Söndag.
Vädret med snö och tö omvartannat sedan långt före Julhelgen, har gjort att infarten vid flockens andra revir blev täckt med hårt frusen snö/is. Skottar man inte regelbundet så blir det ju så. Flocken har inte farit dit och kollat, men foto har skickats från närmaste grannen och med de snömängder som fallit, så torde grinden vara omöjlig att öppna. Samma väder som hemma och fågelvägen är avståndet väldigt litet mellan de båda reviren i rakt ost-västlig riktning. Ett stenkast i princip. Med bil och runt några sjöar tar det fyrtio minuter. På lördagen fick Matte ett foto som grannen tagit och det visade att infarten kring grinden nu var snöfri och reviret var åtkomligt igen när grinden åter går att öppna!
Flocken gav sig iväg mitt på dagen, när solen värmt upp luften till ett par plusgrader, efter en kall natt. Två lyckliga hundar stod och stampade vid grinden för att bli insläppta, när de släppts ut ur bilen i infarten. Tomten är en skafttomt med grinden indragen från den lilla vägsnutten som slutar vid grannhuset, där den övergår i en smal skogsväg för att bli en skogsstig. Ingen väg precis utanför grinden och staketet alltså! Inga människor som passerar tätt inpå tomten som hemma! Kanon! Här andas hela platsen lugn. En skogstomt i byns utkant mot skogen och ett berg. Ljuden nerifrån byn hörs lagom mycket med skällande hundar ibland. Vägen syns inte. Östersjön, med byns gamla fiskehamn, sjöbodar och ångbåtsbrygga, ligger sjuhundra meter bort. Äntligen tillbaka.
Från det hundarna anländer hit rår de sig helt själva. För att slippa ropa på dem, så snart de inte syns på den tvåtusen kvadratmeter stora tomten, har de halsband som syns. Dima har även en pingla runt halsen. Det var bara två plusgrader och solen gjorde så gott den kunde för att titta fram då och då mellan molnen. På framsidan låg snön kvar och i skogsbacken upp mot berget på baksidan var det barmark till stor del. Det fanns inte så mycket att göra på tomten ännu. Stugan står ouppvärmd då den inte är isolerad. Husse satte sig i solen och Matte gjorde honom sällskap, efter att ha gått runt och kollat stängslet. Varsin macka hade Matte tagit med sig hemifrån. Aili och Dima skrotade omkring på tomten och nosade, tittade, luktade och vittrade i vinden då och då. Lyssnade när en hund skällde och tittade på när grannarna fixade med något. Rätt som det var satte de sig ner och tog in alla intryck och plötsligt satte de igång en vild jaktlek! De fick vara hundar och göra vad hundar gillar utan inblandning. Dock inom ett begränsat område, men på en skogs/naturtomt. Något som Matte mår väldigt gott av att kunna erbjuda dem! Lycka.
Klicka för större bilder.
Efter två timmar började det bli kylslaget och det sög i kaffetarmen. Aili och Dima hade jagat varandra hej vilt och föreföll rätt nöjda, när de sökte Mattes och Husses sällslkap. Flocken gav sig iväg hemåt och stannade till i Wira bruk längs vägen. Vintertid är serveringen i det gamla tingshuset öppen i helgerna; annars veckan runt. Nu smakade kaffe med tilltugg fint, innan färden gick vidare hemåt.
Videosnuttar från hundarnas vistelse vid Torpet finns på Instagram och FB/Lapsk Vallhund (olika). Fler kommer.