Under sensommaren fick Matte en tydlig känsla av att glasögonen var någon annans. Vid en kontroll hos optikern på onsdagen hade inte synen förändrats. Optikern undrade därför om Matte möjligen varit trött och haft lite mycket att göra under sommaren...... Inga nya glas beställdes.
Hundarna var med på turen och på hemvägen fick de möjligheten att noga snoka igenom trädgården hemma hos G. När Matte svängde av stora vägen och skuttade fram på den fullständigt sönderregnade och sönderkörda lilla grusvägen stod de Lapska i bilen och hoppade av iver! Här bor även Modjis allra första kompis, den Vita Herdehunden Alaska. Nu har inte hundarna fått mötas på länge, då Matte varit rädd att få hem smittor till dräktiga Násti och sedan valpkullen. Alaska har väldigt många kompisar. En av dem är en jycke som kommer vandrande över åkrarna alldeles ensam ibland. Hans hälsostatus känner ingen till, då hans ägare inte är särskilt engagerad. Hon bryr sig bara om alla sina hästar och hunden lever ett synnerligen fritt liv mellan två gårdar. Nu fick Lapskgänget kolla runt hönsgården och det jättestora kaninhägnet. Två kaniner lever ett fritt liv i en stor hundgård med en stor hundkoja. Därefter var alla hundarna välkomna in för lite ostbitar, innan mattarnas fika. Inte undra på att hundarna gärna kommer hit!
Matte ilade sedan hem för att hämta katten Mysjkin och lämna Gázzi och Násti. Mysjkin har med några nätters mellanrum väckt Matte med kraftiga krampanfall. I övrigt förefaller den 16-åriga katten vara fullt frisk och är dessutom väldigt pigg för sin ålder. Bästa kompisen Modji fick följa med Mysjkin på bilturen, för att sprida lite lugn. Blodprov togs för att kontrollera njur och leverfunktion. Matte fick de första svaren redan på kliniken och ingenting tydde på någon sjukdom i vare sig lever eller njure. Ytterligare test skall göras på ett externt labb. Svar om en vecka. Hjärta och lungor var prima. Misstanke finns om epilepsi. Recept på medicin skrevs ut för att ha till hands om en vecka, eller om nya anfall skulle komma. Natten till onsdagen krampade Mysjkin igen, varför Matte tänker börja medicinera honom redan nu.
På kvällen var träning på Hakungekrossen planerad. Matte måste först lämna av Mysjkin hemma och skulle inte hinna i tid, varför Husse for i förväg med Gázzi och Násti för att låsa upp bommen i tid. Matte gav Mysjkin och Modji mat och tog en snabbfika som Husse föreberett i termos. Iväg igen med Modji och träningsväskan!
Vinden hade nu friskat i rejält och träden svajade kraftigt. Läge för koppelsök och vindstigar! Matte lät Modji springa av sig lite först och kopplade sedan upp henne i en lina på några meter. Kopplat sök med viss frihet för hunden att slå i vinden. Matte fick veta var figgen var gömd och gick på tvärs mot vinden en bra bit därifrån. Modji visade mycket tydligt var figgen var och Matte kopplade loss Modji, som gick ut och skallmarkerade figuranten taktfast och ihållande. Figgen gömde sig på nytt några gånger och Matte upprepade vindstigarna vartefter. Sista gången gömde sig figuranten i en stor, dörrförsedd container, med dörren på glänt ett par tre centimeter. Nu ville Matte höja ribban och tog lite omvägar när Modji fått vittringen. Området var fullt av byggskrot och vissa omvägar var logiska. Svårt att ta sig fram längs med en rak linje. Modji visade intresse mot containern en bra bit bort och Matte tog Modji med runt och bort från vittringen. Skulle Modji då bli störd och släppa intresset? Inte då! Hon visade allt tydligare för Matte åt vilket håll hon borde gå! Figurantintresse! Matte hängde sedan på Modji, när ytan blev friare och kopplade inte loss henne. Modji drog kraftigt i linan och släpade med sig Matte rakt fram till containern, där hon genast började skallmarkera. Matte hetsade henne lite vid den nästan stängda dörren och Modji skällde etter värre! Hon försökte sedan få in nosen för att peta upp dörren. Perfekt.
Husse körde Násti på samma sätt, med samma legor (gömställen). Bortsett ifrån att Násti fick gå rena vindstigar hela tiden. Inga omvägar och alltid lössläppt när hon fäste mot vittringen. Násti skötte sig mycket bra. Att träna vindstigar är något som även rutinerade hundar skall göra. Hunden tvingas visa tydligt när den fått vittring och i vilken riktning vittringskällan befinner sig. Föraren tränas att lära sig läsa sin hund. Det som det mesta går ut på. Alla hundar kan använda sin näsa, men alla hundägare kan inte läsa sina hundar och missar därför det budskap som hunden förmedlar. Att kunna förstå vad hunden "säger", att kunna tolka hundens kroppsspråk, är en nödvändighet när man skall jobba med sin hund.
När det blev Gázzis tur hade mörkret tilltagit såpass, att Matte inte ville ha sin lomhörda hund lös i röran bland alla containrar och allt byggskrot. Gázzi riskerade att skada sig när hon inte skulle se nivåskillnader och Matte ville se vart hon tog vägen, för att kunna hindra att hon drog iväg ut i skogen. Vargfamiljens revir inkluderar Hakungekrossen. Gázzi hör inte längre när man ropar på henne. Visselsignal är det som gäller. Två figuranter placerades ut på olika fordon i anslutning till stora grushögar. Endast stora öppna ytor runt omkring. Gázzi hade en liten lampa på sökskynket. Som uppvärmning fick hon springa lös över ytorna, innan figuranterna gick och gömde sig. Gázzi var jättepigg och gjorde som hon alltid gjort. Hon började med att vällustigt rulla sig i det våta gruset och i den geggiga sanden. Alla ben sparkande i luften! Mycket bra streching. Därefter flög hon fram kors och tvärs i vägvinnande galopp och rätt som det var fick hon vittringen från den första figgen. Bra skallmarkering. Sedan fick hon vittringen från de gamla legorna bland containrarna och försvann. Matte visslade och visslade, men ingen Gázzi. Nervositeten tilltog när en av figgarna berättade att han nyss såg en flyende hare. Då kom Gázzi i full fart från andra änden av skrotområdet. Hon avrapporterade att området var avsökt, men att hon inte hittat någon. Gázzi inväntade nya order och skickades vidare. Då fann hon sin andra figge och markerade bra. Sedan tvärvägrade hon att gå tillbaka till bilen. Hon ville absolut jobba mer! Efter tretton år med räddningssökträning vill hon fortfarande fortsätta att jobba när söket är slutfört.
En sen middag intogs på Mc Donalds i Åkersberga.