På onsdagen visade det sig att stora banan och receptionen ännu inte öppnat vid golfklubben. Ännu en chans bjöds alltså att gå med hundarna lösa under ansvar, över de mjuka och härliga ytorna! Alla var lika glada! De två Lapska och deras ägare. Många bilar stod på parkeringen, då lilla banan varit öppen hela tiden och på driving rangen stod någraoch slog. Lapskflocken höll sig undan och tog sig snabbt bortåt i banan. Ett rovfågelpar höll noga koll på hundarna och deras människor, när flocken närmade sig skogskanten. De två stora fåglarna cirklade över Modji och Aili, som i sin tur intresserade sig för lite sorkjakt i kanten mellan gräs och förna. Vi den lilla dammen var det tomt den här gången. De två änderna som funnits här vid de senaste besöken var nu borta. Matte gick med stavar och tog ut stegen och hundarna flöt på i vägvinnande trav eller i stora galoppsprång över ytorna. En ny idelaltid har uppstått vartefter Mattes rehabilitering fortskridit. På en timme tar sig flocken nu ett snäpp längre bort på stora banan och runt. Inklusive kortare stopp där hundarna får nosa extra länge och jaga lite sork. Effektivt gående med full fart och korta stopp, vilket ger en sorts intervallträning.
På kvällen tränade gruppen på samma plats som i förra veckan. Huset med tre våningar och en massa rum med dörrar tätade med gummilister som stoppar rökgaser - samt all vittring! Nu när man visste att dessa dörrar var omöjliga att gömma människor bakom, kunde träningen läggas upp annorlunda och bättre anpassad för hundarna för att markera figuranter bakom stängda dörrar. Men kvällen började med ett uppletande, där varje ekipage fick söka efter en "skatt". Som bestod i en chokladask och en godisbit till hundarna. Man visste inte vad man sökte och den som sökte först fick det naturligtvis lättast, då alla skatter var gömda samtidigt. Aili fick det svårast då hon fick leta sist och trots att Matte själv lagt ut skatterna blev det svårt för Aili. Matte visste ju inte vilka som var hittade redan och den svåraste blev kvar till sist. Man måste skoja till det lite så här onsdagen före Skärtorsdagen. Som Matte trodde hette Ask-onsdagen sedan skoltiden. Chokladaskar i stället för påskägg.... Lite lek med ord. Men efteråt googlade Husse och Matte sov nog på den lektionen, för det var totalt fel! Askonsdagen är första onsdagen i fastan, efter fettisdagen. Ridå....... Men övningen blev bra. Mattes kyrkgående har varit bristfälligt.
Under kvällen testades några olika upplägg, med figuranter bakom garanterat dragiga dörrar, för att ge hundarna en chans. Alla gjorde inte alltid lika med sina hundar. Använde sig av olika upplägg. Det blev en hel del diskuterande kring vad man egentligen vill att hunden skall göra. Man vill ju att hunden skall berätta att den vill vidare och söka sig framåt i en byggnad där den känner vittring komma från en dörr. Hunden vill få dörren öppnad för att komma vidare i en korridor kanske. Eller den vill in i ett specifikt utrymme som en källare. Den har ett flyktspår från någon som passerat igenom dörren, eller så har den en mycket vag vittring från någonstans långt bort. För att nå fram till figuranten måste den få dörren öppnad så att den kan söka vidare. Då skäller skallmarkören. Men man vill inte att hunden skallmarkerar mot en dörr till ett rum bara så där. För att det är en dörr, för att föraren visar att den skall sökas av genom att peka mot dörrspringorna och för att den skall öppnas för utdelande av belöning eller för att tillfredsställa föraren. Eller på gammal vittring! Dock hör föraren oftast skillnaden på typen av skall i dessa lägen. Samt skillnaden på hur en skallhund och en rullhund hanterar sina markeringar i dessa lägen. Olika teorier och olika åsikter bollades hit och dit. En mycket viktig del av träningen är att diskutera hundarnas sök. Både i analytisk form, varför blev det som det blev och varför gjorde den hunden plötsligt så här? Samt rent sakligt. Man tittar på varandras hundar när de söker och man uppmärksammar olika saker.
Aili hade skällt lite mer än vad Matte tyckte att hon skulle skälla, med skall under söket, frustrationsskall. Därför avslutades Ailis träningskväll med att hon fick upprepa vad hon lärde sig först av allt som litet knytt. Hon fick en hittaövning med direktbelöning. Fyra personer gömde sig öppet i olika rum med öppna dörrar. Omedelbart när Aili fyndade skulle de belöna henne! Inget krav på markering, utan direktbelöning med godis ur tub. Matte ville ine höra ett enda skall, Aili måste återgå till att jobba under tystnad. Vilket hon gjorde och tack alla snabba figgar som satt berädda med sina skinkpastejtuber!
En eloge till de tre Lapskhanarna och Labbekillen som skötte sig fantastiskt bra, trots att den löpande Aili fanns mitt ibland dem och lämnade en och annan droppe efter sig! Matte fick gå med en bit toapapper i handen, men missade tyvärr lite ibland.
Ute var det ännu behagligt varmt efter en härlig vårdag! Att det ändå blev inomhusträning, berodde på att vid planeringen förra onsdagen täcktes marken av nyfallen snö! Aprilväder!