Onsdag.
Äntligen hade den iskalla vinden övergått i relativt ljumma vårvindar, även om temperaturen inte var så hög. Men åter värmde solen! Mitt på dagen tog Matte med hundarna på en långpromenad i skogen och på klipporna intill den lilla skogssjön. Ett stycke traskande på asfalt blev det upp genom "grannbyn" med fritidshusbebyggelse och så tillbaka hemåt genom lite mera skog. Längs vägen passerade Lapskflocken en trädgård utan staket, med fritt springande höns och en mycket vacker tupp! Fjäderfän är de tre Lapska mycket vana vid och lät sig inte hetsas upp av att de kutade ut på den lilla grusvägen intill. Kaniner är de dock inte vana vid! Men höll sig fullständigt lugna med stort intresse när ett gäng oemotståndliga kaninungar i bruna nyanser skuttade omkring i en bur, på gräset intill vägen. De var förvillande lika leksakskaniner och med vinden i ryggen kanske hundarna trodde att de var som kaninerna på Rimbo marknad - batteridrivna! De satt helt stilla utan minsta ljud. Hundarna alltså.
Efter lite mer än en timmes gående i vårvädret nådde flocken hemma. Násti hänger med fint men så mycket längre vill inte Matte gå med henne, när det delvis innebär gående på hård asfalt. På kvällen väntade dessutom träning.
Åter tränade gruppen på sjukhusavdelningen som skall byggas om till lägenheter, för dem som fått uppehållstillstånd. En hel avdelning med tömda och kala rum. Inga gömställen. Inte vid första anblicken kanske, men med lite fantasi går mycket att fixa! Det gäller att passa på att nyttja denna träningsmöjlighet så länge det går.
Alla hundar fick samma upplägg denna kväll och alla hundar innebar tre Lapsktikar och två Lapskhanar. Utom Násti, som fick börja kvällens träning med ett kopplat sök, där hon fyndade flera figgar i grupp och belönades rikligt med godis.
Ett rum blockerades med hjälp av två olika stora skåp som lades som barriär i dörröppningen, tillsammans med diverse kartonger och sopbehållare som bildade en extra bråtig miljö kring dörröppningen. En figurant placerades inne i rummet. På golvet bakom ett högskåp direkt till höger om dörröppningen. För att ta sig in måste hundarna leta efter den enda tänkbara ingången och där måste de ta sig över kartonger och kullvälta skåp, för att nå in till figuranten.
Innan hundarna kom fram till den enda utlagda figuranten, måste de söka tomt genom alla övriga rum på sjukhusavdelningen. Alla hundarna gjorde detta föredömligt och under tystnad, men när de kom nära rummet med figuranten märktes en intensitetshöjning och de flesta gav sina första markeringsskall strax utanför i korridoren, där vittringen slog ner. Men där fäste de inte och skallen blev mer sporadiska som för att tala om att "här någonstans finns det någon vittring jag vill jobba vidare på!" En upplysning till föraren. Varpå föraren stannade upp och lät hunden jobba på vittringen och därmed närmade sig hunden vittringskällan genom att testa olika vägar. När hundarna förstått att ingen väg runt fanns, stannade de upp och skallmarkerade med en avståndsmarkering vid den blockerade dörröppningen in mot rummet. Helt korrekt. Hundarna berättade tydligt att inne i detta rum fanns en försvunnen människa.
Men nu var det ju meningen att de skulle ta sig in. Några bad rätt tydligt om hjälp och fick då lite peppning genom beröm från föraren som bekräftelse på att hunden gjorde rätt, varpå de började försöka ta sig över alla hinder. Men hindren var många och viss assistans kunde behövas för att minska höjden på hindret i själva öppningen. Här gällde det samarbete och kommunikation mellan hund och förare. Någon behövde mer och någon lite mindre hjälp för att forcera alla hinder. Modji löste det på sitt sätt. När hon fått bekräftelse på att avståndsmarkeringen var korrekt, men att Matte vill ha det "bättre", tog Modji avstamp och hoppade rätt upp på en kartong. Som kraschade ner i den kartong som bar upp den översta och Modji åkte rakt ner och hamnade på golvnivå igen. Men stående med bakbenen intrasslade i kartonger. Vilket inte alls bringade henne ur balans. Modji stökade runt lite, kom loss och hoppade på nytt och då direkt upp på det liggande skåpet och tog sig in till figuranten för markering.
Aili gjorde på snarlikt sätt, men insåg att denna kartong framför kändes osäker att beträda och vill hoppa långhopp upp på det liggande skåpet, men där låg en mindre kartong och blockerade, så den petade Matte undan och då hoppade Aili direkt in till figuranten. Snyggt jobbat av alla hundar! Som fick avsluta kvällens träning med en gemensam övning, där Husse skulle hittas. Han försvann "någonstans på avdelningen" och gruppens fyra aktiva Lapska jobbade mycket fint tillsammans och hittade ganska snart Husse. Som komplicerat övningen genom att stänga till ett antal dörrar som absolut inte fick öppnas! Násti fick vila och Modji lånades ut till förarlös husse. Vars egen hund jobbade med sin matte och brukar ha vissa åsikter om att hans husse lånar in en annan hund ibland. Talande blickar skickar han. "Svikare där". Vilket på intet sätt påverkar hans arbete. Det är fantastiskt att se hur fint hundarna jobbar ihop! Även de två killarna.
Tack alla för denna givande träningskväll!