna en längre skogspromenad med Husse under dagen. På kvällen tränade ett gäng Lapska åter i källaren under ett kommunalhus under nermontering. Tre Lapska tikar, två Lapska killar, en Springertik och en prao! En ung Labbekille var med och miljötränade. Dylika områden att träna i växer inte på träd. Hans matte var nyfiken på räddningssök som eventuell syssla för sin hund framöver och vad är väl bättre då än att testa miljön med sin unghund.
Alla hundar bands upp i mörkret i olika intill varandra liggande utrymmen i källaren. Alla hundar i grupp och en liten ficklampa gav ledljus där den hängde över en ledning. Ett fint byggdamm låg över alla golv och hundarna hade fällar för sin bekvämlighet. Praokillen fann sig fint i situationen och slog sig till ro med sina nyfunna vänner.
Var och en av förarna hade sitt eget upplägg för kvällens träning, efter vad den enskilda hunden behövde träna på. Långa mörklagda gångar ger utmärkta möjligheter för att träna hunden att jobba ensam långt borta i mörker. Vare sig det finns vittring från någon gömd figurant eller inte. Ber man hunden att gå ut och jobba så skall den göra det. Oavsett.
Aili fick starta sitt sök med att gå ut ensam långt bort i mörkret och jobba. Matte stod kvar vid början av sökområdet och väntade på att Aili skulle komma tillbaka och rapportera att det var genomsökt och tomt på människor. Aili skötte sig fint och bjöds på ett nytt och mindre sökområde. Där fyndade hon tre personer gömda mycket nära varandra i mörkret i tre mindre rum. Fina skallmarkeringar bjöd hon på! Arbetslusten var inte att ta miste på, trots att sökskynket måste spännas ut lite sedan den senaste träningen. Aili är nu i vecka fem av dräktigheten och nog vore det konstigt om där inte finns några knytt på tillväxt.
Modji fick, som så många gånger tidigare, en ny förare den här kvällen. Labbematten som bara skulle miljöträna bjöds på ett sök med en certad räddningshund för att få en målbild. Hon fick söka med Modji i koppel för att hinna se hur hon arbetar med nosen och hur hon signalerar fångad vittring. Tre figgar var gömda och tre figgar hittades fint av ekipaget. Modji jobbar och struntar fullständigt i vem som är hennes förre. Hon vet vad hon skall göra och hon gör det.
Avslutningsvis överraskades Labbematten med att hon blev fråntagen sin hund och ombads gömma sig i mörkret intill en lång gång. Därifrån kunde hon se hur hennes hund jobbade för att fynda. Totalt oberörd av miljön letade han efter sin försvunna Matte och rätt som det var hamnade han i ett vittringsfält och hittade henne! Bingo! Glad hund och glad matte. Det är alltid roligt att se sin hund lite på distans och överraskas av dolda talanger!
Tack alla för givande träning ännu en gång!
Stella sökte i mörker förutom sin husses pannlampa. Bilden är "belyst" i Photoshop för synlighet! Klicka för större bilder.
En del av miljön under kvällens träning. Lukt av gamla tömda tankar försvårade. Figuranten klättrade in och gömde sig bakom väggen till vänster. Även detta utrymme saknade, som hela källaren i övrigt, belysning.
