Onsdag.
Ridlektionerna har börjat igen efter jullovet, men Matte kunde inte vara med på grund av den stukade handen. Dock hade Matte ett ärende till stallet och hundarna fick följa med. Tretton minusgrader, mycket snö och solsken. Det kändes lite surt att bli kvar på marken.
För att trösta sig tog Matte vägen förbi Åkersberga Växtförsäljning, ett sant måbraställe! Där skrotade Matte runt en stund och tittade på vackra saker och fina blommor till ljudet av vågskvalp och liknande lugnande musik. Matte avslutade besöket med en fika i serveringen som är en stor vinterträdgård.
Hundarna fick en kortare promenad och tillbringade sedan ett par timmar med Matte ute på tomten.
Familjen for till Lidingö för träning på kvällen. Träningsområdet denna kväll bestod av källaren under sjukhuset. Här kunde hundarna vara uppbundna inomhus och slapp kalla bilar.
Hundar med mycket motor och stor arbetslust har nära att ta till skall av ren överskottsenergi och för att de är så taggade. Energin sprutar ur öronen! Men - det är lättare att dämpa en hund än att lyfta den! Skall man vid varje träningstillfälle eller arbetsuppgift behöva peppa hunden och övertyga den om hur himla kul detta skall bli, så är det inget som håller i längden och arbetsmotorn är för svag. Ett gäng rastypiska Lapska Vallhundar tränade denna kväll och här fanns sex hundar som alla älskar att jobba!
För att styra upp lätena och för att träna hundarna att hålla tyst när så anbefalles, ägnades kvällen åt att få sex Lapska Vallhundar att hålla käften i klarspråk. Söket igenom, men med bra skallmarkeringar vid fynd av männiksa. Det gick till så att hundarna en och en fick söka av fyra olika rum/utrymmen ensamma. Föraren stod på tröskeln och avvaktade. I ett av rummen, känt för föraren, var en person gömd. I de tomma rummen hade ingen varit inne och "smittat" med vittring. Först när hunden skallmarkerade fick föraren gå in och hämta sin hund som belönades av figuranten. Om hunden glappade under arbetet eller blindmarkerade (skallmarkerade utan fyndad figge) korrigerades hunden av föraren.
Därefter fick hundarna varsina frisök med olika antal figuranter gömda i området. Detta upplägg gällde för de tre killarna.
Násti fick hoppa över den första vändan och fick i stället ett stort frisök i alla utrymmen, med fem figuranter gömda. Hon tog sig an uppgiften med liv och lust och fyndade figgarna vartefter och skallmarkerade fint för godisbelöning. Den gamla damen närmar sig trettonårsdagen och rösten börjar få en viss beläggning efter alla dessa års skällande på olika människor. Hon har tränat minst en gång i veckan regelbundet i hela sitt liv och tycker att det är lika roligt nu som då! En riktig arbetshund!
Dottern Modji fick söka tomt i tre rum med gammal vittring och kunde inte hålla tyst. Hon kokade över och i första rummet hade hon kunnat lura sin Matte om hon inte vetat att det var fullständigt tomt på människor. En förutsättning för att träna så här. Så när gamla rutinerade Modji på kvällens första sök inte kunde styra sig utan skällde under arbetet, fick hon omedelbums en tillsägelse om att vara TYST! Vilken hon åtlydde, men glömde sig snart igen, när Matte provocerade lite och tog i ett dörrhandtag, eller visade intresse för en större soptunna. Modji läste Matte fint och gick på ett par blåsningar. Här fanns inte vittring nog för att Modji skulle skallmarkera! Blindmarkeringar är inte tillåtna.
I det fjärde rummet fanns två personer gömda och raskt hittade Modji Husse som låg öppet på golvet/marken, om än inkilad bakom något föremål. Snygg markering. Modji jobbade vidare och hittade nästa figge, men i en stor stapel med trädgårdmöbler ville hon komma nära för att markera vid vittringskällan, vilket fick henne att lösa problemet att tråckla sig in mellan alla ben och armstöd. Även den uppgiften löstes.
Aili fick fem figuranter utlagda för mycket markeringsträning. Hon jobbade sig igenom rum efter rum och fyndade och skallmarkerade på löpande band. Figgen som stod mitt i rummet högt uppe på en stege blev knepig, då vittringen steg rakt upp i taket och föll ner efter väggen. Där ställde sig Aili och skallmarkerade klockrent in i väggen på mycket nära håll. Där hamnade den mesta vittringen - vittringskällan, enligt Aili. Som endast jobbade med näsan och inte med ögonen. Hon blev lätt brydd när figuranten började belöna högt uppe bakom henne! "Jaha, där står du! Men din lukt finns här!" Alla hundar hade tidigare markerat mot väggen till en början, men insett att där fanns ingen och sedan vänt sig om. Aili har inte den rutinen ännu, hon går bara på den omedelbara information hon får via luktsinnet och har inga förutfattade meningar. Vilket hjälpte henne när hon fyndade figgen inklämd bland trädgårdsmöblerna. Snabbare än mor sin bestämde sig Aili för exakt var figgen befann sig och undvek att klättra runt bland möblerna. Hon gick runt och hamnade på så vis direkt vid figgens fötter, där hon skallmarkerade till dess han krupit fram och kunde belöna henne med skinkpastej ur tub. Figgen fick sedan mata Aili ända fram till Matte, som väntade i dörröppningen, för att binda Aili till figuranten.
Avslutningsvis fick Modji söka igenom alla rum med gammal vittring och inga människor var gömda. Hon skötte sig exemplariskt och jobbade under total tystnad. Aningen lättare så här i slutet av en träningskväll än när hundarna är supertaggade i början av kvällen.
Tack alla för en mycket bra träning även denna kväll!