Onsdag.
En solig sommardag med 25 grader, vilket den egna Lapskflocken inte har något problem med. De växlar mellan att ligga mitt i solen och i skuggan. Matte var orolig att Násti sov så djupt på altanen att hon inte skulle märka när det blev för varmt, men den oron var obefogad. Násti växlade liggplats under dagen mellan full sol på altanen utanför sovrummet, halvskugga under en stor gammal stadig trädgårdsstol i trä och helskugga och tvärdrag i köket rakt in från den öppna ytterdörren. Modji är familjens vakthund nummer ett och hon tar sin uppgift på allvar. Även om det innebär att man måste sitta på trappen i solen. Då och då svalkade hon sig motvilligt under trädgårdmöblerna och parasollet. Aili liknar sin mor därvidlag. Ser man bäst från trappen så sitter man på trappen. Även i gassande solsken mitt på dagen. Med korta pauser under trädgårdsmöblerna. Matte rensade och vattnade sina växter så svetten sved i ögonen, så signalerna till hundarna var väl inte direkt vila och slappande i stillhet i skuggan. Den ende som höll sig i skuggan var Husse som monterade ett "terrasbord", en kompensationsgåva för strul med glasluckeleveransen.
Utöver morgonpromenaden till brevlådan, så blev det inget mer promenerande denna dag. Som avslutades i sol och ljuvligt behaglig temperatur, med träning bland grus- stenhögar.
Det är nog få uppfödare förunnat att få träna med egenuppfödda valpar i flera generationer. Gázzi var den första räddningshunden i rasen i Sverige. På onsdagkvällen tränade hennes trettonåriga dotter Násti tillsammans med sin dotter Modji, Gázzis barnbarn. Båda är certade räddningshundar. Tränade gjorde även Nástis son Epic och hennes båda dotterdöttrar Aili och Stella. Aili är dotter till Modji och Stella är dotter till Signe (Gátchis Juoksanáste Lahji) kullsyster till Mánnu. Det är en ynnest att få se hur Gázzis barnbarnsbarn utvecklas! Aili fyller tre år i oktober och Stella är precis sju månader.
Stella har tidigare varit med och tränat och hon har fått börja som alla andra som tränar med Husse och Matte. Vilket betyder att valparna får gå vindstigar i koppel för att fynda figgar i vind. Stella har visat att hon har figurantintresset och arbetslusten, vilket har bådat gott! Av olika orsaker har hon gjort ett uppehåll i just denna träning med träningsgruppen, men tränat miljö och annat har hon gjort. Så nu var det spännande att se hur hon utvecklats sedan sist! Stella fick värma upp med att gå en vindstig som förr och det gick galant! Hon sökte vittringen aktivt och visade när hon fyndat. Det är viktigt att den unga hunden får lära sig från början att koppla av när man inte är i arbete, varför hon fick vila i bilen efter detta korta sök. Att ligga och titta på de andra hundarna som hämtas för olika uppgifter och sedan markeringsskäller, utan att själv bidra med skällande i bilen, är inte lätt för en så ung hund. Men Stella skötte sig fint.
Snart var det åter Stellas tur och hon skulle nu få göra sitt första frisök, upp i ett område med många sammanlänkade stenhögar. Ett hussesök där motivationen blir extra hög. Stella stack iväg upp bland stenarna och fyndade sin husse! Inga problem. Efter lite bilvila skulle Stella få söka efter en figurant. Ett riktigt frisök för första gången. Det fick bli ett sök med en X-figurant. Figgen tar kontakt med hunden och går sedan mot sökområdet i hundens åsyn. Hunden tas sedan undan och får inte se när figuranten gömmer sig. Hunden skall ha en minnesbild av att en trevlig person försvunnit i riktning mot sökområdet. Det fungerade perfekt för Stella! Som drog iväg snabbt som sjutton upp bland stenarna och fyndade sin godisförsedda figge ett stycke in i området med stenhögarna. Rätt brant var det när hon skulle ta sig upp och ner ur sökområdet. Det var verkligen väldigt roligt att se ännu ett barnbarnsbarn till Gázzi med goda arbetsegenskaper!
Kusinen Aili, även hon ett barnbarnsbarn till Gázzi var inte sämre hon. Aili fick först ett frisök med två figuranter väl åtskilda i olika ändar av sökområdet, där vittringarna far runt och vittringskällorna kan vara svårlokaliserade och där vittringar även kan slå i varandra. Matte höll sig kvar nere på marken och Aili fick söka helt ensam. När hon fyndat en person så lämnade den figuranten området. Aili jobbade vidare och löste uppgiften bra. Hennes andra sök fick hon göra tillsammans med mamma Modji! Husse gömde sig mitt i området och båda hundarna släpptes samtidigt! Aili var först fram med Modji strax bakom. Båda skallmarkerade fint och godisbelönades. Aili är yngst och smidigast och hann därför fram aningen före.
Om det fanns ett samband eller inte mellan Nástis sökinsats i stenhögen och tia-attacken morgonen efter vet inte Matte och kommer aldrig att få veta. Násti verkade inte ansträngd efter sitt sök för en vecka sedan. För säkerhets skull fick inte Násti roa sig med att söka i någon stenhög denna kväll. Hon som de andra hundarna älskar att klättra upp i dessa högar! Nástis övning blev i stället att i koppel söka vittring på långt avstånd. En figge var gömd nere i ett jättestort däck som låg på marken. Násti hade inga problem med att lokalisera vittringskällan och släpptes lös för markering. Då stod Násti på bakbenen mot däcket och skällde och den gamla damen stod och hoppade jämfota av upphetsning och skallmaarkerade, när hon fyndat sin figurant! Härligt var det att se den arbetsglädjen, hos en gammal och lycklig hund!
Násti fick denna kväll äntligen ta emot sina utmärkelser från Riksstämman, vilka varit på vift ett tag, men som nu kunde lämnas över. Násti blev Årets veteran-Lapsk Vallhund 2015 i Svenska Lapphundklubben. Hon blev även tredje bästa tik. Avseende utställningspoäng. Násti betyder stjärna och hon blev en stjärna!
Sonen Epic gjorde fint ifrån sig även han ! Ett bra frisök och därefter en mycket bra avståndsmarkering i koppel mot skogen, där figuranten var gömd uppe på ett berg! Mycket snyggt jobbat med markering på ca 150 - 200 meters håll!
Nu kör vi hårt inför lagtävlingen! Där Lag Gátchis ställer upp i år igen. Ailis tävlingsdebut.
Tack för bra träning denna kväll!