Måndag.
På kvällen anlände två Lapska Vallhundar med sin husse och lillmatte, från det omtyckta renvallningslägret i Jokkmokk hos Leila Nutti. Nattlogi behövdes innan båtfärden hem til Åland. Vilket gav ett utmärkt och efterlängtat tillfälle till gemensam träning igen! Sist det begav sig var i Mariehamn i augustihettan i fjol.
Samling skedde vid den arbetsmaskinhall där träningsgruppen tränat sedan många år tillbaka. Aili hade börjat löpa synligt på morgonen, vilket innebär att Dima haft helt rätt när han skvallrat om detta redan i en vecka nu. Aili har alltid varit oerhört diskret och renlig och inte visat något förrän ungefär en vecka in i sina löp. Nu har det gått drygt ett år sedan förra löpet och Aili har alltid haft nästan ett år mellan sina löp. Ingen förändring alltså, sedan hennes mamma Modji tyvärr lämnade flocken i somras. Det känns sunt att inte löpa oftare än så. Löpet innebar dock att Aili fick vänta till sist och de två besökande hanhundarna fick inleda kvällens träning.
Lapskkillarna fick var och en inleda med ett stort tomsök i lokalen, då de legat stilla länge i bilen på väg från Jokkmokk och söderöver. Därefter fick de likartade sök med två figuranter var och deras husse fick inte veta innan var figuranterna var gömda. Dock hade han en facit att rådfråga om någon hund skulle köra fast. Det skulle inte vara ett svårt sök, men för den som aldrig sökt här är det mesta svårt, på grund av ventilation och svåra vittringsförhållanden. De båda Lapskkillarna fick tänka till ordentligt för att lösa sina uppgifter, vilka de löste fint!
Dima fick två figuranter, en i taget, gömda på platser som Matte valt ut som bra för Dima och med två för Dima helt okända figuranter. Han hade inte träffat dem innan sitt sök. Vilket inte innebar några problem för Dima. Efter Dima fick Aili göra ett sök med tre figuraner utlagda och alla visste var de övriga var gömda. Aili skötte sig fint och alla hittades.
Kvällen blev sen och alla stupade i säng vid hemkomsten. Gäststugan är inte stor, men utöver diverse förvaring bakom ett draperi, ryms två sängar. Nu var stugan uppvärmd och inbjudande för de långväga gästerna inklusive hundar. Perfekt vid besök! I synnerhet nu när Aili löper och två hanhundar kommer på besök. Varsin stuga!
Tisdag.
Morgonen var kall! -14,5 utomhus och +12,5 i Mattes sovrum. Ett snöoväder nalkades med kraftiga vindar. Viss osäkerhet fanns huruvida båten mellan Grisslehamn och Eckerö skulle gå som planerat på eftermiddagen. Men ingenting indikerade något avvikande och besökarna kom iväg som planerat. Det visade sig att just som de anlände till sin bostad började det snöa. Över Ailis och Dimas revir började det snöa nästan samtidigt. Fågelvägen är det inte så långt över till Åland.
Onsdag.
Det hade snöat hela natten och på morgonen hade tisdagens barmark förvandlats til ett många decimeter tjockt snötäcke. Matte hade en tid hos ögonläkaren som måste avbokas. Inga vägar var plogade ut i skogen. Man kom ingenstans med en vanlig personbil. Grannar som försökt ta sig till jobbet hade fått backa och trixa för att komma hem igen. Eller så hade de fastnat i snön. Husse försökte gå en morgonpromenad med hundarna, men kunde inte ta sig fram i den djupa snön på den oplogade vägen. Det gick inte att lämna tomten. Husse släppte loss hundarna på tomen och tog sig tillbaka till ytterdörren, i den smala gång genom snön som han skottat. Aili och Dima hade buskul tillsammans i snön!
Dagen är inte slut. Det snöar än. Matte och Husse är insnöade. Bokstavligt talat. Oplogade vägar. Även den väg som har ett nummer och leder ut genom skogen till många bostäder som nu är isolerade. Matte och Husse är inte ensamma om denna situation. Alla i området som inte har stora och fyrhjulsdrivna bilar sitter fast hemma i dag. Skulle någon behöva akut hjälp är det bandvagn som gäller.
Matte och Husse vilar sig i form inför snöskottning av en art de inte tidigare ägnat sig åt. Måtte snöslungan orka och hålla! Skyffeln blir Mattes att hantera.
Klicka för större bilder.
