Matte tog sin och hundarnas raska morgonpromenad i härligt förhöstväder. Násti fick bära klövjeväskan. Äpplena doftar där de ligger på marken i trädgårdarna, höstfloxen lyser i olika starka rosa färgtoner och sprider ljuvliga dofter. Den hör till Mattes favoritblommor. Nästan hemma stod plötsligt en varg mitt på vägen. Nåja, formodligen den stora spets som en granne rapporterade såsom varande en varg på sensommaren. En Alaskan Husky eller Lajka. Matte hade lite svårt att avgöra exakt. Svartgrå och vit (ganska lik Gázzi i färg och teckning) med ringlad svans. En ung hane som troligtvis spanat in grannens två löptikar. Okänd för Matte. De Lapska skällde ut honom efter noter! En lös hund skall ge f-n i att spatsera rakt emot dem när de sitter fast i koppel! För att övertyga de Lapska om att Matte fixar försvaret själv, använde Matte sin lilla sprayburk och vips så hade hanhunden fortsatt förbi i god fart. Både Gázzi och Násti luktar säkerligen fortfarande intressant efter sina löp. De Lapska råkade få en släng av sleven och tystnade tvärt. Effektiv liten sprayburk och helt ofarlig.
Hundarna lämnades ensamma några timmar när Matte åkte för att besöka Mormor. Hon var riktigt pigg och Matte fick en trevlig fikastund på Mormors sängkant. Befriande att inte bara träffa henne när hon är oerhört trött och svag. Det går upp och ner hela tiden.
Kvällen var behaglig och lockade till utomhusvistelse. Husse drog på ytterligare lite färg på den nya gäststugedörren och satte isoleringsremsor i fönsterkarmarna. Matte fixade i trädgården lite.
Men så var det det där med läxan från rallylydnadkursen.... Matte har tränat lite till och från. Korta stunder. Något moment här och där. Nu ville Matte träna på alla de 15 nya skyltarna med hund! Inte bara teori och torrträning utan hund. Modji har blixtsnabbt lärt sig fotgående vid höger sida när Matte bara skulle testa häromkvällen och det inspirerade till mer avancerad träning. Ett av momenten är hopp över hinder på exakt samma sätt som när Matte i forntiden tävlade i lydnadsklass 1. Alltså monterade Matte ett hopphinder och satte igång. Modji kommenderades i fotposition och gång fram mot hindret. Modji kommenderades att hoppa och Matte fortsatte förbi hindret. Modji hoppade och slöt automatiskt upp i fotposition och följde Matte. Nästan en tia direkt... Matte skulle testa sitt - stå och föraren går runt den stående hunden och fortsätter fram efter att ha stannat till vid den stående hundens sida. Modji gjorde exakt som hon skulle. Så klart. Hon har ju lärt sig att stå fint hur länge som helst i utställningsträningen... Modji skulle sitta bredvid i fotposition, sätta sig framför och därefter gå runt höger och åter sätta sig i fotposition. Samma sak men ingång vänster. Modji bara gör det! Där Matte viftar med händer och pekar går Modji. Med stor glädje och samarbetsvillighet. Naturligtvis håller Matte en godisbit i handen och klickar direkt när Modji gör rätt. Hon är så himla ambitiös den lilla chokladbiten! I rallylydnad får man prata och peka hur mycket som helst. Även på tävling. Man får däremot inte vidröra hunden.
Det känns som ett mycket bra beslut att ha väntat med träningskraven ända till nu, när hon snart blir två år. Krav på vardagslydnad har funnits från början naturligtvis! Allmän uppfostran slipper ingen undan! Men Lapska mognar sent och Modji har fått gå igenom sin pubertet utan någon kravfylld träning. Räddningsträningen har ju bara varit lek och kurragömma fram till i sommar, när skallmarkering och sök skulle läggas ihop. Gázzi och Násti har tränats på samma sätt. Rädslan har varit att få en hund som revolterar i tonåren och då får en negativ känsla inför för mycket krav. Som ett barn som får för höga krav för tidigt. Barndomen är viktig. Lek och bus och kontakt är viktigt. Nu har Matte en hund som bara ääälskar att Matte tar fram klickern och ber henne utföra en massa konster. Under träningen bär Matte en kampleksak innanför skjortan. Momenten tränas korta stunder och belönas med kamplek. På Mattes villkor. Matte blir passiv och då släpper Modji och belönas med godis. Leksaken stoppas undan och träningen fortsätter. Matte blir så glad av träningen och det blir Modji också! Modji = leende.
Gázzi och Násti sitter på glasverandan och är publik. Det är inte utan att även de börjar bli lite sugna på att träna på gräsmattan med Matte. Det var liksom lite tanken att de skulle bli avundsjuka och vilja vara med. Konkurensträning är väldigt effektivt. Snart skall de få prova. De gick ju båda grundkursen i rallylydnad.
Matte väntar på färska bilder på den hanhund, som kanske skall få blir pappa till Nástis sista kull och Modjis halvsyskon i vår. En räddningshund från Finland. Vi får se om någon är intresserad av ett Nástiknytt? Modji är ju inte så tokig J och henne halvårsgamla halvsyskon tycks inte avvika så väldigt mycket. De älskar människor och tycks vara orädda, nyfikna och allmänt väldigt trevliga. Deras ägare förefaller mycket nöjda.
Tillbaka