Fredag.
Solen sken och det var barmark och snart lär golfbanans stora bana öppna igen. Snabba kast blev det vädermässigt, då Matte och hundarna i torsdags, för åtta dagar sedan bara, tog en tur i skidspåret och snön låg då nästan halvmeterdjup på golfbanan! Nu var det plötsligt vår och när snön försvann stod snödropparna redan i givakt med svällande vita blomknoppar och påskliljorna likaså i gynnsamma lägen. Vilket är tidigt, men så har det varit även tidigare minns Matte.
Matte packade bilen med hundar och gåstavar och begav sig åter iväg till golfbanan. Här var det redan full fart på den lilla banan som ligger högt och väldränerat i skogen. Stora banan var stängd och låg solbelyst och inbjudande när Matte och de båda Lapska gav sig iväg ut över ytorna. Hundarna får vara lösa under ansvar, vilket innebär vissa regler om största tillåtna avstånd från Matte. Modji och Aili uppskattade mycket att harpluttarna var mer lättillgängliga nu när snön försvunnit! Blött var det och det klafsade runt fötterna på hundarna, vilket de inte stördes av när de låg i en flytande trav över de stora ytorna. Då och då gjorde de korta stopp och studerade sorkmarkerna vid sidan av lite mer noga.
Matte tog en lite längre väg genom ett tätt parti med ungtallar och hundarna gick några meter före. Rätt som det var stannade de upp och sökte ögonkontakt med Matte. Ett stycke framöver stod plötsligt en Mellanpudel och en husse dök snabbt upp och kopplade sin hund. Varken Pudeln eller de två Lapska gav något ljud ifrån sig. De stod alla helt avspänt och stilla och tittade på varandra, innan Pudelekipaget fortsatte över gräsytan. Modji och Aili uppförde sig exemplariskt och stod helt stilla, vilket de naturligtvis belönades för. De nosade av marken där Pudeln gått men visade inget större intresse och var och en försvann iväg åt sitt håll. Matte och hundarna njöt av det fina vädret och traskade vidare och inte var det någon powerwalk, utan mer vandringstempo för njutning. På väg nerför slänten mot klubbhuset och parkeringen mötte Matte och hundarna arbetsfordon som var ute och besprutade gräsytorna. Med vad vet inte Matte, som valde en omväg den sista biten. En timmes njutning på golfbanan hann det bli. Snart intar golfarna banan igen. Det torkar upp snabbt i vinden.
Modji och Aili hade skött sig fint både vid hundmötet på golfbanan och när två hundar passerade på vägen intill bilen, när de just släppts ut hemma och väntade vid grinden för att bli insläppta på tomten. De hade gjort sig förtjänta av de märgben de sedan var sysselsatta med i flera timmar.
Hemma i Lapskreviret flödar bäcken i nivå med gräsmattan och gångarna från vattensorken är nu mycket väl synliga. Modji och Aili har åter visat intresse för den sork som har tagit över reviret efter den sork som Modji avlivade effektivt i april i fjol. Framför allt är det Modji som är sorkjägare här vid bäcken och har grävt loss stora stycken växtlighet längs bäckfårans kanter. Vilket faktiskt är en välgärning, då gräs, ogräs, mossa och annat växt över de stora stenarna i kanten och gradvis flyttat gräsytan ner mot vattnet. Vilket blir problematiskt vid klippning, då stenarna finns där men inte syns. Matte tackade Modji och vattenflödet för hjälpen, när hon nu med spadens hjälp lossade den blötlagda växtligheten från senbumling efter stenbumling. Tungt var det icke förty! Spadtag efter spadtag med gräs, jord och vatten baxade Matte upp ur bäcken.
Husse skogspromenerade med hundarna och gemensamt eftermiddagsfika kunde sedan intas i solen.