Måndagen var en grå och fuktdrypande dag. Tungt var det att andas. Trögt var det att röra på sig. Varmt och fuktigt. Ett våtvarmt omslag när man gick ut genom dörren. Det hade regnat på natten och Matte hoppades på lite blöta i jorden. Men allt vad som kom var knappt mätbara 0,5 mm. En halv liter per kvadratmeter. Lite blöta på bladen var allt som kom. Medan det fortfarande bara var 200 tog Matte en cykeltur med hundarna i området. En ganska kort tur och inte så fort. Det märktes tydligt att hundarna också fann det tungt i den höga luftfuktigheten. Senare gick temperaturen upp till 230 resten av dagen och det hindrade inte en Rottisägare att ta med en lös hund ut på en cykeltur och i hög fart for de förbi på vägen. Lapskdamerna slappade framför huset och var tydligt avslagna/påverkade av vädret. Helt stilla och mycket kvavt. Matte var väldigt avslagen och gjorde inte många knop. Helgen bjöd på en hel del fysisk ansträngning och tanten behövde ta igen sig. Tvätten som ändå tvättades och hängdes ute under tak, lär ta tid på sig att torka.
På kvällen tog Matte med sig hundarna till fotbollsplanen för rallyträning. Husse blev hemma och gjorde hål i huset för att sätta in en friskluftventil. Varmt var det och hundarna fick åka bil till träningen. Násti har visat sig tycka att detta är jättekul! Men när Husse och Matte skulle köra traditionell lydnad med Násti i hennes ungdom var hon måttligt road. Tänk att till och med Gázzi var med och körde en nybörjarbana i september förra året och tyckte att det var kul! Matte trodde då på ny träning för sin gamla hund, men hon fick bara leva i ytterligare en månad. Gázzi ville så mycket! Men kroppen orkade inte längre. Pigg i skallen var hon ända till sina två sista sök minuterna innan hon fick somna in i Mattes knä. Att Gázzi från nio månaders ålder ständigt fick jobba och lösa problem, bidrog förmodligen till hennes stora arbetslust ända in i det sista.
Modji skötte sig bra på träningen även hon och klarade åttans frestelser med köttbullar på koner och en leksak. Men nog gick näsan! För att inskärpa förbudet i åttan tvingades Modji även denna vecka att ligga på ett kvarkommando mitt bland frestelsrna. Lite träning i stabilitet och självbehärskning. Det är intressant att allt det där man tränade som en självklarhet för 40 år sedan, nu har fått fina namn och lärs ut på speciella kurser. Vad det heter spelar mindre roll, bara man gör något kul med sin hund.
Både Modji och Násti fick också köra lite rally och för Nástis del blev det lite hoppträning, för att träna avståndsbedömning med ett öga. Blunda med ett öga och gå nerför en trapp! Inte så lätt. Modji visade sig köra slalom alldeles galant! Fort och rätt. Något som uppenbarligen har mognat och nu bara satt där. Förvånad blir man ibland. Kul!
Några Cockerknytt som väntar på "rätt" köpare, måste under tiden få ta till sig av allt livet bjuder under den första viktiga präglingsperioden och Cockermatte bjuder dem på både det ena och det andra. Bergkross på söndagen och träning med många hundar och människor på fotbollsplanen på måndagen. Knytten är coola till tusen och svansar runt och tar för sig och sedan somnar de mitt i alltihop i sina burar. Platt på rygg med goa valpmagar blottade och folk och hundar som passerar förbi. Inga övertäckta och undanställda burar. Knytten skall vara med från början och lära sig att koppla av och känna sig trygga i flocken. De kommer att vara väl förberedda när någon alldeles speciell person får köpa dem. De kommer inte att ha tappat tid på att vara kvar lite extra i barndomshemmet. Kanske tvärtom med en ambitiös matte. Som lyfte tunga burar med sovande knytt i och ur bilen. Samtidigt som det fanns ett gäng vuxna hundar som skulle tränas.
Cockertjejer finns för någon som är intresserad av att både jobba med hunden och ställa ut den. www.happypearls.se
Ack så viktig tid! Dessa första tre månader. Någon påstod att det inte finns något "bästföredatum" på knytt. Det gör det ju faktiskt, så tillvida att mycket bör vara gjort under den viktiga präglingsperioden på 3-4 månader. Som ägare till en enda liten valp, är det enklare att hinna med än med ett gäng som måste social och miljötränas samtidigt. Som uppfödare får man då extra jobb, men samtidigt kommer knytten att vara mycket väl förberedda för livet efter barndomshemmet. Lite av jobbet är gjort! Men det hänger på att uppfödaren inte spillt bort viktig tid och bara förvarat knytten i väntan på försäljning.